Helena Ståhl. Foto: PrivatHelena Ståhl. Foto: Privat
Helena Ståhl. Foto: Privat
"För mig kändes det inte som ett alternativ att gräva ned 154 kg kött" Foto: Privat"För mig kändes det inte som ett alternativ att gräva ned 154 kg kött" Foto: Privat
"För mig kändes det inte som ett alternativ att gräva ned 154 kg kött" Foto: Privat
Iffy Mant under en travtävling. Foto: Carina OlofssonIffy Mant under en travtävling. Foto: Carina Olofsson
Iffy Mant under en travtävling. Foto: Carina Olofsson

Helena avlivade sin häst – och åt upp den

Publicerad

Helena Ståhl, 24, tvingades avliva sin travhäst på grund av en svår skada.

Hon valde då att ta ett inte helt okontroversiellt beslut – att ta vara på hästens kött.

– För mig kändes det inte som ett alternativ att gräva ned 154 kg kött och sedan köpa det i affären, säger Helena Ståhl.

Helena Ståhl, 24, tog över travhästen Iffy Mant när hästen var tre år. Men efter en tid insåg de att något inte stod rätt till med stoet.

– Hon blev sämre och sämre. Vi röntgade framknäet på henne, det var en skada som inte gick göra något åt. Det var en så kallad urkalkning, säger Helena Ståhl.

Hon var tvungen att ta det tuffa beslutet att avliva sin ögonsten.

– Det var väldigt jobbigt, jag har alltid älskat hästarna. Hon var som en familjemedlem, fortsätter hon.

Hästar avlivas av olika anledningar – men efter en tids funderingar valde Helena att ta vara på köttet – för eget bruk. Hon berättade om tiden kring och efter hästens död i ett långt inlägg på Facebook - något som väckt debatt i häst-Sverige.

- Jag skulle känna att det var jobbigt att skicka i väg henne med en slaktbil och inte riktigt veta hur slutet blev. Jag ville ta mer ansvar än så, vara med till slutet, säger Helena.

- Jag har alltid mått dåligt över hemska djurfilmer på Facebook och haft tankar på att bli vegetarian men det skulle bli för bökigt och krångligt, fortsätter hon.

"Som att äta sin mamma"

Från tankar på att bli vegetarian till att äta ”egna” hästen – det låter som ett långt steg?

– För mig kändes det inte som ett alternativ att gräva ned 154 kg kött och sedan köpa det i affären. Mamma undrade vad det var för fel på mig.

– Jag sa: ”om jag inte klarar av att äta det här djuret som haft det bra i hela sitt liv, som jag har pysslat om och masserat i timmar, så ska jag inte äta kött i hela mitt liv”.

154 kilo benfritt kött blev det alltså, något som hon har delat med sig av till vänner och bekanta.

– Jag är en vanlig hästskötare som har en vanlig liten frys, så då stod man ju där. Jag fyllde frysen hemma, hos mamma, pappa, på jobbet. Många av mina vänner har också fått, säger hon.

Till en början berättade hon inte för omgivning om hur hon tagit vara på Iffy Mant – beslutet att berätta om det kom först efter att hon ätit köttet. Och reaktionerna har varit många.

- Vissa tycker det är bra, starkt, genomtänkt, vissa tycker att jag är äcklig och tycker att det är samma sak som att äta sin mamma eller lillebror, säger hon.

– Det är lite känsligt, det har man märkt. Men det är en jätteviktig fråga för mig.

Helena har en - för sin ålder - gedigen travbakgrund – i mer än halva hennes liv har hästarna funnits där.

– Jag började på ridskola när jag var tio år och då var jag taggad på allt som hade med hästar att göra och så nappade jag när grannen frågade om ponnytrav. Och sen gjorde jag praktik i skolan, hos en travtränare.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst idag