Mats Olsson: Pia Sundhage är större än Svennis
Ett svenskt fiasko-OS?
Tja, vi har en svenska som kan bli den mest framgångsrika i OS. Hon heter Pia Sundhage.
PIA SUNDHAGE
Född: 13 februari 1960 i Ulricehamn.
Längd: 172 cm.
Vikt: 67,2 kg.
Familj: Sambo Marie, hund, katt, två bröder, tre systrar och mamma.
Bor: Redondo Beach, Los Angeles.
Landskamper: 146/71 mål.
Landslagsdebut: Som 15-åring mot Finland 1975.
Klubbar som aktiv: Falköping KIK –1978, Jitex BK 1979–81, 1984, 1985, 1987–89, Östers IF 1982–83, Stattena, Lazio 1985, Hammarby 1986, 1990–96.
Meriter som aktiv: EM-guld: 1984, EM-silver: 1987 och 1995, EM-brons: 1989, VM-brons 1991, SM-guld: 1979, 1981, 1984, 1989, Svenskt cupguld: 1981, 1984, 1994, 1995.
Aktuell: Är förbundskapten för det amerikanska damlandslaget som i dag spelar OS-final mot Brasilien. Kan därmed bli den enda svenska som tar ett guld i Peking.
I dag spelar USA och Brasilien final i damfotboll i OS.
Pia Sundhage är förbundskapten för USA.
Detta är det största jobb en svensk fotbollsledare har haft.
Ölmarinerade fantasier
Sven-Göran Eriksson och England?
För all del.
Men det är bara i engelsmännens ölmarinerade fantasier som England är bäst i världen. Damfotbollens USA har vunnit allt man kan vinna och är regerande OS-mästare.
Att Pia Sundhage är förbundskapten i USA är ett underkännande till den mansdominerade svenska fotbollen som inte lyckats, orkat eller velat ta till vara hennes talang.
Inte lika besvärligt som i herrallsvenskan
Jag vet inte riktigt hur vi tog oss dit - resorna med buss och/eller taxi genom Peking är alltid mer förvirrande än klargörande - men vi stod till slut i en sanslös hetta med surrande trollsländor vid en gräsplan på Beijing Normal University, och...jag vill inte tänka på hur universitetet för onormala ser ut.
Amerikansk organisation: vi fick se träning en kvart, lotsades in i ett rum där vi fick sitta tills det var dags att gå ut och mingla med spelare och coach. Det är så de säger:
- You're here to see the coach? From Sweden? Great!
Man behöver inte göra saker och ting mer komplicerade än de är, men det är klart: det här är ju OS, inte herrallsvenskan i fotboll.
"Vi ska njuta av resan"
Pia har blivit lite krokigare och gråhårigare, men det lilla jag såg av träningen var väldigt skrattig och avslappnad. När vi sen stod med Pia sa hon att just det var kanske skillnaden mellan henne och en typiskt amerikansk coach, hon sa:
- Jag jobbar mycket med glädjen, försöker ta fram det positiva och i stället för att skälla på spelare försöker jag prata med dem, fråga varför de agerade som de gjorde i olika situationer och försöka inpränta att vi ska njuta av resan fram till målet.
Om det låter aningen flummigt är det inget konstigt: Pia har alltid haft ett drag av flummighet, har alltid varit en sökare och det är både lätt förvånande men också mycket upplyftande och inspirerande att hon nått så stora framgångar - både som spelare, tränare och förbundskapten.
Tror att hon får behålla jobbet
När hon fick uppdraget "Guld i OS eller sparken" tog hon det positivt, som en utmaning det bara kunde komma nåt gott av.
- Men jag tror att jag får behålla jobbet även om vi "bara" tar silver, det låter så på presidenten (inte George W, utan Sunit Gulati, USA:s Lars-Åke). Förutsättningarna förändrades när Kristin Lilly blev mamma och Abby Wambach bröt benet i genrepet till OS...men jag kan erkänna att när Abby låg på marken och benet var brutet flög tanken genom skallen på mig: "Där rök mitt jobb!".
Ska vi dra svenskheten så den blir tolv meter lång kan vi kalla dagens final för en "svenskfinal". Pia Sundhage och USA mot Marta från Umeå och Brasilien.
Det här är så klyschigt att det är löjligt, men när vi skulle ta oss till brassornas träning på Arbetarstadion var Arbetarstadion tom, platsen för träning hade flyttats med kort varsel och skulle i stället hållas på Pekings sportuniversitet halv fyra lokal tid.
Nu får man köra bil bara varannan dag (jämn och ojämn siffra i registreringsnumret) och hur trafiken är när alla får köra kan jag inte föreställa mig. Vi satt i oändliga köer och trodde att vi missat träningen men brassorna hade inte ens lämna OS-byn när vi kom till sportuniversitetet. De kom kvart i sex i en skrattbuss och - ja, nä, den brasilianska organisationen är som den är.
Även om jag alltid önskar Pia Sundhage allt gott är USA nederlagstippade i dag.
Hellre fria än fälla?
Pia Sundhage är trots allt svenska och för henne och hennes lag handlar det om organisation, organisation och organisation. Utan Wambach och Lilly har USA inga spelare som själva kan dominera eller avgöra en match medan Brasilien har tio såna - plus Marta.
- Jag tänker inte låta punktmarkera henne, det handlar i stället om att vi aldrig får hamna i en-mot-en-situationer med Marta. Men skulle det visa sig att matchen går oss ur händerna får jag tänka om, sa Pia.
- Det är bara att fälla henne, sa jag.
- Det skulle jag aldrig säga åt mina spelare, sa Pia.
Nåja, hon var inte så god att tas med på en fotbollsplan, fru Sundhage.
Vi var ett hundratal mediemåsar på brassornas träning och nittionio av oss ville prata med Marta, hon är trots allt världens bästa spelare.
Svensk fotboll ska böja sitt huvud i skam
Innan vi åkte från sportuniversitetet gick vi förbi en sex meter hög staty av Mao och tog en taxi genom ett myller av människor, alla de där man inte ser inne i centrala Peking, alla cyklister med barn på styret eller i famnen, alla topplastade trehjulingar, en kvinna kom med femhundra cykeldäck och en ung pojke med två glassfrysboxar - allt går att frakta på cykel och när fukten la sig över Peking brände solen som en skållhet apelsin genom molnhöljet.
När den amerikanska nationalsången spelas i eftermiddag ska Pia Sundhage vara stolt över sitt jobb, men svensk fotboll ska böja sitt huvud i skam över att den inte utnyttjat hennes talanger.
OLSSONS OS-TOPP
1) Pia Sundhage
Sorry, Svennis: Pia har fotbollsvärldens tuffaste landslagsuppdrag. I dag möter hennes USA Brasilien i finalen i damfotboll. Brassorna vill ha revansch för Aten 2004.
2) Usain Bolt
Mannen är på många sätt större än livet självt, men han är verkligen gigantisk att stå intill. Jag är 1,86 och det känns som om jag stirrar honom rakt i bröstet när jag står mitt emot honom.
3) Natalie du Toit
Hon blev av med vänstra benet strax under knäet i en bilolycka, och det faktum att denna sydafrikanska ställer upp i maratonsimmet är en prestation i sig.
4) Glasstrut
Den här var lite dyrare - fem kronor - än den jag skrev om i går och även om den inte höll Engelholms glass-klass var det en riktigt god glass med ett rån som var någorlunda hårt.
5) Dawn Harper
Det är som om 100 meter häck fortfarande är i chock efter Susanna Kallurs fall. Vem hade kunnat förutse Harpers guld? Och silver och brons till Sally McLellan och Priscilla Lopes-Schliep?
Inte ens nära
Den dagliga nedräkningen över hur många medaljer Kina tar, och slutsatsen att Kina är överlägset alla andra länder inom alla områden i hela universum.
Av Mats Olsson
mats.olsson@expressen.se
Upp
Gå till förstasidan
