Min egen lilla OS-ring slöts på ett ganska symboliskt sätt denna söndagseftermiddag.

Första intervjun (nåja) som jag gjorde i London var med den amerikanska superstjärnan LeBron James.

Några veckor senare står jag framför samme man igen.

Det är lika trångt nu som då. Lika många inställsamma frågor. Lika många meningslösa svar.

Men en skillnad finns det. Den här gången finns det en påtaglig känsla av lättnad i luften.

Uppdraget slutfört, liksom.

Basketfinalen blev ganska exakt som de flesta av oss förutspått. Möjligen lite mindre spektakulär, möjligen lite tristare, möjligen med ett Spanien som hängde med lite bättre.

Men det var aldrig något snack.

När luften började gå ur den fantastiske Pau Gasol i fjärde quartern var allt över. Anförda av just LeBron James gjorde USA det lilla ryck som behövdes upp till en tiopoängs ledning - och sedan defilerade man bara hem guldet.

– Det var så här jag ville ha det. Jag ville inte att vi skulle vinna finalen för lätt, säger LeBron James.

Det är ett uttalande man kan tolka lite hur som helst. Själv tolkar jag det som att USA hade en överväxel kvar som laget aldrig behövde peta in.

Och så har det faktiskt känts hela denna turnering.

Vare sig LeBron James eller Kobe Bryan t säger direkt saker som får någon att kippa efter andan i intervjuzonen.

Tvärtom så är de båda urtrista.

Så i vanlig ordning går jag i väg till min personlige favorit Kevin Love och frågar vad han ska göra nu.

– Lite fest, kanske, svarar Love.

Självklart. Hur ska ni göra?

– Du, jag vet inte riktigt. Hur skulle du fira ett OS-guld själv?

Öh...lite bubbel, kanske? Varför inte lite dans?

– Yep. Det låter bra. Bubbel och dans får det bli. Tack!

Och vips har man skaffat sig en ny titel: Festrådgivare åt Team USA 2012.

Inte illa.

Alltid när man kommer hem efter ett sånt här mästerskap kommer de vanliga frågorna.

Typ:

Hur var London?

Ingen aning. Detta är sista kvällen men jag har ännu inte ätit vare sig en lunch eller middag utanför hotell eller arenor.

Hur var basketfinalen?

Hyfsad. Men ärligt talat följde jag Anders Borgströms liverapportering på expressen.se från handbollsfinalen med betydligt större intresse.

Vad var allra roligast?

Mycket oväntat att få se en plågad jätte gråta i trikåer.

Men mer om det i listan här nedan .

---

Som alltid på basketfinalen var det hyfsat kändistätt i lyx-logerna.

Dagens två största: David Beckham och Arnold Schwarzenegger.

---

Det var lite sött att den längsta kramen som Kobe Bryant delade ut efter sin sista landskamp var till....Pau Gasol.

Till sist. Tack alla ni som orkat läsa mina ord och varit så flitiga på att höra av er. Men nu stänger jag locket på min dator för sista gången i detta OS.

Games over.