LONDON. En ledsen Sofia Mattsson, 22, vandrar sakta ut från hallen blodig och med ett rejält blåöga på gång.
Det är bara några minuter efter kvartsfinalen.
Men Nerell-lägret har redan börjat spy galla. Och stanken av den har redan nått till London.
Förlåt, men kan ni inte bara hålla käften för en gångs skull?
Jag skrev i går att Sofia Matts s on skulle behöva utföra en bragd för att brotta sig ända fram till ett OS-guld.
Det gjorde hon inte.
Två lätta segrar följdes av en alldeles lika fantastisk som dramatisk kvartsfinal mot ryskan Valerija Zjolobova.
Jag blev så uppjagad att jag inte kunde sitta still.
– Lugna dig. Du börjar ju påminna om den iranska presskåren, säger reporter-Nicolinn.
Det är inget gott betyg, om ni undrar. Det var iransk press som ställde sig upp på pressläktaren och unisont buade ut ett gäng domare i 30 vrålande sekunder häromdagen.
Det sjukaste av allt är att jag trodde Mat t sson vunnit när slut signalen gick.
Reglerna i denna sport kan driva vem som helst till vansinne.
Efteråt var det snack om att Sverige föll på eget grepp. Att den protest som avslogs - och då gav ryskan poäng - avgjorde allt.
Jo, det kan man ju säga med facit i hand. Men betydligt svårare att avgöra under den sekund man hade på sig att protestera. Och precis då var beslutet faktiskt rätt logiskt.
Det finns däremot ingen logik alls i efterspelet.
Redan när jag kom upp till min dator på läktaren efter en stund i intervjuzonen flödade nätet av sura kommentarer. Någon minut senare krävde Ida-Theres Nerells tränare Mikael Persson att Besarati skulle avgå.
Enligt Persson hade Besarati kastat bort en given medalj genom att ta ut Mattsson i stället för Nerell.
Hur han kan veta det är mer outgrundligt. Ingen, verkligen ingen, kan veta om Nerell hade lyckats bättre.
Men jag är inte överraskad. Det har kastats skit från Nerell-lägret i flera månader mot Besarati och Mattson.
Jag nöjer mig med att konstatera detta:
Ida-Theres Nerell har haft flera chanser att möta Sofia Mattsson under säsongen för en match med en OS-biljett i potten.
Nerell har vägrat varje gång.
Bra så.
Men i min värld har man då också förbrukat sin rätt att i all evighet fortsätta att rasa högljutt över uttagningen.
Uppenbarligen lever exempelvis Mikael Persson i en helt annan värld.
Jag undrar bara om alla inblandade förstår att för svensk brottning är dessa svarta rubriker faktiskt ett större problem än en missad OS-medalj.
---
Att brottarna åker hem med två medaljer från OS är väl inte helt överraskande.
Däremot att det var killarna som tog båda.
---
Till sist. Grattis till ännu ett OS-guld, Pia Sundhage.
Men nu är det väl ändå dags att komma hem?
bedrövad. Sofia Mattsson klev av OS-mattan med väldigt tunga steg. Foto: christian örnberg
