KÄMPAR UTANFÖR PLANEN. Simon Klein, som spelar innebandy i superligan för FC Helsingborg, kämpar mot sitt spelmissbruk: "Jag tycker bara att det är bra att du skriver en artikel om mig, för inte fan kan jag börja spela efter det här?", säger han till SPORT-Expressens reporter Johan Orrenius. Foto: Christer Wahlgren
KÄMPAR UTANFÖR PLANEN. Simon Klein, som spelar innebandy i superligan för FC Helsingborg, kämpar mot sitt spelmissbruk: "Jag tycker bara att det är bra att du skriver en artikel om mig, för inte fan kan jag börja spela efter det här?", säger han till SPORT-Expressens reporter Johan Orrenius.  Foto: Christer Wahlgren

Simon om sitt spelmissbruk: "Har aldrig mått så dåligt"

Publicerad
Uppdaterad
HELSINGBORG. Det här är Simon Klein.
Han är 23 år, forward i FC Helsingborgs innebandylag i superligan med en viktig match mot AIK framför sig.
Men nu ska han berätta om en mycket tuffare match.
Simon Klein höll bankdosan i handen. Han hade tagit den med sig när han gått hemifrån, av rädsla för att hans flickvän Lina skulle använda den för att granska hans konto. Hans länsade konto.
Tidigare under kvällen hade han anmält sig till en pokerturnering på internet. Det var inget han berättade för Lina, han hade ju lovat henne att aldrig spela igen. Men den här gången skulle det inte bli så farligt, tänkte Simon. Det handlade ju bara om att vinna tillbaka det han tidigare förlorat. Och Lina slutade inte jobbet förrän klockan åtta. Hon skulle aldrig behöva få reda på något, det fanns gott om tid.

Men så klockan sex hade Lina ringt. Glatt hade hon berättat att hon fått sluta jobbet tidigare och undrat om hon och Simon inte kunde gå och handla tillsammans.
- Jag ska bara duscha först, hade Simon svarat.
Men det hade inte blivit någon dusch. Det hade blivit en brinnande känsla i magen, en klump av ångest i bröstet och en spya i toaletten. Sedan hade han vacklat tillbaka till datorn och fortsatt pokerturneringen. Lina hade ringt igen. Undrat varför han aldrig dök upp. Till slut hade hon tröttnat och kommit hem. Och blivit rejält misstänksam.
- Har du spelat?
- Nej, hade Simon svarat.

Efter det hade han gått ut
och alltså tagit bankdosan med sig. Det var en helt vanlig liten dosa men för Simon var den som kryptonit. För honom symboliserade dosan allt det jobbiga. Ångesten. Lögnerna. Spelandet. De förlorade pengarna.
Simon kramade dosan. Sedan höjde han armen och kastade iväg den. Allt vad han orkade.
Simon Klein tyckte att det kändes som om han aldrig tidigare hade kastat någonting med sådan kraft.
- Det kliar fortfarande i fingrarna. Men numera städar jag i stället när jag känner så. Jag har städat som fan den senaste tiden.

Simon Klein skrattar. Drygt tre månader har gått sedan han kastade iväg sin bankdosa. Det är inte särskilt lång tid och det är svårt att förstå att den trevliga och sociala 23-åring som möter mig vid Knutpunkten i Helsingborg mådde så dåligt alldeles nyligen.
- Jag ska börja på komvux nu också, säger han. Bra att ha något vettigt att göra vid sidan om innebandyn.
Vi sätter oss på en lunchrestaurang och Simon berättar sin historia. Han är uppväxt i Karlstad, gick innebandygymnasiet i Mora och hamnade sedan i Västerås.
En lovande forward.
- Det var i Västerås jag spelade nätpoker första gången. En kille i laget körde och sa: "ska inte du också testa?"
Till en början var spelandet mest en social grej för Simon. Han brukade spela tillsammans med lagkamraterna, de satt med var sin laptop framför sig och jämförde händer. Efter ett tag började Simon spela mer på egen hand. Vinsterna blev allt större. Plötsligt hade pokern blivit hans klart största inkomstkälla, lönen från brevbärarjobbet kom inte ens nära.
- Det var när jag började vinna som det gick åt pipsvängen, säger Simon. Men det visste jag inte då.

Julen 2008 firade Simon i Karlstad. Han kände sig som en kung. Han hade mycket pengar att röra sig med och visade stolt upp sina spelkunskaper för sina föräldrar.
- Jag kände mig socialt accepterad när jag hade pengar, säger Simon.
Men under inledningen av 2009 började han förlora. Rejält. I januari spelade han bort 40 000 på mindre än en vecka. Februarilönen rök på ett par dagar.
- Jag spelade bort allt jag ägde och hade, säger Simon som särskilt minns en ångestladdad natt i februari.
- Först spelade jag bort alla mina egna pengar.
- Men en kompis var skyldig mig tusen spänn och jag fick gå in på hans spelkonto och lira för dem. Jag förlorade den tusingen också och sen gjorde jag det förbjudna: jag spelade bort resten av hans pengar också.
Den natten sov Simon ingenting. På morgonen berättade han för sin flickvän om vad som hade hänt, han ringde även upp sina föräldrar.
- Farsan blev otroligt besviken och det gjorde så ont i mig.
- Men jag såg det inte som att jag hade problem. Det hade bara gått dåligt ett tag, liksom.

Under våren och försommaren hade Simon en lugnare spelperiod. När sommaren kom skrev han på för FC Helsingborg i innebandyns superliga och flyttade tillsammans med Lina. Simon gillade Helsingborg. Men han kände inte så många och hade mycket dötid på kvällarna.
Det kliade i fingrarna igen.
Vid det här laget hade Simon börjat dölja sitt spelande för Lina. Han försökte att bara spela när hon inte var hemma, men allt oftare lirade han i smyg när hon sov.
- När hon somnade i soffan tog jag ljudlöst upp min laptop, försiktigt så att hon inte skulle vakna. Och så satte jag i gång. Det känns helt sjukt i dag. Men när man är inne i skiten tappar man alla begrepp.
En kväll i september skulle Simon handla mat. Han försökte ta ut en hundralapp från en bankomat men möttes av beskedet: "Uttag medges ej."
- Man måste ha en krona för att kunna övertrassera sitt konto. Jag hade exakt 84 öre.
När Simon kom tillbaka undrade Lina var maten var. Simon ljög och sa att han råkat få fel kort med sig till affären.
- Hon trodde mig så klart inte. Så hon tog min bankdosa för att kontrollera själv. Då stack jag ut.
Simon ringde till sin mamma. Men när hon frågade hur han mådde svarade han att allt var bra. Han pallade inte att berätta, ångesten var för stark. I stället ringde han till FC Helsingborgs sportchef Glenn Stjernkvist och sa som det var. Sportchefen ville hjälpa till.
Några dagar efter samtalet satte han Simon i kontakt med Jonas Pettersson på Hjärnfonden.
Hjärnfonden samlar in pengar till forskning och information om hjärnan och dess sjukdomar, skador och funktionsnedsättningar. Stiftelsen är också god vän till svensk innebandy. Jonas Pettersson, utbildad socionom, arbetar på uppdrag av Hjärnfonden och är inriktad på just spelberoende.
Simon tyckte att det kändes skönt att prata med Jonas Pettersson. Han om någon visste hur det kändes att sitta fast i träsket. I sin bok "Högt spel" skriver Jonas Pettersson om sitt eget djupa spelmissbruk han i dag har besegrat.
- Jag läste boken och kände igen mig så sjukt mycket, säger Simon.

Efter det att klubben erbjöd honom hjälp har Simon fått ett återfall: kvällen som slutade med den bortkastade bankdosan. När han kom hem den kvällen ringde han genast upp Jonas Pettersson och berättade.
- Jag har spelat igen, sa Simon.
- Hur känner du dig? frågade Jonas.
- Jag har aldrig mått så dåligt.
- Bra.
Det har gått drygt tre månader sedan det samtalet. Simon Klein har hållit sig borta från spelet och får nu regelbunden hjälp av Jonas Pettersson på Hjärnfonden.
- Jag var längst ner i kloaken, säger Simon. Nu är jag oerhört motiverad att visa att jag klarar av att stå på egna ben.
Varför väljer du att berätta om det här?
- Jag tycker att man inom idrotten måste våga prata öppet om svåra saker. Och jag vill visa andra att det går att ta sig ur skiten. Jag tycker bara att det är bra att du skriver en artikel om mig, för inte fan kan jag börja spela efter det här?
Litar dina närmaste på dig efter allt som har hänt?
- Det kan jag inte begära, men jag vill visa att de kan göra det. Den ångesten var värst för mig när jag spelade, känslan av att svika de som står mig närmast. Lina har ju till exempel haft det jättejobbigt, för när jag spelade kom hon och allt annat i andra hand.
Hur gick själva innebandyn när du mådde dåligt?
- Inget vidare. Jag var inte mentalt närvarande och många i laget tyckte säkert att jag var konstig och svår. De hade ju ingen aning om att jag gick en betydligt tuffare match än Järfälla borta.

Det här året är en nystart för Simon Klein. Innebandyn är fortfarande mycket viktig för honom och han vill visa att FC Helsingborg gjorde rätt som värvade honom. Han ser också fram emot att plugga och drömmer om att utbilda sig till socionom.
- Jag har förresten skaffat en ny bankdosa nu, säger Simon och skrattar.
- Den är helt ren. Inte ett enda spelbolag på kontoutdraget.

Tack för att du hjälper oss att rätta fel!

Även om vi alltid försöker skriva så korrekta artiklar som möjligt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din felrapport. Rapportera vad i artikeln som inte stämmer i formuläret nedan. Det kan handla om stavfel, bildfel, syftningsfel eller faktafel.

Var gärna så tydlig som möjligt angående vad felet gäller. Tack för din hjälp!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattsonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Och om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att mejla till rattelse@expressen.se eller ringa vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för få en pressetisk prövning. Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Och om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att mejla till rattelse@expressen.se eller ringa vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida