Det är svårt att inte tycka om Merlene ­Ottey. Sprinters brukar vanligtvis inte ha så överdrivet långa karriärer - sådant är mest för bordtennisspelare - men Merlene ­Otteys karriär tar nog aldrig slut.

Hon öppnade på allvar dörren för ­jamaicanska kortdistanslöpare på sitt eget sätt - snabb, snygg, professionell, ganska mystisk, otroligt muskulös och (tyvärr) aldrig högst upp på en OS-pall.

Det där sista har ju naturligtvis förstärkt Ottey-kulten. Aldrig har så många unnat någon ett OS-guld så mycket.

Merlene Ottey kämpade mot dopade sprinters från öststaterna och dopade sprinters från USA - och förlorade med ­tusendelar. Det finns fortfarande supporters som tycker att hon var före (den odopade) Gail Devers i det där uppmärksammade 100-meters­loppet i Atlanta-OS. Först över med ­bröstet... men var börjar bröstet? Vid ­halsen? (Kolla in bilden i 100-meters­artikeln längre bak i tidningen.)

Merlene Ottey flyttade till Slovenien 1998 och blev slovensk medborgare fyra år senare - efter diskussioner med andra jamaicanska sprinters inför OS 2000. Men hon slutade inte att springa och vid EM 2010 blev hon, 50 år gammal, den äldsta friidrottaren som någonsin deltagit i ett Europamästerskap.

Det har funnits dopingrykten kring henne - och 1999 fälldes hon. Men ett år senare friades hon från alla anklagelser och laboratoriet som analyserat ­proverna kritiserades mycket hårt.

Petter Jennervall