Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Miles Davies

1988, när jag fortfarande arbetade på ett litet flygbolag i Malmö som hette ”Baltic Airlines”, blev jag utkallad till en flygning som skulle gå från Pori i Finland till Rotterdam. Vi skulle flyga Miles Davies crew och instrument. Jag hade aldrig hört talas om denne jazzmusiker vid det laget. Men, när man är 23 år, totalt ointresserad av annat än top-liste-musik och dåligt påläst, så var det kanske inte så konstigt ändå.


Jag kommer ihåg att kvällen innan flygningen var han på nyheterna, med sin röda trumpet, och jag sa lite skämtsamt: Jamen, det är ju hans trumpet jag ska flyga imorgon!


Han själv var inte med, han flög reguljärt, och det var nog tur, för vi satt fast i Pori hela natten. Tour-managern trodde nämligen att han hade beställt ett lastflyg, medan vi flög passagerarflyg, så dörren var för liten att få in breda instrument-boxar.


Vi väntade i timmar att komma iväg, och under tiden konverserade jag och tour-managern Gordon, och jag var grymt imponerad över hans behagliga sätt och hans historia. Han hade tidigare varit tour-manager för bla Cyndi Lauper och Foreigner, och berättade om sitt intressanta liv.


När vi landade bytte vi nummer. Kvällen efter ringde han upp mig och vi pratade i två timmar i telefon, tur att jag har bott i USA och pratar språket flytande, annars hade vi kanske inte fått lika mycket sagt!!!


Jag var sedan med på turné runt Europa, för att göra en lång historia kort. Under en konsert friade Gordon, medan jag inte alls var beredd eller redo att ta det steget. Det var också anledningen att vi tappade kontakten, han kunde inte tänka sig att vara ”bara kompisar”. Det tror man ju också är ett bra förslag som 23-åring, man är något mer naiv i den åldern.


Jag och Gordon åt faktiskt middag i New York för två år sen, jag mejlade honom när jag började flyga långlinjer igen. Berättade att jag var lyckligt gift, men tyckte det skulle vara kul att träffas och prata. Mannen sa ok, han vet var han har mig, och kan lita på vad jag säger till 100% (man sviker väl inte sin bäste kompis och älskare heller?)


Vi har fortfarande mejlkontakt emellanåt, och middagen ska jag berätta mer om vid senare anledning!


Jag har ett par förstoringar av Miles till salu, jag vet att det är mer än jag som blivit betagen av denne otrolige man, som tyvärr dog alldeles för tidigt.