OS I BARCELONA 1992

Det svenska handbollslandslaget kom till Spanien med stort självförtroende. Året innan hade man vunnit VM-guld efter seger mot Sovjetunionen med 27–23 i finalen.

Och i Barcelona skulle det bli ännu en final - den här gången mot OSS.

Svenskarna fick en fin start och ledde bland annat med 14–12 - mycket tack vare kantspelaren Erik Hajas som stod för sammanlagt sju mål i finalen. Men då vaknade OSS.

Laget tog över och vann tillslut med 22–20 - trots att Mats Olsson i målet storspelade och svarade för flera svettiga räddningar.

Efteråt var den svenska besvikelsen stor.

Magnus Wislander hade imponerat under turneringen, men var småskadad inför finalen. Ändå var han så nära ett historiskt svenskt OS-guld.

– Det känns som att vi har förlorat guldet. När det är så pass jämnt och man tycker att man inte kommer upp i normal standard och man har chansen trots det... Då är det som att man har förlorat ett guld, sa Wislander efteråt till SVT.

Förbundskaptenen Bengt Johanssons silvermaraton hade inletts.

OS I ATLANTA 1996

"Bengan Boys" kom till USA med ett enda mål: att plocka hem sitt efterlängtade OS-guld.

Men laget fick en mardrömsstart på finalen mot Kroatien.

Det fina spelet från tidigare i turneringen var som bortblåst och Mats Olsson hade gigantiska problem med det kroatiska skyttet.

Vid ställningen 20–13 till Kroatien var det nog många som hade gett upp framför tv-apparaterna.

Det svenska laget vägrade dock att ge upp och Tomas Svenssons inhopp i målet gav svenskarna en välbehövlig injektion. Sakta, men säkert närmade man sig kroaterna och med någon minut kvar skilde det bara ett mål.

Tiden räckte dock inte till och Kroatien kunde vinna med 27–26 - Sveriges andra raka OS-finalförlust.

Linjespelaren Per Carlén skadade dig i första halvlek och spelade inte vidare i matchen. Finalförlusten blev också hans sista OS-insats i karriären.

Carlén fick inget OS-guld och efteråt lämnade han kvar sina skor på podiet i en symbolisk gest.

– Han var så jävla besviken och han ville visa det. Samtidigt markerade han att det var hans sista landskamp, säger kantspelaren Johan Pettersson.

Pierre Thorsson - som gjorde en bra insats i finalen - beskriver besvikelsen:

– Det var otroligt surt att förlora mot Kroatien. Vi slog dem så stort i gruppspelet så den borde vi ha vunnit, säger han.

Ännu ett svenskt OS-silver hade blivit verklighet.

OS I SYDNEY 2000

Efter två raka finalförluster i OS skulle den svenska gyllene generationen få en sista chans att vinna det allra största.

För spelare som Pierre Thorsson, Magnus Wislander Ola Lindgren och Staffan Olsson var det sista chansen att få den där guldmedaljen.

Insatsen i turneringen den här gången var dock betydligt svajigare. Sverige låg under stort i gruppspelet mot både Slovenien och Frankrike, men svarade för sanslösa vändningar och vann.

Först i semifinalen Spanien satte man fart från början och vann också den matchen relativt enkelt.

Det betydde att Sverige skulle få en tredje raka chans att spela hem ett guld.

Finalen mot Ryssland började också lovande för svensk del. Men glädjen skulle snart förbytas till tårar.

Ryssarna gjorde sju raka mål och målvakten Andrej Lavrov storspelade. Tillslut vann man med 28–26 och i korridorerna gick en skadad Staffan Olsson och skakade på huvudet. Ännu en gulddröm hade gått i kras.

Magnus Wislander försökte hålla skenet uppe efter den tredje raka finalförlusten, men medgav att det kändes tungt.

– De riktigt stora har vunnit ett OS-guld, men jag får vara utan det, sa han till SVT efteråt.

Efter förlusten i Sydney hängde landslaget med i världstoppen några år, men 2003 inleddes förfallet. Sverige slutade då på 13:e plats i VM och Bengt Johansson slutade som förbundskapten.

Sedan dess har glädjeämnena i svensk handboll varit få - fram tills i dag.

Sverige är framme i en ny OS-final och klockan 16.00 kan förbundskaptenerna Staffan Olsson och Ola Lindgren få sitt efterlängtade guld - 20 år efter den första finalförlusten i Barcelona.