– Det var bland de dummaste bildidéer jag hört talas om. Det fattar ni väl att det är omöjligt? Det är ju hästar vi pratar om.
Ähum, intervjun har väl börjat sisådär. Vare sig jag eller fotograf Nils Petter har direkt levt våra liv på hästryggen – något vi framgångsrikt lyckats dölja i, tja, 45 sekunder.
För idén om att få en häst att lägga sig ner i hagen med Malin Baryard sittande intill lät ju jättefin, tyckte vi.
Inte hon.
– Men det är i alla fall inte den värsta jag hört. Det var en tidning som ville att jag skulle ta in en häst i köket som skulle äta hö medan jag satt bredvid och åt frukost.
Se där. Vi är i alla fall inte dummast. Man får vara glad åt det lilla efter en sån start på dagen.
Efter ytterligare någon timmas prat i skuggan av ett av de större parasoll jag skådat inser jag att inledningen är ganska typisk för Malin Baryard.
Alltid redo med raka svar på mina frågor. Inte ett enda börjar med det ”jag vet inte...” som annars brukar dyka upp titt som tätt.
Och alltid ytterst bestämd.
Som vid bokningen av intervjun.
– Var här 11.00 på gården. Ni får vara med till 13.00. Inte längre.
Som när jag frågar vad senaste hästförvärvet Actrice kostade.

– Du, sånt pratar man inte om. Glöm det.
Som när jag omständligt börjar formulera en fråga om hennes inkomster.
– Jaha. Du undrar om jag är svinrik? Absolut inte. Men jag klarar mig bra.
Som när jag ber om en sockerbit till kaffet.
– Sockerbit? Är inte det helt ute nu för tiden?
Det är faktiskt väldigt uppfriskande att umgås med människor som vet vad de vill och tycker. Och inte är rädd att prata om det.
Vi sitter mitt i en svensk sommaridyll och pratar. Fåglar kvittrar, flugorna surrar och solen steker på Jonstorp gård utanför Norrköping. Gården är inte bara basen för Baryards hästverksamhet – den är också en ständigt pågående släktträff.
I det läckra, gamla, stenhuset bor mamma och pappa, i den nya röda träkåken intill bor Malin, maken Henrik Johnsson och sonen Alvar, och i det äldre, lika röda, trähuset tvärs över gården bor mormor och morfar.
– Det konstiga är att vi ändå ses ganska sällan, säger Malin Baryard.
2007 på många sätt ett mellanår för Baryard. Hennes stora stjärna Butterfly Flip hoppar sig igenom karriärens sista tävlingar innan pensioneringen. Stallets nya unghästar är långt ifrån redo att ta över.
Därför blir det inga mästerskap för Baryard i år. EM är ”uteslutet”. Inte ens OS i Peking nästa sommar är säkert.
– Till att börja med måste ju Sverige lyckas kvala dit i samband med EM... och det faktiskt helt omöjligt att säga när mina nya hästar är redo.
Malin Baryard tystnar en kort sekund.
– Sen är det så här: Jag har kommit så långt i min karriär att jag inte åker till ett OS för att det är kul. Jag åker dit om jag har möjlighet att tävla om medaljerna.
Vilket för oss tillbaka till mitt favoritämne. Hästarna. Ett ämne som verkar vara rena djungeln.
Men ungefär så här tror jag det funkar. Du kikar på stamträd, medicinska värden, psyket och allt annat – sen får du en stenrik ägare att laxa upp X antal miljoner för en unghäst.
Sedan håller du tummarna.
I flera år.
I Baryards fall är det den schweiziske miljardären Phillippe Hubert som köpt in Actrice och placerat i Baryards stall. Huber har redan kallat hästen ”ridsportens Ronaldinho”.
Men...
– ...ärligt talat går det inte att säga något ännu om hur bra hon blir. Det kan ta flera år innan vi får svaret, säger Baryard.
Så vad gör du med henne nu?
– Det här året handlar mycket om att hon får hänga med runt i världen. Inte för att tävla, mer bara för att vänja henne vid det livet och se om hon klarar av det.
Hur verkar det?
– Det är en jättefin häst. Men det finns inga garantier.
Men hur än resultaten blir detta år kommer ingen ändå att kunna undgå Malin Baryard.
I alla fall inte om du gillar kläder.
Baryard är sedan elva år ett av Hennes & Mauritz affischnamn. I våras tillbringade hon ett par dagar i Paris och blev
fotograferad av modefotografen Eric Broms. Bilderna ska bland annat användas till affischer och i olika promotionsammanhang.

– Men jag vill inte bli kallad fotomodell, säger hon bestämt.

Nähä. Utan?

– Jag har agerat objekt för några extremt proffsiga människor. Och det var fantastiskt roligt. Inte minst att se hur snygg de kan göra en.
Nåja. Malin Baryard har naturligtvis en hygglig grund när det gäller skönhet. Annars hade hon knappast blivit H&M:s affischnamn, eller för den delen svensk ridsports ansikte utåt det senaste decenniet.
– I den här världen underlättar ett trevligt utseende. Framför allt i den här sporten som varit väldigt mansdominerad hjälper det absolut om du är en ung tjej och lite söt.
Ser du dig själv som snygg?
– Nej. Absolut inte. Ingenstans. Nu är man ju dessutom 30+ så då är man ju ute.
Malin Baryard skruvar sig lite på plaststolen.
– Men väl på tävling spelar det ingen roll hur du ser ut. Det finns väldigt många, väldigt mycket snyggare ryttare än mig som inte har slagit igenom. Det krävs resultat också.
Vi traskar i väg ut i en av de många hästhagarna där en vacker vit häst huserar. Fotograf Nils Petter plåtar, och justerar sen till den stora blixten – vilket får pållen att slita sig och skena i väg i panik.
– Nej, så där kan man inte göra, då blir hästen skrämd, läxar Baryard milt men bestämt upp oss skamsna asfaltbarn.
Och så var vi tillbaka på ruta ett.