Carolina Klüft slets mellan hopp och förtvivlan i finska Kuortane i går.

Strax före klockan 16 lokal tid jublade hon och knöt näven åt Michel Tornéus svenska rekord - sen vändes glädjen till ett enda stort mörker.

Problemen syntes redan på uppvärmningen. "Carro" grinade illa och såg uppgiven ut när hon diskuterade med tränaren Oscar Gidewall framför reklamplakaten vid läktaren.

16.30 fick hon mardrömsbeskedet svart på vitt. Klüft tog sats för att göra sitt första hopp i tävlingen - men avbröt hoppet och sprang igenom längdgropen.

Minuten senare gick hon fram till sekretariatet och meddelade att hon hade gjort sitt sista hopp i tävlingen.

– Jag fick en känning i baksidan. Jag fick den redan på träning för några dagar sedan men trodde att det skulle lägga sig. Men det gjorde det inte och jag vågade jag inte dra på i löpningen eftersom det kändes som att den kunde gå sönder, säger Carolina Klüft.

SPORT-Expressen har följt Carros steg under ödeshelgen i Finland, och efter tävlingen gav hon beskedet: OS-drömmen är död.

"Det var inte meningen"

– Nej, det blir inget OS. Jag vill inte åka med de här för­beredelserna. Hade jag fått bra hoppning och känsla så vet jag att jag hade varit mentalt stark och kunnat höja mig ännu ett snäpp på ett OS. Nu när smal­benet har känts mycket bättre så händer tyvärr det här. Det var helt enkelt inte meningen att jag skulle åka till OS.

Hur känner du för det?

– Det är klart att det är tungt som fan. Det är inget snack om den saken. Det är grymt tungt men jag har gjort precis allt jag kunnat och ångrar ingenting.

Klüft försöker - och lyckas - att hålla tillbaka tårarna under samtalet.

Men det är tydligt hur känslo­samt det är för 29-åringen att tvingas se drömmen om ett till OS försvinna.

Hennes man, Patrik Klüft, berättade redan i fredags om allt Carro gjort för att bli kvitt problemen med smalbenet. Nu väljer hon själv att berätta om procedurerna.

– Säg något jag inte har gjort (skratt). Nu när det närmade sig slutet inför OS blev jag desperat och ville verkligen göra allt. Jag har gjort allt från yoga till att pussa på benet i princip. Jag har lindat benet mycket för att få ned svullnaden och sov med det varenda natt för att få ned den. Jag har druckit joniserat vatten, som det heter, med ett annat pH-värde för att få snabbare återhämtning och skölja bort bättre. Jag har fått behandlingar, massage, nålar ... det mesta. Och smalbenet har blivit väldigt mycket bättre mot vad det var i Göteborg. Men det räckte inte.

Hoppet väcktes på ett träningspass för en dryg vecka sedan.

"Kunde hoppa flera hopp"

– Den hoppningen jag gjorde på träning för tio dagar sedan har jag inte gjort på länge. Jag kunde hoppa flera hopp men tyvärr så fick jag inte chansen i dag eftersom baksidan strulade i stället. Det var jäkligt synd.

Är det alla år av elitträning som tar ut sin rätt nu?

– Ja, det är klart att varje elitidrottare vet att man åker på skador. Men baksidan jag känner av i dag kommer på grund av att jag inte är van att tävla. När jag inte tävlar varje vecka och är van vid de belastningarna så blir det lätt att det drar ihop sig på olika ställen. För att man helt enkelt inte är tålig nog.

Klüft har vunnit alla medaljer som finns att lägga beslag på. Ett OS-guld, tre VM-guld och två EM-guld utomhus är bara toppen av den långa meritlistan.

Trots det har hon valt att fortsätta satsa vidare år efter år.

Varför?

– Jag begär inte att vem som helst ska förstå den lite fanatiska drivkraften som jag, Sanna (Kallur) och till exempel Peter Forsberg delar med många elitidrottare. Pratar jag med Anja (Pärson) eller Sanna förstår vi varandra precis. Det är otroligt svårt att släppa taget om sin idrott, det är något man lever så nära och älskar så jäkla mycket och tycker är så sjukt kul. Jag håller inte på med det här för att det ska se bra ut eller för att andra ska bli nöjda utan för att jag älskar det.

Klüft fortsätter:

– När jag hör att Sanna ska fortsätta kämpa så beundrar jag hennes styrka och blir helt tagen av hennes kraft och hur stark hon är. Samma sak var det med Christian Olsson.

Under sin storhetsera dominerade Carro sjukampen fullständigt.

"Ångrar inget"

Hon var så överlägsen att hon rankades som den bästa kvinnliga friidrottaren alla kategorier.

Men 2006 valde hon att lägga ned mångkampssatsningen för att specialisera sig på längdhopp - något 29-åringen blivit kraftigt kritiserad för.

Hur ser du på det beslutet i dag?

– Jag hade inte kunnat göra på något annat sätt. För mig är det inga tveksamheter. Jag var less och kroppen pallade inte mångkamp mer. Den har ju knappt pallat längdhopp.

– Så nej, nej. Jag ångrar inget. Jag har gjort allt inom sjukampen och där fick jag verkligen ut allt jag hade som idrottare och det är jag jävligt stolt över.

Längdhoppskarriären då?

– Hela resan med längd­hoppet och femteplatsen på VM som en höjdpunkt har varit otroligt kul. Jag har ändå två OS-finaler i längd, två juniorguld och ett inomhusbrons som senior. Jag har ändå haft väldigt mycket framgångar även om många alltid vill jämföra med sjukampen - vilket jag tycker är ganska­ orättvist eftersom den perioden var ganska unik. Summerar hela man min längdhoppskarriär så är inte den så pjåkig heller.

Hela karriären avstår hon från att summera nu.

Anledningen: Klüft slår fast att den inte är över.

– Nej, det vill jag inte göra än eftersom den inte är slut ännu. Vi tar det på Finnkampen, du är välkommen ner till Göteborg så ska jag summera det då.

Vad händer nu?

– Jag satsar vidare på SM och Finnkampen och där ska jag sluta som jag en gång började - på ett jävligt roligt sätt och förmodligen tävla i lite udda grenar och bara ha kul. Jag ska utan tvekan tävla klart den här säsongen.

Kommer du att hoppa längdhopp där?

– Jag vet faktiskt inte. Jag kan inte svara på det i dag. Det beror helt på hur kroppen känns om ett tag. Men på ett sätt skulle jag vilja hoppa eftersom det har känts så jäkla bra nu på slutet. På ett sätt skulle det vara skönt att strunta i det och bara göra något helt annat. Det kanske blir en kombination. Jag får se.

När Carro meddelade tävlingsledningen i Kuortane att det var sluthoppat såg friidrottsstjärnan helt knäckt ut.

Hon satte sig på en bänk och drog luvan över huvudet.

Men efter ett tag kom hon på benen igen och stod och applåderade åt landslagskollegan Jessica Samuelsson.

Satsar mot Finnkampen

Under intervjun efter tävlingen hämtade hon kraft från just kärleken till sporten.

– I stället för OS så blir det väl hårdträning inför SM och Finnkampen för min del.

Hur orkar du hålla humöret uppe på det sättet?

– Helt enkelt för att jag älskar det här och vill avsluta karriären på mitt sätt. Det är skittråkigt och så jävla tungt att jag missar OS. Men jag vet att om jag får tävla igen och känna hur otroligt kul det är så kommer jag att få ett värdigt slut.

Många har haft åsikter om när du bör sluta, hur känner du själv?

– Någon gång känner man att det är slut och då måste man respektera att man släpper taget. Men var och en har sin egen makt över att säga när. Ingen annan kan säga när man ska sluta med det man älskar. Det spelar ingen roll vilka resultat det blir på banan. Jag har haft så jäkla kul när jag tränat med Michel (Tornéus) och det här gänget det här året och vi har peppat varandra och tagit oss till nya nivåer.

– Det är det som är kul och kärnan i alltihop. Sedan vill man så klart få ut allt när man tävlar. Men bara för att jag inte ens får chansen och är grymt besviken efter gårdagen så tar inte det bort glädjen av allt jag gjort under året. Jag har haft så jävla roligt - och jag har en konstig kärlek till min sport som jag inte begär att någon ska förstå.

Hyllas av förbundskaptenen

Både nuvarande förbundskaptenen Stefan Olsson och hans företrädare Thomas Engdahl håller Carolina Klüfts karriär som den kanske bästa någonsin i svensk friidrott.

Om några månader är den över.

Då kommer vi troligtvis bli tvungna att vänja oss vid att inte se så mycket av Carolina Klüft.

Tror du att du kommer att vara involverad i friidrotten då?

– Nej, det tror jag inte. Men jag vet faktiskt inte. Jag kommer kanske vara med men inte på något officiellt sätt som ni kommer att märka. Jag kommer att försvinna under radarn och ni kommer inte att lägga märke till mig på ett tag.