Kolla på siffrorna här ovanför.
Det är Sveriges segrar i alpina världscupen de senaste 20 åren.
91 är en ganska imponerande summa - som blir ännu mer intressant om man går in och plockar isär den lite.
39 av segrarna står Anja Pärson för, 23 är Pernilla Wibergs medan Fredrik Nyberg med sina sju tagit flest segrar på herrsidan.
Det är alltså bara tre åkare som står för över 75 procent av de svenska förstaplatserna i världscupen.
En slump?
Nja, snarare en trend som går att hitta på flera håll i världscupen.
Varje land behöver nämligen - minst - en stor stjärna för att nå framgångar överlag.

Ett bra exempel på det är Österrikes damer.
Två av de senaste säsongernas dominanter har varit Marlies Schild och Nicole Hosp.
Schild segrade i slalomcupen både 2007 och 2008.
Hosp tog hem totala världscupen 2007 och slutade tvåa 2008.
Under dessa två år var sju respektive fem österrikiskor topp-13 i den totala världscupen.
I år - när både Schild och Hosp tvingats ställa in på grund av skador - finns bara två stycken där uppe.
Den ena är dessutom just Hosp som inte kommer till start mer i år.
Inför VM i Val d¿Isère om tre veckor är det i stället tyska Maria Riesch som seglat upp som storfavorit.
I går segrade hon i slalomen i Maribor, på gamla Anja-manér med över en sekunds marginal ner till tvåan Kathrin Zettel.
Och det går att se tendenser till hur hennes framfart satt eld i baken på övriga tyskor.
I förra helgens slalom i Zagreb - som Riesch också vann - hade hon med sig hela sex landsmaninnor till det andra åket.

Medan Anja Pärson de senaste åren sladdat efter har vi här hemma satt vårt hopp till både Therese Borssén, som inför VM i Åre 2007 tog sin första seger, och Maria Pietilä Holmner, som i vinter fått veta hur det känns att åtminstone kliva upp på världscuppallen.
Men trots enorm potential är det ingen av dem som är i närheten av att ta det där jätteklivet som krävs för att kunna mäta sig med Anja på riktigt.
Förklaringen ligger också just i superstjärnans svacka.
Maria PH har erkänt att det blir annorlunda på träning när Anja inte längre är så överlägsen som hon varit.
- Vi är jämna och åker bra - men det finns ingen att jaga, sa hon till SVT efter slalomen i Zagreb förra helgen.

Samma situation är det på herrsidan.
Jens Byggmarks genombrott för två år sen såg ut att kunna få de lovande svenska killarna att ta slalomen till Ingemar Stenmark-nivåer.
Markus Larsson, André Myhrer, Mattias Hargin och Anton Lahdenperä spåddes alla en lysande framtid - i spåren av de meriterande Kitzbühelsegrarna.
Men när sen "Byggis" inte utvecklades till den dominant han såg ut att vara på väg att bli, har de svenska landslagsåkarna fortsatt hålla sig på samma jämna nivå.
Det är en nivå som är tillräckligt hög för att vi då och då kan få glädjas åt en plats på pallen.
Det är så klart inte fy skam.
Men jag hoppas och tror att alla i landslaget håller tummarna extra hårt varje gång Anja Pärson ställer sig på start.
Några fler segrar från henne skulle vara exakt den tändvätska både hon och de andra svenskarna behöver inför VM.