Tibblehallen. 20 mars.

Kim Johansson vet vad som väntar.

Medan lagkamraterna i Caperiotäby firar segern i den första kvartsfinalen och ser fram emot returen mot Dalen är Kim Johanssons säsong över.

Bara det faktum är att han suttit på bänken denna kväll är ett smärre mirakel.

Hans njurar kan bara användas till fem procent, han går på starka mediciner och läkarna har avrått honom från att spela innebandy.

Svimmade på sjukhuset

Ändå har han varit ombytt. Som straffspecialist. Redo att gå in och avgöra.

- Jag skulle aldrig orkat spela. Jag blev andfådd bara av att gå upp för en liten trappa. Men jag hoppades få slå en straff. Jag var säker på att jag skulle sätta den, säger Kim Johansson.

Det var i mitten av oktober förra året som Kim Johansson började må dåligt. Han var allmänt trött, hade feber och kräktes mycket. Han åkte till vårdcentralen. Där fick han diagnosen bihålsinflammation.

- Men det blev inte bättre. Jag fortsatte att spy. Jag åkte in till Södersjukhuset och tog flera prover. Jag spydde en massa innan jag svimmade.

Strax före jul hittade läkarna slutligen felet.

Kim Johansson lider av kronisk njursvikt.

Säsongen avsågs vara över – och karriären var i fara. Ett skräckbesked för en kille som bara är 25 år gammal.

- Det kändes riktigt tungt. Jag kunde inte förstå det. Att man skulle få lägga ner det man levt med sedan man var åtta år.

"Jag är väldigt tacksam"

Bara några dagar efter matchen i Tibblehallen opererade läkarna in en kateter i Kim Johanssons mage. Sjukhuset blev hans andra hem.

I mitten av april genomgick han en transplantation där hans pappa donerade en njure för att rädda sonens karriär.

- Från början skulle min syster ge mig en njure. Men hon fick inte eftersom hon väntade barn. Min mamma fick inte heller ge mig. Så i stället fick jag min pappas njure.

- Det känns stort. Jag är väldigt tacksam för det.

Den nya njuren opererades in strax ovanför ljumsken. Sedan var läkarnas råd att inte hålla på att några närkontaktssporter.

Men de ändrade sig.

I början av sommaren kunde Kim Johansson sticka ut och jogga för första gången.

- Sista omgången i och med operationen låg jag på sjukhus i en månad i sträck. Jag höll på att ruttna. Det var skönt att komma igång igen, men det var extremt jobbigt och tungt i början. Jag orkade inte ens gå 400 meter utan att vila.

Spelar med specialskydd

Under sommaren gick det fort framåt.

Nu är Kim Johansson tillbaka på sitt arbete.

Sjukhusbesöken är nere på en gång i veckan. Men medicinen, som gör att immunförsvaret inte stöter bort den nya njuren, måste han äta resten av livet.

För ett par veckor sedan klev han in på innebandyplanen för första gången.

Nu i moderklubben Värmdö i division 1 – och med ett specialskydd över magen, som läkarna krävt att han ska använda.

- Jag vill försöka komma upp i samma standard som jag varit i. Förhoppningsvis kan jag nå till superligan igen.

Han ska göra det med två långa ärr över magen och pappas njure där bakom.

Kim Johansson erkänner att han har påverkats på mer än ett sätt.

- Man har utvecklats känslomässigt. Man blir mer känsligare för vissa grejer. När man kollar på snyftfilm till exempel och det är någon som gör en god gärning, som min pappa gjorde för mig, då blir det känslosamt.