Det är närmare 30 grader varmt i London. I Olympic Park var det full fart i går eftermiddag och det lär inte bli lugnare de närmsta dagarna direkt, men det är inte där damlandslaget kommer att hålla till under sin sista uppladdning innan ­premiären på lördag.

De kommer i stället tidigt i dag att sätta sig på en buss till Mayesbook - om jag förstår kartan rätt så ligger det en halvtimme från OS-byn. Ett perfekt ställe att "gömma" sig på och hitta flytet innan premiären . F ör det lär vara en del intryck redan nu - och de ska enligt dem själva ha lärt sig "allt-runt-omkring-läxan" till det här OS:et, men låt mig återkomma till det.

När jag i går sprang på Linnea Torstenson & Co på Kastrup så var de klädda i sina nya OS-uniformer och satt utspridda på kaféerna och skojade med varandra.

De var avslappnade och jod å , de var ganska nöjda med kläderna som de nu ska bära varje dag i tre veckor - om det nu blir tre veckor vill säga.

Efter en 35 dagar lång uppladdning ihop så har de fått slipa en hel del detaljer, men det är en hel del saker till som måste fungera om de här tjejerna ska ta sig hela vägen till medalj. Jag var med om deras fantastiska EM-resa 2010 som gav ett silver - dessvärre var jag med om deras VM-kollaps i Brasilien i fjol också.

Men nu är det OS, och ja - det innebär inte bara att de ska prestera på planen utan också att de ska kunna hantera allt runt omkring. När jag inför avresan har snackat med dem som var med i OS i Kina 2008 (Johanna Ahlm, Matilda Boson, Tina Flognman, Isabelle Gulldén, Therese Islas Helgesson, Linnea Torstenson, Johanna Wiberg och Annika Wiel Fredén) så berättade de om hur tufft det var med allt runt omkring och hur svårt det var att hålla fokus.

Men lika snabbt berättade de om läxorna­ de har lärt sig. Jag vet att de har suttit ­ganska många timmar i möten om det här innan de for. Hur de ska förhålla sig till det kaos som råder. Hur de ska hantera att alla idrottare bor på samma ställen och jag vet att förbundskaptenerna Per Johansson och Magnus Johansson har satt upp väldigt tydliga regler för vad som gäller. I allt från hur dagarna ska se ut, timma för timma, till att tjejerna själva har kommit överens om att det inte är något twittrande, bloggande eller Facebook-uppdaterande under mästerskapet.

Rutinen av vad de har lärt sig i kombination med att de har haft den längsta uppladdning någonsin är vad de själva tror ska ta dem långt. Deras uttalade mål är en kvartsfinal, men även om de har fått tuffast tänkbara grupp så tror jag att det finns mer att få ut än en kvartsfinal.

Mycket handlar bara om att komma in rätt i det - hels t redan i dag när de kommer att sätta sig i en buss till en träningshall en bra bit från kaoset i Olympic Park.