Det blev inte mycket firande för Sara Algotsson Ostholt under tisdagsnatten efter medaljsuccén i Greenwich Park i sydöstra London.

Hennes maratonresa hem till hästmeckat Warendorf startade nämligen redan vid 07.00-tiden i går.

Då klev den nyblivna silvermedaljören upp för att förbereda hästarna för den långa vägen mot Tyskland och färjeturen över den Engelska kanalen.

SPORT-Expressen är med är när bussen med silverhästen Wega, Sara och Frank Ostholt rullar in på färjeläget i Dover - för att lämna brittiska öarna.

Hon tillbringade tio dagar i London.

Och uppfyllde en dröm.

"Jag har nästan fatta det nu"

När SPORT-Expressen sedan träffar henne några mil ifrån färjorna i Calais för en exklusiv intervju har det gått mer än ett dygn sedan Sara firade sitt OS- silver tillsammans med familjen i Greenwich Park i OS-staden.

– Jag har nästan fattat det nu. Jag är bara så lycklig över silvret. Det har varit många intensiva dagar med mycket spänning. Nu har spänningen gått ur och man börja känna trötthet.

– Det blir många timmar i den här, säger Sara och blickar mot mannen Frank intill bussen.

– Jag har kämpat länge för det här.

"Inte så farligt att förlora"

Ridsportsproffset Algotsson har gått igenom mängder av motgångar på vägen fram mot OS-silvret.

Flera skador och stjärnhästen Carat som tvingades avlivas efter en senskada.

– Jag har många som stöttar mig, teamet, min man, vänner. De finns där om jag river eller inte river. Och nu är jag även mamma, så det finns något som är större än en förlust i idrotten eller en motgång där. Jag har min Wilma och även min man som finns där för mig.

– Det har nog hjälpt mig att jag har höjt min undre gräns på något vis. Det är inte så farligt att förlora, säger Sara och skiner upp.

SPORT-Expressens sidor från gårdagens tidning visar en bild på dottern Wilma, 2.

– Det ska bli skönt att träffa henne, i natt någon gång. Eller när vi kommer hem.

Hur har ni haft kontakt under OS?

– Lite i telefon. Sen har det varit känslomässigt svårt för jag har saknat henne väldigt mycket och när man är spänd så är det mycket känslor som bubblar upp. Man blir lätt rörd. Men jag vet att hon har varit där för och hållit tummarna för mig.

"Då kom tårarna"

– Efter silvret så kom tårarna när jag pratade om Wilma. Så här länge har jag aldrig varit i från henne. Nu har jag varit borta i tio dagar, det är länge.

Men hur mycket har du fingrat på silverpengen?

– En del. Den är väldigt tung, så jag har inte haft den på mig hela tiden. Då får man ont i nacken, säger Sara som är ensam svensk medaljör i OS.

Gårdagens OS-svenskar hade en nattsvart dag. Sara väljer därför att skicka en uppmuntrande hälsning till de idrottare som har medaljchanser kvar:

– Alla kan skrälla, allt är möjligt. Man ska aldrig ge upp. Deppa inte, det är inte över förrän den feta damen sjunger.

Mötet med de svenska prinsarna

Men du, hur var det att träffa prins Daniel och prins Carl Philip?

– Jag tyckte det var fantastiskt att de var där. Jag visste inte det och det vore kul att träffa dem igen.

För nu satsar du väl på en ny succé i Rio om fyra år ?

– Visst, nu går vi mot Rio redan. Haha. Wega har fyra år mer rutin i Rio. Sen har jag en yngre häst. Mrs Medicott.

– En världsklasshäst som kan gå och vinna guld i Rio.

SPORT-Expressen var med när Silver-Sara sent i natt anlände Warendorf i nordvästra Tyskland.

Där tog maken Franks föräldrar och vänner emot med champagne.

– Det känns jätteskönt att vara hemma. Nu får man landa lite.

I dag väntar silverfrukost för Sara Algotsson Ostholt.

– Wega får gå lite i hagen, rulla sig och äta gräs och bara vara häst. Hon är ganska trött efter den här resan.