Grimsta idrottsplats 2 maj 2010: Superlöftet John Guidetti gör ett lurigt inspel i Halmstad BK:s straffområde som den reslige mittbacken Thomas Zvirdauskas förpassar i eget mål. HBK:s spel är stereotypt och avsaknaden av kombinationer påtaglig. I pur frustration ger Zvirdauskas igen på Guidetti i andra halvlek.
Med en ful armbåge sänker han 18-åringen och skaffar sig ett gult kort. Halmstad Bollklubbs debacle på konstgräs fortsätter. Klubben har nu 0-10 i statistik på underlaget – att jämföra med 11-3 på naturgräs – och tränaren Lars Jacobsson letar desperat efter förklaringar.
Ett par dagar efter matchen talas vi vid på telefon. Då han lägger på luren funderar han över en ny konstgrässtrategi. Det är min bestämda känsla.

Antropometri är vetenskapen om våra kroppsmått. En vetenskap som haft, och alltjämt har, ett stort inflytande då man selekterar unga idrottstalanger i länder som Kina och Ryssland och för all del även i Australien.
Lång, muskulös med extrem syreupptagningsförmåga?
Varsågod, där borta ligger roddsektionen. Enligt biomekanikens och fysiologins lagar borde du ha goda möjligheter att lyckas.
OS-finalisten Lassi Karonen har nått den yppersta världseliten i rodd, trots att han började sin karriär först som 26- åring. Kroppsstorleken, och den höga maximala syreupptagningsförmågan (högsta uppmätta i Sverige) har varit grunden till det konststycket.

Basket är en annan sport där kroppsstorleken är central. Svenska Basketförbundet
försöker därför aktivt rekrytera ungdomar som mäter över två meter i strumplästen. Man är också intresserade av individer med oproportioneligt långa armar i förhållande till resten av kroppen, så kallad ”reach” eller ”Wingspan”.
I NBA göre sig spelare icke besvär om de är under 190 centimeter. Ja, undantaget som bekräftar regeln finns förstås alltid.
I NBA stavas det undantaget Tyrone ”Muggsy” Bogues.  En blixtrande kvick och teknisk guard som endast är 160 centimeter lång.

Men hur är det då i den sport – fotboll – som i dessa VM-dagar engagerar miljardtals människor världen över? Är det en sport som står utanför antropometrins lagar eller kan det tvärtom vara så att det är en faktor som talangutvecklare och tränare borde lägga större vikt vid?
Finns det till och med kroppsmått som rent statistiskt innebär ökade möjligheter att lyckas som professionell fotbollsspelare?
Svaret på den frågan är ja, men den rymmer samtidigt många om och men.
Till att börja med en faktaupplysning: professionella fotbollsspelare blir längre och längre. Det slår forskaren Alan Nevill vid University of Wolverhampton fast i en vetenskaplig studie som publicerades förra året i tidskriften
Journal of Sports Sciences. Nevills forskargrupp analyserade spelarnas längdutveckling i engelska ligan och nuvarande Premier League från säsongen 1973-74 till 2003-2004.
Registreringarna gjordes med tio års intervaller och trenden var tydlig: spelarnas längd och vikt ökade stadigt med i genomsnitt 1,2 centimeter per årtionde. Vid den första registreringen 1973 var den genomsnittliga längden på spelarna 178 centimeter. Trettio
år senare var motsvarande siffra uppe i 182 centimeter.
Under samma tidsperiod ökade genomsnittsvikten från 73 till 77 kilo.

Okay, spelarna har blivit längre och tyngre i engelska ligan – men är det uppgifter som egentligen har någon prestationsmässig relevans?
Den frågan kan diskuteras både länge och väl – och det är också precis vad vi ska göra – men vad den engelska forskargruppen visar mycket tjusigt i nästa analyssteg är att det finns ett statistiskt signifikant samband mellan tabellposition och spelartruppens längd. När spelare från de tabellmässigt sex främsta klubbarna jämfördes med de mindre framgångsrika lagen så visade det sig att toppklubbarnas spelare uppvisade en annan
”kroppsprofil”.
De var längre, smalare – men även yngre. En trend som blev än mer markant vid det senaste mättillfället 2003/2004 och som också var extra tydlig bland forwards.

De brittiska forskarna Alan Nevill, Roger Holder och Adam Watts slutsats är glasklar: Fotbollstränare och talangscouter ska beakta spelarnas kroppsform och välja ut långa och smala spelare till sina trupper.
Och att det verkligen finns ett statistiskt signifikant samband mellan en framskjuten tabellposition och ovan nämnda egenskaper är det inte så mycket att invända emot. Men vad man däremot kan fråga sig är hur stort förklaringsvärde det faktum att spelarna i toppklubbarna var yngre har i förhållande till kroppsmåtten?
Något som inte nämns i studien men som förtjänar att nämnas är också importboomen av utländska fotbollsspelare till Premier League.
England toppar numera importligan i Europa, ett faktum som mycket väl kan ha påverkat den genomsnittliga längdutvecklingen eftersom folkslag med andra kroppstyper tagit plats i klubbarna.

Det ogiltigförklarar inte det sportsliga sambandet mellan kroppsform och framgång, men kan vara en förklaring till att längdökningen från 1993/94 till 2003/2004 var två procent jämfört med de tidigare mätningarna där ökningarna endast var en procent. De  stora spelarinvandringen till Premier League började ju för ungefär tio år sedan.
En naturlig följdfråga blir då: hur ser det ut i övriga Europa?
Hur långa är spelarna där och hur ser skillnaderna ut mellan olika spelpositioner?

Hur står sig Sverige i längden?
Idrott&Kunskap är stolta över att som första tidning i Sverige kunna presentera all tänkbar längdstatistik från fotbollseuropa. Den nyligen publicerade rapporten ”Demographic study of footballers in Europé” har tagits fram av forskare vid Professional Football Players Observatory (PFPO), verksamma vid University of Neuchatel i Schweiz. Den bygger på data från samtliga klubbar (totalt 524) från Europas 33 första divisioner i fotboll.
Fördel vara lång Rapportens författare Roger Besson, Raffaele Poli och Loic Ravanel går i sin övergripande slutsats på samma linje som de brittiska forskarna från Wolverhampton University.
”Totalt är 34,6 procent av Europas fotbollsspelare längre än 185 centimeter, jämfört med endast 12,1 procent som är kortare än 175 centimeter. Längre spelare tycks ha en fördel och har också bättre chanser att nå en professionell fotbollskarriär”.
Då kan vi börja med att konstatera att en professionell fotbollsspelare i Europa är i genomsnitt 181,7 centimeter. Europas längsta fotbollsspelare heter Kristof Van Hout, målvakt från Standard Liegé i Belgien.

Han är 208 centimeter lång och mot honom finns det förmodligen smartare strategier än att mata inlägg. I andra änden av skalan återfinner vi anfallsspelaren Bakary Koné, från Olympique de Marseille. Han är 163 centimeter lång – eller kort – välj själva.
Att en målvakt toppar längdligan är logiskt. Det är nämligen på målvaktspositionen vi finner de allra längsta spelarna.
Den genomsnittliga Europa-målvakten mäter 188, 10 centimeter. Åtminstone i norra Europa har det på senare år varit svårt för korta målvakter att hävda sig i konkurrensen. I södra Europa och i Sydamerika finns det däremot flera framgångsrika målvakter i toppklubbar.
Målvakter som kompenserar sin relativa kortvuxenhet med andra kvaliteter, som spelskicklighet med fötterna och spelförståelse.

Österrikiska spelare längst Försvarsspelarna utgör den näst längsta spelarkategorin
med i genomsnitt 182,90 i längd.
I regel är av naturliga skäl mittbackarna klart längre än ytterbackarna. Huvudspelet är ju centralt för en mittback. Samtidigt kunde vi i finalen av Champions League se vad en kvick forward kan åstadkomma med snabba riktningsförändringar mot stora och mindre rörliga mittbackar.
Ett mynt har alltid två sidor.

Genomsnittsforwarden är drygt 1,5 centimeter kortare än försvarsspelarna med ett genomsnitt på 181.32 centimeter. Europas längsta forwards hittar vi i Österrike där mer än varannan (51,02%) av anfallarna är längre än 185 centimeter.
Europas kortaste anfallare ståtar Schweiz med, endast 16,33% av de schweiziska anfallsspelarna är längre än 185 centimeter.
På 27:e plats, i det absoluta bottenskiktet av längdligan, finner vi Spanien.
Och då kommer vi, så där lagom osökt, in på den just nu glödheta diskussionen om Zlatan Ibrahimovic vara eller inte vara i stjärnspäckade FC Barcelona.
Alla som varit inne på något av fotbollens alla diskussionsforum har kunnat notera att en stor del av inläggen om Zlatan och Barcelona bottnar i en och samma åsikt: Zlatan må vara teknisk men han anses även vara stor och klumpig jämförtv med spelare som Messi, Pedro, Bojan, Xavi och Iniesta.

Om vi backar tillbaka ett par år till 2008 så ståtade Barcelona på femte plats i europatabellen över andelen spelare kortare än 175 centimeter. Ingen av de andra toppklubbarna fanns med på den listan.
Ett faktum som Raffaele Poli kommenterar så här till Idrott&Kunskap:
– Du kan nog säga att Barcelona är ett specialfall bland Europas toppklubbar. Generellt gäller att längden är extra viktig för scoutingarbetet med målvakter och försvarsspelare.
Fotbollsforskningen, med stöd i statistiska data, ger alltså stöd för att chansen att bli fotbollsproffs på den högsta nivån ökar om man är 180 centimeter eller längre. Sedan har vi då FC Barcelona, klubben som går rakt emot strömmen. Pratar man med fotbollstränare så är oddsen ganska låga på att de säger något i stil med: det spelar ingen roll om en spelare är lång eller kort, det är hans eller hennes kvalitet som är avgörande. Och det är förstås sant, men samtidigt något av en icke-analys.

En som tidigt insåg antropometrins betydelse inom fotbollen var – just det- Johann
Cruyff, mannen bakom FC Barcelonas hela spelfilosofi. Sportbladets Erik Niva konstaterar i en intressant intervju med Johann Cruyff följande:
”Arvet efter Cruyff går till stor del ut på att motbevisa fotbollens missuppfattningar:
1) Plocka upp eget och ungt där andra värvar stort och dyrt (se även faktaruta på sid…)
2) Satsa på små, snabbtänkta spelare där andra bygger runt storvuxna atleter.
I intervjun med Niva säger Cruyff:
– Att vara liten kan vara en stor fördel. Du måste behandla en fotboll mycket snabbare än andra, göra två saker samtidigt. Utöver att kontrollera bollen måste du undvika att någon tacklar dig. Allt en småvuxen spelare gör går så mycket snabbare; orienteringen, spelblicken…

Antropometrin var med andra ord en mycket medveten strategi i Johann Cruyffs lagbygge.
Genom att gå på tvärs med den rådande längdtrenden inom fotbollen avvek Barcelona från resten av fotbollseuropa och det är ju någonstans hela grundtanken med
elitidrott.
Gör man precis som alla andra blir man en i mängden. Björn Borg revolutionerade tennisen genom att börja slå backhands med två händer. Men för att som småvuxen professionell fotbollsspelare lyckas ta sig igenom försvarsmurar av organiserade muskelberg krävs förstås något utöver det vanliga.
Förmodligen krävs det också ett antal lagkompisar med egenskaper på samma höga
nivå som kan kombinera tillsammans i hög hastighet. Det räcker inte med ett antal hyggligt tekniska, småvuxna spelare – ett sådant lag kommer få problem.
Ett resonemang som Halmstad Bollklubbs tränare Lars Jacobsson håller med om:
– Det är helt rätt. Med småvuxna spelare krävs det något alldeles speciellt som kan slå ut det fysiska spelet. Mottagningar, passningar och förflyttningar i fart måste vara något utöver det vanliga. Hos oss finns Michael Görlitz som med sin låga tyngdpunkt är väldigt svår att komma åt. Utvecklingen på senare år har ju annars gått mot att de större spelarna får allt bättre teknik. Och att ha såväl storlek, teknik och rörlighet är förstås ingen dum kombination.

FC Barcelona årgång 2010 är fortfarande ett kortvuxet lag i ett europeiskt perspektiv, men har i och med inköpet av bland annat Zlatan hamnat utanför topplistan över de kortaste klubbarna. Och det var ju också själva syftet med värvningen, att Zlatans längd och fysik skulle tillföra en ny dimension till det traditionella Barcaspelet.
Hur den sagan slutar vet vi ännu inte, men att anpassningsprocessen inte varit helt oproblematisk skriver nog de flesta under på.

Att ge sig in i en diskussion om vilka fotbollsspelare som är och har varit världens främsta innebär alltid en uppenbar risk att bli idiotförklarad.
Någon exakt vetenskap är det inte utan på många sätt en fråga om tycke och smak. Med detta i minnet har vi ändå inte kunnat hålla oss från att undersöka längden på några av världsfotbollens främsta spelare under de senaste decennierna.
Ett flertal rankingar florerar men vi har valt tidningen World Soccer Magazines utmärkelse ”Player of the year” från 1982 och framåt.
Vad man där kan konstatera är att det finns en klar överrepresentation av spelare som är kortare än genomsnittet. Den längsta spelaren som erhållit priset är holländaren Marco van Basten som var 188 centimeter då han fick priset 1988.
Ingen spelare som är 190 centimeter eller längre har någonsin fått vare sig denna eller någon av de andra prestigefyllda utmärkelserna.

Den kortaste spelaren som fått World Soccer Magazines pris är Diego Armando Maradona (165 centimeter) följt av 2009 års pristagare Leo Messi (169 centimeter).
Att det tycks finnas ett oproportioneligt högt antal korta spelare med bland fotbollshistoriens största stjärnor blir tydligt om man placerar in dem i längdtabellen från ”The professional football players observatory” årgång 2008 (se tabell sidan 19). Som framgår av tabellen så tillhör i dag endast 11,9 procent av de europeiska proffsspelarna längdkategorierna 165-169 centimeter samt 170-174 centimeter.
Likväl har sju utmärkelser tilldelats spelare i det längdintervallet mellan 1982-2009. Lägger man sedan till kategorin 175-179 centimeter (fyra utmärkelser) så har de tre kortaste längdintervallen stått för totalt 14 (hälften) av de 28 utmärkelserna för ”Player of the year”.

Drygt 60 procent av dagens proffs i Europafotbollen är 180 centimeter eller längre. Men kanske kan den siffran komma att ändras drastiskt i framtiden.
Kina har nämligen precis annonserat en femårsplan för att utveckla landets herrfotboll. Kinesiska fotbollförbundets ordförande Wei Di har nyligen beslutat att skicka femhundra  av landets mest lovande ungdomar utomlands, i första hand till Spanien, för att de där ska förädlas som fotbollsspelare.
Kinesiska fotbollsförbundet poängterar att kineser har en snarlik kroppstyp som de spanska stjärnorna Xavi, Iniesta och Fabregas.
En asiatisk invasion av fotbollsspelare till Europa, liknande boomen inom världsgolfen, skulle sannolikt förskjuta fotbollens längdkurvor i Messiriktning.
Om kineser generellt sett är korta så är vi svenskar desto längre. Är det något som även avspeglar sig i selektionen av svenska fotbollsspelare? PFFO:s färska statistik från 2010 visar att Allsvenskan är sjua i Europas längdliga med en genomsnittslängd på 182,5 centimeter.
Med 183,7 är Halmstad BK Sveriges längsta fotbollslag.

Det räcker inte för en topp-20 placering i Europa 2010, men placerar sannolikt HBK någonstans mellan 25-30 av totalt 524 klubbar (vi har endast uppgifter över de 20 klubbar som har längst spelare och har därför själva räknat ut Halmstads siffror).
Då motsvarande undersökning genomfördes 2008 hamnade Halmstad på 14:e plats i Europa i disciplinen ”andel spelare över 185 centimeter”. Noterbart från den undersökningen är också att svenska anfallsspelare då var fyra i Europa – tyvärr inte i målstatistiken, utan i genomsnittslängd.
Svenska mittfältare kom på sjätte plats.

Längdligan i Europa toppas av Serbien där spelarna i genomsnitt är 183,4 centimeter – det vill säga snittet för hela ligan är nästan lika högt som HBK:s. Europas längsta försvarsspelare kommer från Danmark där hela 56,58 procent är längre än 185 centimeter.
Spanien har de kortaste försvararna med endast 28,48 procent som mäter mer än 185 centimeter. Tyvärr saknas uppgifter för 2010 över svenska spelares längdranking nedbrutet på position.
Halmstad BK:s tränare Lars Jacobsson låter förvånad då han för höra att hans spelare hör till de längre i Europa.
– Där ser man, lite förvånad är jag allt med tanke på att vi har ett par spelare som inte är längre än 170 centimeter. Men det är klart, det här gällde ju hela truppen och några av våra långa spelare är normalt sett kanske inte startspelare. Vi har fyra mittbackar över
185 centimeter, något som är helt normalt. Defensivt är det alltid skönt att ha långa spelare som är bra på huvudet. Men generellt är det nog bra att ha en längdmässig mix i en spelartrupp. I vissa matcher kan vi välja att ha ett snabbt omställningsspel som kräver explosiva spelare.
Idrott&Kunskap: Med tanke på ert facit på konstgräs, kan längdfaktorn vara något att beakta i laguttagningarna på det underlaget?
– Intressant tanke. På konstgräs är det svårt att komma in på kroppen med tacklingar och glidtacklingar. Man hinner sällan dit. Det kan nog vara något att fundera vidare på.