Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Cabincrew - Resor Resetips Reseguider Tips om din

Hemma igen

Jag behövde inte vänta så länge på samtal imorse.


10 minuter efter standby-start blev jag utkallad -med precis en timmes varsel- att flyga, och i det väglag som råder var det ingen barnlek.


Jag var utanför husdörren inom tre minuter från jag lagt på, men blev ändå 5 minuter sen. Jag körde så fort som jag ansåg var möjligt, men väglaget inbjöd inte till några 110km/tim.


Göteborg t/r, sen ett par timmars standby på basen. Efter Göteborg gick jag in för att checka ut när telefonen ringde, och jag blev utkallad på en Oslo t/r. Det skulle visserligen innebära att jag blev utan matstopp idag, men var det ok ändå? Om de lastade mat till mig?


Jag sa ja, trafikvakten sa tack, men nån mat hann jag inte äta förrän vi landat i Oslo. Jag stod bakom gardinen där bak och åt under boardingen, för klockan var lite över 14 och jag åt frukost halv 6 imorse. Blodsockret var så lågt att jag nästan var yr. Men det funkade bra, jag fick i mig lite lax, vildris, en bulle och till och med efterrätten -en kaka- slank ner. Utan det minsta dåliga samvete trots att jag försöker minska på sockerintag. Det finns krisläge, och idag kändes det befogat med sockerpåfyllning.


Tony ska laga middag till mig och barnen när han kommer hem. Ska bli gott att äta i lugn och ro.


Imorgon bitti väcks jag igen kl.05, och hoppas att inte lördagen behöver bli lika lång eller lika stressig. Vintervädret ställer till det för flyget. För alla flyg och alla bolag visserligen (vi hade kollegor från annat bolag ombord idag som skulle varit hemma i går men inte kunnat landa).


Det ställer stora krav på kollegorna på trafikvakten som måste lägga pussel, men också på oss som försöker göra allt i vår makt att komma iväg i så bra tid som möjligt. Kan man spara några minuter någonstans gör man det, det som går att påverka försöker man påverka. Men sen står man där ändå i kön till av-isningen…


Snart är det vår igen. När man hör småfåglarnas kvitter när man öppnar flygdörren. Och solstrålarna får en att blinka ovant. Å vad jag längtar.