Enligt KvP:S webbtest på sanktan.se tittar 40 procent av fotbollsföräldrarna bara på sina barns matcher. 35 procent går även på träningarna och 16 procent är tränare för laget.
Nio procent av föräldrarna är inte alls engagerade.
- Det finns många fantastiska föräldrar som hjälper sina barn, säger Birgitta Månsson.

Svår balans

Hjälpa eller stjälpa? Frågan är var gränsen går mellan fantastisk och fanatisk.
Att ligga på en bra nivå - utan att barnen känner för mycket press att prestera.
- Ofta är föräldrarna inte medvetna om att deras agerande pressar barnen, säger Birgitta Månsson som själv varit fotbollsförälder under elva år.
I dag jobbar hon med ledarskapsutbildningar. Bland annat har Birgitta Månsson gjort kursmaterialet ”Att hantera idrottsföräldrar” åt SISU Idrottsutbildarna i Skåne.
- Jag vill öka medvetenheten hos föräldrarna. De vill alla väl - men ibland går det över gränsen.
Det handlar om agerandet som vuxen. Att plocka fram det positiva och uppmuntra.
- Framgång inom idrott handlar väldigt mycket om hur man tänker om sin förmåga. Även en förlust kan vändas till något positivt.

Var positiv

Många föräldrar lägger varje vecka åtskilliga timmar på barnens idrott.
- När man nu ändå står vid planen kan man likväl utöva positiv stöttning.
Det handlar om att heja på laget och applådera – buandet hör inte hemma på barnens arena. Man bör dessutom tänka på vad man säger på väg till och från matchen.
– Ha inte för mycket fokus på fotbollen. Det är viktigt att göra något annat tillsammans, barn behöver känna sig uppskattade oavsett prestationer.
Genom att stötta och uppmuntra höjer man barnens tro på sig själva. En signal på att barnen inte trivs kan vara många småskador - glädjen och lusten har mattats av.
- För att bli stjärna måste man hitta inre drivkraft; ”Jag spelar fotboll för att jag älskar det”. Inte för föräldrars skull som är en yttre drivkraft, säger Birgitta Månsson.