Han har ett förflutet som barnsoldat i Sudan.
Men i kväll är det friidrottsbanan som gäller för Lopez Lomong – och kampen för guld i 5000 meter.
– Jag brukade springa för mitt liv, men nu springer jag för glädje, säger Lomong till BBC.
Lopez Lomong var en av flera pojkar och flickor som drog in i inbördeskriget i Sudan under 1980- och 90-talen.
– En söndagsmorgon stormade rebeller in i vår kyrka i byn Kimatong och slet mig från min mammas armar. Alla föräldrar vädjade att de inte skulle ta oss, men de kidnappade alla barnen och tog oss till ett träningsläger för att bli barnsoldater, säger Lomong till BBC.
"Tvingades äta sand"
På lägret serverades barnen durragräs och sand.
– Många av pojkarna var så hungriga att de åt allt. Men de kunde inte smälta sanden i magen, och de bara dog, säger Lomong.
Som sexåring utrustades Lomong med ett maskingevär och förbereddes för att kunna delta i strider. Men tillsammans med tre äldre pojkar lyckades han fly när rebellerna tog en rökpaus.
– Det var mitt absolut första lopp. Vi sprang i tre dagar och nätter. Vi trodde att vi var på väg tillbaka till vår by, men i stället hamnade vi i Kenya, säger han.
"Gick igenom sopor"
I Kenya hamnade han på ett flyktingläger. Där gick han gå igenom sopor för att få mat.
– Jag brukade springa och spela fotboll för att försöka glömma bort att jag var hungrig. En dag började alla de andra ungarna att prata om OS. Jag visste inte vad OS var, men jag följde med dem till en rikare kenyans hus för att titta på det på tv, säger Lomong.
Och det var då han kom i kontakt med friidrotten. Hans första stora intryck var amerikanen Michael Johnsons guld på 200 meter och 400 meter i OS i Atalanta 1996.
– Först kunde jag inte förstå varför han grät eftersom han hade vunnit loppet. Men sedan förstod jag att han sprang för något större än han själv. Han sprang för sitt land, säger Lomong.
– Jag visste att jag ville springa för samma land, USA. Han blev min förebild från och med det ögonblicket.
"Skyldig USA guld"
Lomong hamnade i USA via ett flyktingprogram. Han adopterades av en fosterfamilj, och det var under den här perioden som han började träna friidrott.
27-åringen kvalificerade sig till OS 2008 på 1500 meter. Men inför OS i London har han bytt distans till 5000 meter.
Nu ska han försöka fixa en plats överst på OS-podiet efter finalen i kväll.
– Jag vill ta med mig en guldmedalj hem, för jag är skyldig det amerikanska folket som tog emot mig det, säger han.
– Jag brukade springa för mitt liv, men nu springer jag för glädje och för att inspirerar barn som skulle kunna bli flyktingar eller hamna i en riktigt hemsk situation, som jag gjorde.
