I en friidrottsvärld där världsrekordet på 100 meter slagits tämligen frekvent stack Pietro Menneas rekord på 200 meter ut ordentligt. 19,72 (från 1979) gick helt enkelt inte att slå. Inte ens Carl Lewis lyckades.

Men 1996, i de amerikanska OS-­uttagningarna, lutade sig Michael Johnson tillbaka (ja, ni vet) över mållinjen på tiden 19,66.

I OS-finalen i Atlanta ett tag senare lutade han sig tillbaka igen, men nu på 19,32. 19,32. Det är fyra tiondelar snabbare än Menneas tid! Frankie Fredericks tog silver på fantastiska 19,68 - en evighet efter Johnson.

Michael Johnsons ansiktsuttryck när han springer de sista 100 meterna är magiskt. Vilken urkraft!

Guldet på 400 meter i samma mästerskap kändes rätt naturligt.

I OS i Sydney följde han upp med ­ytterligare ett guld på 400 meter. Han tog även guld på 4x400 meter, men den ­medaljen lämnade han tillbaka efter att en annan medlem i stafettlaget, Antonio ­Pettigrew, erkänt att han dopat sig.

- Jag känner mig lurad, förrådd och sviken, var Michael Johnsons ord.

Inte blev det bättre när de andra två i laget, tvillingarna Harrison, också åkte dit för doping.

Men Michael Johnson har inget att skämmas för. Fyra OS-guld, mängder av 400-metersvinster, ett vansinnigt 19,32-lopp och starka uttalanden mot doping gör att han rakryggat tar plats på den här listan.

Petter Jennervall