Jag vet inte om jag någonsin har fått så mycket mejl och kommentarer som under tiden här i Whistler.
De flesta har handlat om Petter Northug.
Så här kommer min syn på det norsk-svenska längdkriget - en gång för alla.
Ja, vi har skrivit mycket om den 24-årige skidfantomens kaxiga utspel och vi har skrivit om hur svenskarna reagerat och kaxat sig tillbaka.
Men det verkar som att de enda som tagit det hela på blodigt allvar är läsarna.
Jag, som suttit mitt i stormens öga, har faktiskt känt det som att både svenska och norska åkare har tyckt att det mest varit lite kul.

Nummer ett: ja, både svenska och norska medier ställer gärna frågor om det andra landets åkare - men ingen är ju förpliktigad att svara på det.
Nummer två: Petter Northug är störst i munnen men som jag förstått det under dagarna här så är det mest för att sätta press på sig själv som han gärna nappar på frågor om svenska åkare.
Under söndagskvällen lärde jag mig en sak till: Petter Northug var ärlig mot mig när han tidigare i veckan menade att hans kaxiga uttalanden bara var faktaupplysningar.
I mixade zonen efter femmilen så erkände norrmannen att han mest av allt drömt om var just det här guldet men att han valt att hålla en väldigt låg profil inför det.
– Jag har inte velat snacka så mycket om det för jag trodde det var omöjligt, sa Northug.
Däremot har han aldrig haft svårt att säga att han kommer slå svenskarna när det kommer till en spurt - och där vek han inte ner sig.

På femmilen var Johan Olsson aldrig riktigt nära att ta sig upp jämsides för att slåss om det de sista metrarna.
Kanske för att han i stället valt att använda Northugs rygg som vapen in på upploppet.
– Han brukar sällan vika ned sig de sista 500 meterna, han kör hela vägen in. Det var en bra taktik, sa Olsson.
Så ett litet tack, Petter Northug, för hjälpen med bronset.
Och tack för allt snack som jag bara tror har peppat och sporrat både dina egna och de svenska åkarna.
Kriget mellan Norge och Sverige kommer alltid att fortsätta.
Det är också till viss del det som gör att vi - två små skitländer i det stora perspektivet - kan lämna detta OS med 16 längdmedaljer mellan oss.