Michael Phelps går omkring i London Aquatics Centre med huvan dragen över huvudet.
Det är där, i simarenan i olympiaparken, som han återigen ska skriva in sig i historieböckerna.
I Peking gjorde han det omöjliga och vann alla distanser – och överträffade Mark Spitzs sju guld i München 1972.
Tar han tre medaljer den här gången så är han uppe i 19 OS–medaljer totalt, då skulle han vara den olympier genom tiderna som har tagit flest medaljer.
Självklart vill alla få en del av Phelps i London men han gör bara uttalanden på de officiella presskonferenserna, där svaren oftast blir av det klyschigare slaget.
Jagar tre medaljer
Men när SPORT–Expressen exklusivt får en halvtimme med OS–legendaren, så är han öppenhjärtig om sina känslor inför OS och chansen att återigen skriva historia.
– Det är inget mål som jag går och tänker på men visst är det häftigt att bli historisk på ena eller andra sättet, säger Phelps om jakten på att ta de tre medaljerna som krävs.
Han tillägger snabbt:
– Jag vet att jag definitivt har chansen att ta medaljer i London. Så varför inte?
Vad skulle det betyda att bli störst genom tiderna?
– Jag har skapat min historia genom att vinna åtta guld under ett och samma OS. Det rekordet kommer att stå sig länge. På så sätt är jag redan störst, inte bara i simningen utan också i hela den olympiska historien.
– Men visst, kan jag slå rekordet även i antalet vunna medaljer kommer jag så klart vara jättestolt. Jag tror att det är först efter karriären jag kommer sätta mig ner, njuta och förstå vad det faktiskt är jag har gjort.
Hur känns det att vara i OS–byn?
– Det är mitt fjärde OS men det är alltid lika spännande att komma till OS–byn. Det är också en känsla av äntligen, det är det här jag tränat för i fyra år.
Hur har förberedelserna varit?
– Vi har haft det jättebra. Det är bra stämning i laget och för min egen del ligger jag där jag vill vara i förberedelserna.
Men det amerikanska laget har störts under uppladdningen, då Phelps lagkamrat Tyler Clary överraskande gick ut och kritiserade sin landsman.
– Det faktum att han inte tränar lika hårt som alla andra är en riktig skam. Jag tror att om han hade tränat lika hårt som mig skulle han kunnat ha gjort ännu mer fantastiska resultat än vad han redan har gjort, sa Clary i den uppmärksammade intervjun.
Detta irriterade Phelps och Clary gick därefter ut på Twitter och bad om ursäkt.
– Det får stå för honom. Jag vet vad jag behöver göra i och utanför bassängen. Gör jag inte det jag ska, så är det jag själv som blir lidande. Det blev en väldigt stor sak i medierna och de proportionerna hade nog inte Tyler väntat sig att det skulle bli, säger Phelps.
Hur viktigt är laget för dig?
– Jag har alltid känt mig stolt över att vara en del av det amerikanska simlandslaget. Det är tradition i vårt land att ha en stark lagsammanhållning. Nya simmare ska känna sig trygga och direkt bli en del av ett sammansvetsat lag. Det föder framgång.
– Det är alltid en trygghet att ha ett lag runtomkring sig även om man är en individuell idrottare. Vi hjälper varandra att nå framgång. Det är vår styrka.
I det egna laget finns Ryan Lochte – kompisen som också är hans värste rival i London.
Duellen mellan de två är den mest haussade inför spelen. I OS–uttagningarna fick Phelps stryk av Lochte och på VM i fjol var det Lochte som dominerade, med fem guldmedaljer.
– Ryan och jag är nära vänner och tränar mycket ihop. Han är en fantastisk människa och idrottare och vi sporrar varandra till framgång, säger Phelps.
– Att få chans att möta världens bästa simmare till och med på hemmaplan gör att man blir extra fokuserad och ger lite till. Det har hjälpt oss båda.
Phelps kommer inte kunna upprepa bedriften från Peking, då han valt att avstå 200 fritt och därmed "bara" simmar sju distanser i London.
– Jag vill inte återskapa det som hände för fyra år sedan. Redan då gav jag mig själv löftet att aldrig simma åtta distanser på ett OS igen. Då var jag så inställd på att slå Spitz rekord. Då var jag tvungen att simma alla de distanser jag hade guldchans på.
– Nu vill jag ha kul och passa på att njuta lite också. Jag har inget att bevisa längre. Sen är jag ju fyra år äldre och tröttare också, säger Phelps och skrattar.
Men vad ska vi förvänta oss av dig i London?
– Jag skulle ljuga om jag säger att jag åker till London utan drömmar om guld. Det är klart jag vill vinna. Det är det som driver mig, det har det alltid gjort.
– Jag vet också att om man ställer sig på startpallen för vårt land och är en av de två som får simma, då har man medaljchans. Däremot känner jag mig lugnare i mig själv. Jag har redan 14 OS–guld och jag har skrivit in mig i historieböckerna. Vad finns kvar att bevisa för mig?
Du var bara 15 år när du gjorde ditt första OS. Sarah Sjöström var 16 år när hon vann sitt första VM. Vad är din hemlighet för att hålla så länge?
– Jag har hela tiden hittat nya mål och flyttat fram mina gränser. Jag har försökt att hitta annorlunda mål
– Fördelen jag har precis som Sarah har är att vi behärskar olika simsätt och distanser. Det gör att jag inte behövt låsa fast mitt fokus på en enda distans. Vissa gånger har inte fjärilsimmet fungerat bra, då har jag kunnat fokusera på frisimmet eller medleyn.
Vad tror du om Sarahs chanser i London?
– Ska jag vara ärlig så har jag inte jättestor koll. Jag har alltid fokuserat på mig själv och mina distanser, då jag har ju alltid haft ett fullt schema på mästerskap att jag nästa aldrig hunnit njuta av andras simningar.
– Men med tanke på det hon presterat hittills i år har hon alla chanser att lyckas. Men då måste hon slå amerikanskorna och det är inte helt lätt... (skratt)
Vad tror du om Therese Alshammars chanser i London?
– Jag kommer ihåg Therese från mitt första OS i Sydney, där hon var den som kom efter Inge De Bruijn. Det är fantastiskt att hon fortfarande håller på och jag önskar henne all lycka för att hon äntligen ska få sitt OS–guld. Det är hon värd efter så många års kämpande i bassängen.
Lars Frölander gör sitt sjätte OS. Hur ser du på honom?
– Fjärilsim var ju mitt huvudsimsätt från början, även om det var 200 meter, så därför har jag koll. Jag kommer aldrig att glömma när Frölander vann 100 meter fjärilsim i Sydney och på det sättet han gjorde det på. Det var stort att slå två australier på deras hemmaplan.
– Att Lars gör sitt sjätte OS är bra för simningen. Det visar att man kan hålla på länge bara man vill och hjärtat är med.
27–årige Phelps kommer inte göra en Frölander och simma sex OS.
Han har tidigare sagt att inte kommer simma när han är över 30 och spelen i London kan vara det sista han gör i karriären.
– Just nu fokuserar jag bara på OS och ska njuta av det. Efter det får jag sätta mig ner och fundera.
Men är OS verkligen det sista du gör?
– Jag vill inte svara på den frågan just nu. Jag är i London för att tävla i mitt fjärde OS. Där ligger allt mitt fokus just nu.
Vad var det som drev dig att fortsätta efter OS i Peking?
– Jag visste inte om jag skulle ha kvar passionen och viljan när jag kom hem därifrån. Det är två saker du måste ha för att lyckas.
– Jag hade nått mina drömmars mål. Det tog ett tag innan jag hittade det igen.
Förutom sin sagolika karriär så är Phelps omskriven för en hel del andra saker. Efter OS stängdes han av efter att ha fångats på bild när han använde en cannabispipa och han gick dessutom upp tio kilo.
Efter det har han dock visat att han fortfarande är en simmare av världsklass, även om hans omtalade matvanor fortfarande är speciella.
Phelps suckar lätt och säger:
– Jag är rätt trött på allt snack om min kost. Ser jag fet ut?
Sucken byts ut till ett skratt och han fortsätter:
– Jag ska inte sticka under stol med att jag älskar skräpmat. Men det fungerar inte att äta sådant om jag ska orka med träningen. Men när jag tränar som hårdast måste jag få i mig cirka 12 000 kalorier för att orka. Och att få i sig rätt saker och så många kalorier är inte lätt vill jag lova...
Så okej, berätta hur en ungefärlig dag ser ut för dig när det gäller kosten?
– Så här äter jag, frukost: Tre mackor med stekta ägg, ost, sallad, tomat och majonnäs, säger Phelps och fortsätter rabbla:
– Dessutom en omelett gjord på fem ägg, en skål med flingor, tre stycken fattiga riddare, tre pannkakor och två koppar kaffe.
– Sen till lunch blir det ett halvt kilo pasta med tomatsås, två stora mackor med skinka, ost och majonnäs. Sedan kommer 1 000 kalorier från energidrycker.
– Middagen ser ungefär likadan ut som lunchen.
En annan sak som Phelps har varit omskriven för är att han fick diagnosen adhd som nioåring och det har varit en drivkraft att visa att han kunde bli världens bäste ändå.
– Jag skulle nog vilja säga att på vissa sätt så har den hjälpt mig att nå dit jag är i dag. Jag fick diagnosen när jag var nio år gammal och fick medicin, men redan när jag var elva år kunde jag sluta med medicinen och det var mycket tack vare simningen.
– I skolan fick jag ofta höra av min fröken att det inte skulle bli något av mig, eftersom jag inte kunde sitta stilla och hade svårt att koncentrera mig. Det var tufft och jag brukar tänka på det än i dag. Här står jag med 14 OS–guld – där fick de liksom, säger Phelps och tillägger:
– I bassängen fick jag utlopp för all energi. Min mamma lät mig koncentrera mig på det jag ville, och det var att simma. Det är jag evigt tacksam för i dag.
