Att vara förbundskapten är alltid en svår roll. Att vara en manlig ledare för ett damlag är ofta ännu lite knepigare.
Just därför är Magnus Ingesson en väldigt speciellt del av det svenska längdlandslaget. Jag har följt det här gänget i flera år utan att höra en enda av Ingessons damer (tja, mest tjejer) säga ett ont ord om sin kapten.
- Han förstår ju sig på oss så jävla bra, säger Anna Haag.
Vi står och pratar i ett vansinnigt blött snöfall uppe på skidstadion. Haag har just meddelat att OS är över för hennes del, men verkar egentligen inte speciellt deppad över att missa det lopp (tremilen) hon hoppats allra mest på.
- Nä, hur ska jag kunna vara ledsen efter ett sånt här OS?
Vilket leder oss tillbaka till Magnus Ingesson.
Det är lätt att uppfatta Pitebon som urtypen för en barsk polis med en emellanåt kolsvart blick under de kraftiga ögonbrynen.
Men bilden ljuger.

Jodå, Magnus Ingesson kan verkligen skrämma skiten ur mig när helst han önskar, men hans stora gåva som ledare är hans andra, mer okända, sida.
Under alla år har Ingesson jobbat extremt mycket med att vara ett stöd för sina tjejer i så mycket mer än bara skidåkning.
Charlotte Kalla liknar honom vid en storebror. Anna Haag håller med.
- Han ser direkt när någon av oss mår dåligt, och Magnus tar alltid tag i det på en gång. Vad än problemet handlar om, säger Haag.
Jag tror i och för sig att såväl Kalla som Haag kommer att klara sig utmärkt även om Ingesson nu (vilket jag tror) hoppar av. De har båda redan hunnit så långt i sin utveckling.
Men jag är betydligt mer orolig för det nya gäng unga supertalanger som nu håller på att slussas in i landslaget.
Det är där Magnus Ingessons roll är ovärderlig.
Så mitt råd är väldigt enkelt: Skidförbundet måste göra allt som står i deras makt för att behålla sin skidande polis.
Två lopp återstår nu i OS för längdåkarna: Dagens tremil och morgondagens femmil. Idag kan ni lugnt kolla på melodifestivalen om ni så önskar - utan Haag lär det knappast bli någon svensk medalj.
I morgon bör ni däremot sitta klistrade framför tv:n.
Femmilen kan bli en rysare med en, två, tre, ja till och med fyra svenskar mitt i händelsernas centrum.

Det enda jag är rädd för är att internationella skidförbundet redan på förhand kan ha förstört båda loppen. För första gången i ett OS kommer åkarna (både damer och herrar) vara tillåtna att byta skidor tre gånger under loppen.
Det är en idiotisk regel.
Dels för att den gynnar alla stora skidnationer som har råd med stora vallateam.
Dels för att den förvandlar två av mästerskapets normala höjdpunkter till något som kan bli rena cirkusen.
- Jag gillar det inte alls, säger den svenska vallachefen Larry Poromaa.
Vilket säger en hel del. Sverige är ju annars den nation som vallat bäst i OS, den nation som är bäst förberedd att hantera alla skidbyten.
Men jag förstår Poromaa. Vem vill se en femmil avgöras genom att en åkare gör ett ryck när de andra står still och byter sina skidor?
Inte jag i alla fall.
Jag vill se ett rättvist kraftprov mellan världens uthålligaste åkare.
På samma skidor från start till mål.