Det finns de som tycker att simmarna har för många chanser att ta guld i OS, att distanserna är för lika. Att det är lätt att återhämta sig efter ett simlopp och snabbt kasta sig i bassängen mot nya rekord.

Säg det till alla simmare som kämpar hela livet utan att ens nå OS-uttagningarna. Säg det till Therese Alshammar, en av världens bästa simmare som jagat ett OS-guld i hela sin karriär. Säg det till Mark Spitz vars guldrekord stod sig i 36 år.

Vid OS i Aten 2004 tog Michael Phelps otroliga sex guld och två brons. När han tog brons på 200 meter frisim missade han chansen att tangera Spitz rekord. Missräkning?

- Hur kan jag vara besviken? Jag simmade mot världens två genom tiderna bästa fristilssimmare, sa Michael Phelps efter förlusten mot Ian Thorpe och Pieter van den Hoogenband.

Kan man få revansch efter sex guld och två brons? Om det är möjligt så fick Michael Phelps det. Fyra år senare, i Peking.

Han hade dominerat de amerikanska uttagningarna och bestämde sig för att försöka nå Spitz OS-rekord på sju guld.

Det blev åtta. Åtta!

Men det var på håret. I finalen på 100 meter fjärilsim nådde faktiskt serben ­Milorad Cavic kaklet först, men Phelps "slog i handen hårdare" enligt tidtagaransvariga hos Omega vilket gjorde att hans tid registrerades först.

Kolla förresten in Michael Phelps ­medaljstatistik på nätet - det innebär en hel del scrollande. Och det lär bli värre...

Petter Jennervall