Mikael Dorsin är i dag en av Sveriges absolut bästa ytterbackar.
I dag spelar han i norska Rosenborg och det svenska landslaget.
Men allt började en gång i Sanktan med IFK Lidingö. Nu berättar han för Sanktan.se om sitt bästa Sanktanminne.
- Det var när vi spelade nån final ute på Enskede IP med IFK Lidingö. Man visste inte riktigt då vad final var, men det var en massa lag och mycket folk där. Det var stort. Jag var väl 9 år, eller nåt sånt.

"Min brorson kanske börjar spela"

Vad har Sanktan betytt för dig?
- Oj, mycket så klart! Det var ju där allt startade och man började vara med och konkurrera. Lite så. De första matcherna spelade man ju bara mot lag där på Lidingö. Då blev det mycket roligare sen när man fick möta lag från andra delar av Stockholm.
Har du någon relation eller kontakt med turneringen i dag?
- Nej, det får jag väl säga att jag inte har. Men jag kanske får det snart om min brorson börjar spela. Han är 5-6 år nu, så börjar han spela så blir det ju i Sanktan.
Men att bli tränare i Sanktan är just nu väldigt avlägset för Micke Dorsin.
- Nej, det kan jag inte tänka mig nu. Jag vet inte ens vad jag ska bo när jag slutar, haha. Jag har fullt upp nu och att träna barn är ju nåt helt annat.

"Man kommer långt på vilja"

Vilket är ditt bästa tips, som du själv tagit med dig i karriären, till de unga som drömmer om att bli proffs?
- Det viktigaste är att ha viljan att bli bra och att träna hårt. Man kan komma väldigt långt på inställning. Sen är det klart att man måste ha talang också. Men man kommer långt på vilja. Det är ju också så att det inte alltid är de som är bäst som små som blir bra sen.