Det har varit några smått magiska dagar för Sverige. Inte bara här i Otepää, svenska aktiva har ju slagit till på flera håll i Europa.
Till exempel:
* Helena Jonsson och Anna Carin Olofsson-Zidek.
Den svenska superduon fortsätter att fullständigt dominera damernas världscup i skidskytte.
Själv följde jag loppen på tysk tv här i Estland, och jag lovar: Det var en ren njutning att höra de tyska kommentatorernas nakna beundran av svenskorna.
* Anja Pärson och André Myhrer.
Hela hösten har det muttrats om platser strax utanför pallen, att OS kan bli en trist upprepning av förra årets medaljlösa VM.
Men plötsligt händer det. Och dessutom på de mest oväntade sätt. Pärson på pallen i storslalom? Wow! Myhrer på pallen efter två år av missar? Yes!

Världsettor plockades ner

Och sen har vi förstås showen här i Otepää.
Det var inte bara två världscupsegrar. Det var två lopp när våra svenska hopp plockade ner världsettorna på upploppet.
Jag vet inte om det beror på att det var snorkallt på skidstadion i Otepää, men jag ryser i alla fall fortfarande med jämna mellanrum.
Sedan var det efterspelet. Majdic sågade Hanna Falk, Hattestad berättade om de norska planerna på att knäcka Jönsson i OS. Och i förrgår berättade Marit Björgen om hur hon försöker lära sig av Charlotte Kallas teknik.
Så perfekt. Att tre av OS största guldfavoriter går omkring och ödslar tankekraft och tid på våra svenska utmanare är ett bevis gott som något på Falk, Jönsson och Kallas klass.

Chef med koll...?!

Och även på hemmaplan verkar många börja gå bananas över framgångarna. Som min upphetsade chef där hemma som ringde:
- Hur många medaljhopp har vi egentligen nu? Kan det bli typ 22 medaljer?
Nej, det blir det inte.
Men däremot har vi exempelvis i längdåkning chans på medalj i varenda lopp.
Men i allt spekulationsrus var det ytterst uppfriskande att lyssna på de med lite rutin av såna här saker.
Som Björn Lind.
- Rätt var det är så haglar det fjärde- och femteplatser i stället för medaljer. Marginalerna är ju väldigt små.

Leendets Lind igen

Sant. Men jag är ändå rätt säker på att Vancouver inte kommer att vara långt efter de 14 medaljerna från Turin.
Titta bara på Lind själv. Så bra som han åkte i Otepää har han väl inte åkt sedan... just det, OS i Turin.
Och vips så fick vi ännu en svensk att hoppas på.