Månadsarkiv: juni 2011

Jag ber om ursäkt för mitt slarvigt formulerade inlägg om Marie Fredríksson. Innerligt. Det blev inte alls som jag hade tänkt mig när jag ser kommentarerna. Låt mig utveckla min tanke, och försöka göra mina tankar tydliga, för någonstans har jag ett budskap med inlägget. Låt oss gå tillbaka några år till att börja med. Min pappa dog 68 år gammal i lungcancer. Han var en eldsjäl som hade ett …

  Molnen ser aldrig likadana ut. Det är som ett skådespel, och det är också sällan man har tid och chans att titta på det. Men ibland hinner man, och då åker kameran fram!

http://www.expressen.se/nyheter/1.2475726/superplanet-ska-flyga-paris-tokyo-pa-2-5-timmar Annars hade det varit en intressant upplevelse att få flyga Tokyo turnaround som dagstur. Men om/när detta skulle bli verklighet har jag levt klart mina dagar på den här jorden, om jag inte sitter i Blekinge Skärgård och gungar gungstol och pratar med barnbarnsbarnen om hur det var på min tid när det tog ett halvt dygn att flyga Tokyo. Och vad korttidsjetlag och sömnproblem vill säga. De kommer …

Mötte Marie och hennes man, gåendes mot sitt flygplan på Kastrup idag. Måste erkänna att jag blev illa berörd och tagen på sängen, Marie såg verkligen sjuk ut. Hon gick långsamt som en väldigt gammal person och såg sämre ut än på de bilder jag sett av henne sedan hon fick tumören. Jag läste att hon turnerar och hade en annan bild framför ögonen, att hon nästan var sitt gamla …

Var uppe först av alla i morse. Enda lediga dagen den här veckan kunde man inte ligga och dra sig och pilla navel, det var tvättkorg och logistik på dagens schema. (Tony har jobbat som en gnu han också, kanske jag ska upplysa vän av ordning. Han var igång till 22 i fredags kväll och steg upp igen 03 för att hinna med. Så är det alltid innan semestern, allt …

Jag städar. Dammsuger, tvättar golv och descinficerar toaletten. Medan jag dammsuger upp katthår tänker jag hela tiden på att det inte kommer att dyka upp några nya. Borde kanske vara en skön känsla, men det är det inte. Det känns bara konstigt och sentimentalt. Börjar undra om jag är knäpp. Är det verkligen helt normalt att bli sentimental över känslan att ”städa bort katten”…? En annan sak som är konstig …

Hade affärsmöte häromdagen med en man från Stockholm, som berättade hur han från sitt kontor haft utsikt över alla studenternas sång från bilflak någon dag tidigare.(Det blev en lång mening, hoppsan vad jag fick till den, va?) På sidan av en av lastbilarna stod ett ”tidsschema” som lät följande: 13.00 Fullt ös 15.00 Redlös 17.00 Medvetslös och underst hade någon skrivit till 00.01 Arbetslös Så tragikomiskt.

  Inbrottssäkrad?

…är helt underbara. Jag tycker såklart inte det är längesen jag själv var där (är det inte heller faktiskt;)), och många gånger är det hög igenkänningsfaktor i diskussioner, argumentationer och kompisrelationer. Som förälder kan man ju inte låta bli att råda och berätta om erfarenheter, och det svåra är i så fall att inte försköna sanningen eller åtminstone lägga den tillrätta lite grand. Vi människor har ju en inbyggd och …