För fyra år sedan cyklade Gustav Larsson hem ett olympiskt silver i Pekings tempolopp.

På onsdagen tog han sats för att upprepa bedriften.

Svensken fick en drömstart och var med i täten efter drygt sju kilometer.

Sedan hände det som inte fick hända. Larsson kraschade.

– Det var efter tio kilometer eller något sånt, rätt tidigt, upp för en backe. Jag tappade över en minut där, säger han till SportExpressen.se.

– Det där med att man tar i och kedjan hoppar, det ska inte hända. Det måste ha varit så att jag kom i ett hål och växlade till. Det har hänt mig förut att kedjan har hoppat, men inte på det här sättet.

"Dålig asfalt"

Larsson kom ändå upp på fötterna och kunde fortsätta cykla efter en stund.

– Mekanikern Klas fick försöka få på kedjan och greja, för den hade knutit upp sig på bakväxeln på något sätt, säger han.

Den håliga banan kan ha orsakat fallet.

– Cykeln är perfekt, det är inte cykeln. Jag tror att jag körde ner i ett hål som gjorde att jag växlade samtidigt – av misstag – som gjorde att kedjan la sig mellan två drev liksom, säger han.

– Det är mycket hål och grejer längs banan och man ser inte så bra framåt alltid. Jag ska inte säga att det är en dålig bana, den är helt okej. Generellt sett så är det rätt dålig asfalt på många ställen. Så är det faktiskt, tyvärr, i cykelsporten att asfalten inte alltid är perfekt.

"Ont i höften"

Kraschen gjorde att Larsson slogs blodig.

När han var i mål rann blodet längs knät - dessutom skadade han höften.

– Det är höften det gör ont i. Knäet är mer bara köttsår, säger Gustav Larsson.