Sarah Sjöström missade medalj i 100 meter fjäril, en sträcka där Martina Granström inte ens tog sig till final.

I fyra gånger 100 meter fritt satte Michelle Coleman visserligen personligt rekord, men Sverige blev diskat.

Lägg till att Jennie Johansson missade final på 100 meter bröstsim och vi får ett läge där den enda ljuspunkten för svensk simning är att Sjöström är i semifinal på 200 meter frisim.

"Inte varit bra"

Thomas Jansson var förbundskapten för simlandslaget under 0S 2008. Då gick Sverige utan medaljer. Och även om han tycker att det är för tidigt att döma ut den svenska insatsen innan OS är klart så håller han med om det ser mörkt ut.

– Än så länge har det ju inte varit så bra. Det finns flera simmare som inte har presterat så bra som man hade hoppats på. Man ska alltid vänta klart till tävlingens slut innan man gör analyser, men om vi bara tittar på de som har varit vattnet så kanske det finns fog för att var orolig, säger Jansson till SportExpressen.se.

Varför har det inte gått bra?

– Det finns många olika skäl till att det kan ha gått snett. Det kan handla om taktiska felbedömningar. Man kan ha tränat för hårt. Man kan ha tränat fel på slutet. Sedan kan det handla om psykologiska faktorer, att man tänker fel innan, lägger fel slags press på sig själv. Det är svårt att peka ut exakt vad som brister.

"Ribban måste sättas högre"

Sverige gick även medaljlösa OS 2004. Om trenden fortsätter i år kan det här bli svensk simnings tredje raka OS utan medalj. Ett misslyckande i så fall, menar Jansson.

– Det svenska snittet de senaste 50 åren om man ser till OS och VM är 1,8 medaljer per mästerskap, alltså om man ser till de olympiska distanserna. Det försämrades i Peking, och om det fortsätter så här kommer det att försämras även efter det här mästerskapet. Och vi kan inte vara nöjda med den nivån. Vi är ett rikt land, vi har fantastisk rekrytering, engagerade simklubbar och föräldrar – ribban borde definitivt sättas högre, säger han.

"Måste rannsaka"

Enligt Jansson – som numera arbetar som tränare i danska simklubben Farum – sysslar svensk simning med för lite självkritik.

– Svensk simning måste bli bättre på att rannsaka sig själv. Vi vill ofta peka på detaljer. Har vi valt rätt uppladdningsläger, är vändningarna rätt, och så vidare. Men den centrala frågan är ju vardagsarbetet, säger han.

– Med Sarah är det mycket snack om hennes vändningar. Men om du jämför loppen hon har gjort tidigare är hon betydligt långsammare i OS. Det är alltså simhastigheten det är fel på, inte detaljer som starter och vändningar. Och den typen av brister kan man inte fixa på kort tid inför ett mästerskap, det görs i vardagsarbetet. Det är tränarnas ansvar.

"Inte landslagets fel"

Han vill därmed inte peka ett anklagande finger på nyligen tillsatta förbundskaptenen Ulrika Sandmark.

– Ulrika är en mycket kompetent person. Jag har arbetat med henne i juniorlandslaget. Det är inte landslaget som sköter det dagliga arbetet. 85 procent av all träning som utövarna sysslar med äger rum utanför landslagets kontroll. Utvecklingen i klubbarna måste bli bättre.