Anna Laurell är Sveriges bästa amatörboxare. Hon har två VM-guld, tre EM-guld och en nyvunnen plats i sommarens olympiska spel. Efter vårens bronsmedalj på VM fick Laurell ett wild card till OS - som hon nu åker till för första gången i sitt liv.

- Det känns helt fantastiskt, jag är jätteglad. Jag trodde absolut på ett wild card men jag var lite orolig för att det inte skulle gå vägen. Det tog så himla lång tid att få beskedet, så jag var ganska orolig under de veckorna, säger Anna Laurell.

Får inte tävla i Rio

32 år gammal gäller det för boxaren att leverera. När OS går i Brasilien om fyra år är hon enligt reglerna för gammal för att få delta eftersom åldersgränsen är 34 år.

- Klart det gör att det är lite extra nervöst, säger hon.

Men någon prestationsångest är det inte tal om:

- Nej, det tycker jag inte. Klart att jag vill prestera och fokusera på hur jag ska prestera. Sen är det klart att det alltid är nervöst när man ska upp till de här stora tävlingarna. Det är en väldigt stor hajp kring OS men jag har bearbetat det ganska mycket och förberett mig på det.

"Har presterat bättre än på många år"

Anna Laurell har hela våren tränat med siktet inställt på London. Och i IF Linnéas boxningslokal vid Slussen i centrala Stockholm har hon utvecklats. Tjejen som tidigare varit känd för sin goda teknik har nu kryddat den med extra fin fysik - allt för att kunna ge max i London.

- Jag har haft en jättefin säsong och det har känts bra i kroppen. Jag har presterat bättre än på många år, så det är kul att vara tillbaks på toppen och vara så nära att kriga om de finaste medaljerna. Skitkul, verkligen.

Vad betyder OS för dig?

- OS är det absolut största för mig, det är huvudmålet. Jag har längtat efter det länge, att äntligen få chansen, att överhuvudtaget få chansen att vara på OS och göra mitt bästa det betyder allt. Det är det största jag kommer göra i min karriär.

Hur långt kan du nå?

- Jag åker alltid med inställningen att jag ska högst upp på pallen. Det är alltid min målsättning.

"Brukar aldrig ha tur i lottningen"

För motståndet står världens tolv bästa amatörboxare. Storbritanniens hemmahopp Savannah Marshall, Azerbajdzjans Jelena Vystropova och Rysslands Nadezda Torpolova är några av tjejerna som kommer att sätta hårt mot hårt i 75-kilosklassen.

- Förmodligen blir det tufft motstånd direkt, jag räknar med det, jag brukar aldrig ha tur i lottningen, säger Anna Laurell som är i toppform:

- Får jag ut mitt allra bästa kan jag slå dem. Klart medaljer hägrar.

Anna Laurell har tidigare arbetat som läkemedelskemist. Nu är hon tjänstledig för att kunna satsa fullt ut på OS. Men till hösten hinner verkligheten ikapp, då återgår hon till Kunglia tekniska högskolan som doktorand.

Men nu är det som sagt boxningskarriären som gäller. En karriär som stundtals varit både lång och hopplös.

Drabbades av giftstruma

2006 drabbades Anna Laurell av giftstruma, en sjukdom som ökar ämnesomsättningen då sköldkörteln producerar för mycket ämneshormon. När kroppen reagerade och Laurell fick symtom som trötthet, feber och hög puls trodde hon först att hon var i dålig form.

Men läkare kom fram till att Laurell led av giftstruma och sjukdomen tog snart ut sin rätt. Anna Laurell kunde inte längre leverera i boxningsringen och tvingades ta timeout.

2009 opererades hennes sköldkörtel bort och medicinburken ersattes av tabletter med tillskott.

Märker inte av sjukdomen i dag

- Det har tagit väldigt långt tid för mig att vänja mig vid den nivå jag är på i dag, men nu känner jag att det fungera bra. Men jag vet egentligen inte hur mycket det påverkar min kropp eftersom det tagit så lång tid att vänja kroppen.

Är sjukdomen något du märker av i dag?

- Nej, just nu känns det bra, men jag vet inte vad som är normalt och inte normalt efter så många år.

I IF Linnéas boxningslokal hänger bilder på Ingo och Floyd Patterson, Mike Tyson, Rocky Marciano och Muhammed Ali. Och sedan 2008 även en bild på Anna Laurell.

- Det är en ära att hänga på den väggen, säger hon.

Blir det OS guld i London lär Anna Laurells ansikte synas på betydligt fler bilder. Men någon kändis säger hon sig inte vara - och vill aldrig bli.

- Nej, absolut inte, det kan hända någon gång ibland att någon känner igen mig men det är sällan. I Skåne händer det oftare men i Stockholm är det inte mycket folk som känner igen mig, och det är rätt skönt.