Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Cabincrew - Resor Resetips Reseguider Tips om din

Alltså dagens ungdomar…

…är helt underbara.

Jag tycker såklart inte det är längesen jag själv var där (är det inte heller faktiskt;)), och många gånger är det hög igenkänningsfaktor i diskussioner, argumentationer och kompisrelationer.

Som förälder kan man ju inte låta bli att råda och berätta om erfarenheter, och det svåra är i så fall att inte försköna sanningen eller åtminstone lägga den tillrätta lite grand. Vi människor har ju en inbyggd och naturlig önskan att framställa oss själva i så bra dager som det överhuvudtaget är möjligt utan att det blir genomskinligt, och tonåringar är på intet sätt lättlurade…

En sak som dock har ändrats radikalt sen jag var ung (nu skrev jag fel, jag menar yngre) är att vår generation inte hade mobiler och Facebook. På gott och ont. Fast mest gott om du frågar mig.

De skriver faktiskt väldigt fina saker till varandra på Facebook, jag är vän med många av mina barns vänner och ser långa trådar av kärlek och hjärtan som de skickar till varandra. Om någon mår dåligt ramlar det in 30 kommentarer till stöd, och uppmaningar att de finns till för varandra.

(Ja, baksidan är att den som inte har många vänner på Facebook känner sig ännu mer ensam, men så har det varit i verkliga livet också i min uppväxt. Det är alltid synd om ensamma eller utstötta, vilken gemenskap det än handlar om).

Igår var det skolavslutning i kyrkan, och talen avlöste varandra. Många fina och rörande tal, och speciellt en av tjejerna i 9:an hade svårt att hålla tårarna tillbaka medan hon pratade om känslorna hon hade denna dag.

I bänkarna satt hennes klasskamrater och sträckte mangrant upp händerna och formade dem till hjärtan och visade på så sätt sin kärlek och sitt stöd för hennes mod att göra vad hon gjorde, höll tal för en fullsatt kyrka.

Det är lätt att se vandalism, klotter och gäng som skriker glåpord som en värdemätare på hur dagens ungdomar är. Och de finns också. Men i tillägg finns de som är ännu fler, de andra. De kärleksfulla underbara unga människor som kommer driva företag, ta hand om våra barnbarn och oss när vi inte längre kan själv.

Och efter vad jag såg igår är jag inte det minsta orolig, det kommer bli toppen.