Många höjde på ögonbrynen när Johan Olsson redan vid skidbytet från klassisk till fristil vid 15 kilometer gjorde ett ryck för att lämna klungan bakom sig.
Men Olsson fick snabbt en lucka på några sekunder – och ju längre loppet löd, desto större blev luckan.
Fyra sekunder blev till tio sekunder som blev till 15 sekunder och som plötsligt var nästan en halvminut.
Marcus Hellner och Anders Södergren, som låg i klungan bakom – hade siktet inställt på en sak. Att taktikköra så att Johan Olsson skulle ta guld.

Tog in försprång

– Det var uppenbart att vi körde för Johan. Vi försökte dämpa farten, och det tycker jag att vi gjorde bra. Jag tänkte, det här ska han klara. Och det var ju inte långt i från att han gjorde det, säger Hellner till SportExpressen.se.
Men när endast några kilometer återstod av loppet närmade sig plötsligt tysken Tobias Angerer, ryssen Alexander Legkov och svensken Marcus Hellner.
Vid två kilometer kvar var ledningen nere i endast fem sekunder – men Östersundsbon lyckades hålla trion bakom sig fram till upploppet.
Då kom Marcus Hellner farande som en raket i spåren. Hellner visade Angerer, Legkov och Olsson ryggtavlan och vann spurtstriden överlägset.
- När vi kom i kapp, då sket jag i Johan säger Hellner till SportExpressen, och brister ut i ett stort leende.
Ett guldleende.
- Det kändes som en laginsats. Jag är så jäkla lycklig. I sista backen kände jag att jag var starkast och sedan var det bara att köra hem det.
Hur känns det nu?
– Det är en känsla av bra tomhet. Det smyger sig säkert på efteråt, precis som när det gick lite sämre, och jag inte riktigt förstod vad som hänt, säger Hellner till SportExpressen.se.

"Så smart de åker!"

Angerer tog sig också förbi Johan Olsson, som ändå lyckades ta sin första individuella OS-medalj.
- Jag är i riktigt bra form. In på upploppet såg jag bara mållinjen och kände att nu jävlar, nu är det bara att tugga, säger Olsson i SVT.
Medaljerna är Sveriges femte och sjätte på OS i Vancouver.