OS i Vancouver var ett misslyckande.
För SPORT-Expressen talar skidskyttestjärnan Helena Jonsson nu ut om folkets stöd trots missarna, bearbetningen av OS-fiaskot och hur dåligt hon mådde dagarna efter hemkomsten till Sverige och Östersund.
- När jag blev ensam kunde jag sitta och bara stirra in i väggen, då tankarna på tävlingarna kom tillbaka, säger hon.
Helena Jonsson kom till OS i Vancouver som Sveriges främste guldkandidat men lämnade Kanada utan medalj.
Sedan hemkomsten den 25 februari har hon tränat hemma i Östersund och på sitt egen hand bearbetat de tankar som kommit upp - efter den tunga tiden i Vancouver.
Satsar på världscupen
Hon berättar nu om fiaskot, framtiden och varför bröllopsplaneringen varit en viktig del i att handskas med minnena från OS.
Så här beskriver Helena dagarna efter att hon kom hem till Östersund och vardagen.
Det har varit svårt att släppa medaljmissarna i Vancouver.
– Det var lite deppigt de första dagarna. Sen har man ändå börjat sett framåt och resten av säsongen, säger Helena innan hon tar en tillbaka till tankarna hon hade på planet hem från OS:
– Just då tänkte jag inte så mycket på avslutningen utan då ville jag bara komma hem och komma ifrån allting. Det är faktiskt nu sista veckan det har känts att det ska bli kul att tävla igen och jag ska försöka ta hem världscuptiteln alla fall.
"Blir som en sorg"
Hur fungerar Helena Jonsson när hon blir deppig?
– När jag blir själv, när jag blir ensam då blev det att jag bara satt och stirrade in i väggen en stund. Liksom när man tänkte tillbaka. Jag är ju jättemissnöjd. Hade som mål att ta medalj. Jättebesviken över resultatet. Utöver resultaten var det en fantastisk upplevelse.
Hur har du bearbetat misslyckandet där borta?
– Först och främst gäller det att tillåta sig själv att vara ledsen några dagar, att bara vara inne. Det blir som en sorg. Du måste ta dig igenom det. Sen att vara med folk du mår bra att vara tillsammans med och göra saker.
Hur har du agerat rent konkret för att kopplat bort tankarna om OS?
– Jag har tillbringat mycket tid med David (Ekholm). Åkt fina skidturer, varit ute i solen. Ätit god mat och sådana grejer. Vi har bara varit i Östersund.
Vad har du fått för reaktioner från dina fans?
– Alla har varit jättegulliga och sagt att de tycker om mig ändå. Att jag kommer igen. Det har bara varit positiva grejer. Så det är kul. Jag har fått jättemycket mejl och sms, det har varit väldigt peppande. Allt har varit bara positivt.
Överväger mental rådgivare
Hur har snacket om att det du utförde i Vancouver var ett misslyckade påverkat dig?
– Jag hatar ordet fiasko efter OS. Och jag lovar mig själv att jag inte ska använda det om någon annan person inte gör någonting. Men det är klart att jag känner att några tävlingar var bra men att andra var bättre. Det vara bara en tävling på OS där skyttet inte var bra egentligen. Så skyttet har jag plockat med mig.
Det har snackats om att du skulle haft mental rådgivare innan OS, hur ser du på det nu?
– Jag har aldrig haft det. Så här i efterhand, så kanske jag skulle haft det innan OS. Men det kändes för sent att plocka in någon mitt under ett mästerskap. Det får jag utvärdera efter säsongen och eventuellt ta hjälp av nästa säsong. Nu kanske det är dags.
Närmast väntar världscupavslutningen - och tre tävlingar i Kontiolahti med start den 11 mars och Holmenkollen samt avslutningen i Khanty Mansiysk.
Tar ett år i taget nu
Här ska revansch skipas efter OS-nederlaget och Helena slåss om den totala världscupen.
– Nu är det tre veckor kvar av säsongen och jag ska fajtas med Neuner (Magdalena). Hon verkar i bra form. Jag får hoppas att hon varit hemma och fira mycket så hon är lite slut, he.
En annan del som hjälpt henne i bearbetningen att lägga OS bakom sig är - bröllopsplaneringen.
I sommar gifter hon sig med David Ekholm i Helenas hemort, Helgum.
– Planeringen går framåt ha ha. Det är skönt att lägga lite tankar på det i stället. Det känns roligare än att tänka på OS just nu.
Och blir det OS i Sochi 2014?
– Jag siktar inte fyra år framåt. Jag tar ett år i taget. Men det är mycket möjligt att jag är det.