Det är lätt att fastna för lyckliga vinnare i konfettiregn och guldhattar. Som Fia Grönborg som utsågs till bäste spelare i F13-finalen, Burak Yigin som fick priset i P14-finalen, Linda Augustsson som fick lyfta segerpokalen i F15 - eller Adrian Engdahl som för tredje matchen i rad (!) gick vinnande ur en straffläggning i P15.

Men mitt absoluta favoritögonblick på Skytteholm i går var Hammarbys sena kvittering i samma final:
Underläge, 1- 2. Bara en minut kvar. Indirekt frispark i straffområdet. Och en rusande - till synes flera kilometer bred - BP-mur. Då spelade Hammarby ut bollen till vänster och r u n t muren till Lucas Karlsson, som i princip oattackerad kunde slå in kvitteringen och ta Hammarby till förlängning och så småningom seger.
- De är kloka, säger tränaren Klebér Saarenpää och ler när vi efteråt pratar om hans killars mogna agerande.
Själv är jag förvånad - men ändå inte.
Dessa 15-åringar tillhör en generation som spelar - och tänker! - fotboll på ett sätt som många i dagens fotbollslandslag nog inte var i närheten av att göra i samma ålder.
När vi som nu blivit Sanktanföräldrar var så här gamla rensade vi och hoppades på att någon där uppe på topp skulle lyckas göra något vettigt av den där meningslösa långbollen.
Våra ungdomar vill skapa något på egen hand. De har sett hur Zlatan, Messi, Xavi och Iniesta gör - ja, till och med en sån som Dani Alves. Hur de i första hand tänker på att med en fulländad teknik åstadkomma något i stället för att bara försvara det de har.
Klebér Saarenpää, som spelat allsvensk fotboll i tre klubbar och gjort elva landskamper, berättar en annan intressant detalj om sina Hammarbykillar:
- De har ramar att hålla sig inom, men annars fria tyglar.
Och, apropå det fantastiska frisparksmålet:
- De får aldrig gå på kraft i något läge...

Och det är inte bara killarna.
När jag ser mig omkring bland Sanktanfinalerna ser jag kanske inte Barcelona, men anmärkningsvärt mogen och vårdad bollbehandling, precisa passningar, snabba spelvändningar med få tillslag - och vassa avslutningar.
Som hos AIK:s 15-åriga tjejer, som konsekvent spelar sig ur svåra situationer, tar sig fram till målchanser och väldigt övertygande vinner finalen mot seriesegrarna Hammarby.
När jag frågar tränaren Patrik Wickman, som tog över laget för bara två månader sen, om hemligheten bakom det mogna uppträdandet konstaterar han:
- Vi jobbar mycket med teknik - och så har vi ett oerhört högt tempo på träningarna.
Precis så som de flesta av oss vill se svenska herr- och damlandslag spela i kommande kval och mästerskap, eller hur?