GÖTEBORG. När B18-laget från Laos hungriga kom till Göteborg försökte deras värd Annika Hult, vd på Stena International, bjuda dem på Burger King. Men det uppskattades inte av gästerna känsliga magar. - Jag fick åka och hämta mina föräldrars riskokare och göra lite egen mat i stället, berättar hon om deras första möte.
Till vardags tränar pojkarna i EDS Laos FC fotboll på en gropig gräsplätt i Phonsavan i landets norra del. Planen är omgiven gamla odetonerade bomber - redo att explodera om någon skulle råka trampa på dem.
På en resa i landet i vintras mötte engelsmannen Gareth Carter pojkarna i laget och fascinerades av deras situation. De tränades av en man vid namn Manophet Mouidouangdy. Han hade på egen hand startat en skola i sitt eget hem där han extraundervisade dem i engelska.
Han hade en dröm
På morgnarna och kvällarna tränade han dem i fotboll. Hela tiden med drömmen om att de en gång skulle få åka utomlands på en fotbollsturnering. Men i maj dog han hastigt, 44 år gammal, efter att ha fått en blodpropp i hjärnan.
- Gareth Carter berättade för oss andra på Stena International om laget. Vi kände direkt att vi var tvungna att engagera oss i det här, säger Annika Hult som är stationerad på Stena International i Luxemburg.
Företaget har sedan finansierat lagets resa till Gothia Cup. När de i torsdags anlände till Sverige tog Annika Hult emot dem på flygplatsen. I ett försök att stilla deras hunger efter den långa resan stannade de till på en hamburgerrestaurang.
Maten var "la" så där
- De var inte så imponerade av den typen av mat. Någon sa "om jag skulle äta en sån här hamburgare varje dag den här veckan skulle min mamma inte känna igen mig", berättar Annika Hult.
Hon fattade ett snabbt beslut och åkte lånade sina föräldrars riskokare. Nu går den varm där den står i deras tillfälliga bostad i Kungsladugårdsskolan. Med rätt mat har också resultaten kommit för laget.
Hedrar sin döde tränare
- Vi var mycket bra, säger lagets kapten Xaysa Vard Phuntharougxai efter att de kryssat mot Lørenskog IF i går.
Nu spelar de för att hedra minnet av sin döda tränare.
- Jag är stolt över laget. Motståndarna vi har mött är stora och starka. Vi är mindre, men vi är tuffare, säger Xaysa Vard Phuntharougxai.