Antalet kvinnor som förtidspensioneras har tredubblats på bara tio år.
Lättare psykiska problem eller smärta är orsakerna.
- Det finns ingen rehabilitering att tala om. Då blir det så här, säger smärtläkaren Björn Bragée.
Skillnaderna är tydliga i statistiken. På 1980-talet blev ungefär lika många kvinnor och män förtidspensionerade. Sedan dess är kvinnorna i klar majoritet. Förra året var två tredjedelar av de nya sjuukpensionärerna kvinnor.
Curt Malmborg, generaldirektör på försäkringskassan, tror att de klassiska könsrollerna är en viktig orsak.
– Kvinnorna har stressiga jobb och belastningen fortsätter när de även ska ta hand om hushåll och barn.
De drabbas dubbelt så ofta
I topp bland diagnoserna som leder till sjukpension finns depressioner. Christina Spjut, psykiater och ordförande i Svenska psykiatriska föreningen, kallar depressionerna för en kvinnosjukdom.
– Över hela världen är det dubbelt så många kvinnor som män som lider av depressionssjukdomar. Problemet är att de inte får behandling. Vårdgarantin, rätten att få träffa en specialist, tycks inte gälla deprimerade, säger hon.
Även olika smärtsjukdomar ökar dramatiskt i statistiken. Smärtläkaren Björn Bragée anser att politikerna bär ett stort ansvar för utvecklingen.
– De har skurit ner på rehabiliteringen de senaste tio åren, samtidigt ökar förtidspensioneringarna. Det är lätt att se sambandet.
”Kostar betydligt mer”
Enligt Björn Bragée måste den som söker hjälp mot smärta få rehabilitering inom en vecka.
– I annat fall utvecklas en kronisk smärta efter två–tre månader. Då är det betydligt svårare att bli så frisk att man kan återgå till arbetet. Med rehabilitering blir två tredjedelar friska efter ett par månader.
Han kallar nedskärningarna i rehabilteringsvården för dumsnåla.
– En rehabilitering kostar mellan 50 000 och 100 000 kronor. Att vara sjukskriven i ett år kostar betydligt mer för samhället, för att inte tala om kostnaderna för alla onödiga förtidspensioner.
Fotnot: Förtidspension kallas sedan 2003 för sjuk- och aktivitetsersättning. Effekten är dock densamma. Bara en av hundra som fått beslutet återgår i arbete.