Första gången bordtennis fanns med på OS-programmet var 1988 i Seoul. Den gången lyckades varken J-O Waldner eller någon annan svensk olympier med bedriften att vinna OS-guld.

Fyra år senare, i Barcelona, hade triumferna fortsatt att utebli när spelen närmade sig sitt slut. Sverige har aldrig lämnat två raka sommar-OS utan guldmedaljer och nationen satte sitt hopp till den då 26-årige stockholmaren som redan hunnit samla på sig ett antal EM- och VM-medaljer.

- I början var det ganska lugnt med journalister och sådant men sen gick jag och Jörgen (Persson) fram till kvartsfinal. Då började alla komma mer och mer för det blev ju inga guld. "Nu är det ni som får fixa det liksom". Det var bara vi och handbollen kvar där på slutet, säger Waldner.

Han hade laddat inför spelen i flera års tid och var i fysisk toppform.

Persson förlorade sin kvartsfinal och historien skulle visa att handbollsherrarna inte räckte till i sin final mot OSS (före detta Sovjetunionen), men Waldner spelade strålande bordtennis. På OS näst sista dag stod han i final mot Jean-Philippe Gatien, Frankrike.

- Gatien var ruskigt stark, han hade kommit från tre raka 3-2-vinster. Att gå upp mot honom i ett femte set hade inte varit kul, så jag tänkte att jag skulle försöka gå på honom direkt, säger Waldner som omgående gick fram till 2-0 i set i finalen.

I det tredje växlade kommandot fram och tillbaka och Gatien räddade två matchbollar på väg fram till ställningen 23-23.

Hur kände du då?

- Man kände att det var nära. Jag hade ändå 2-0 i set och kände att jag kan lägga det här på honom. Skulle jag förlora så är det bara att jobba vidare. Men visst, det är lätt att fjärde glider med till honom också, och då står vi där i ett femte. Så det var skönt att få avsluta med 3-0.

Efter att Waldner dundrat in 25-23 på en serveretur kunde kungahuset och hela det svenska idrottsetablissemang som var på plats i den ombyggda järnvägsstationen Estació del Nord Sports Hall slutligen jubla.

- De snackar fortfarande om det där i Tyskland, "kungafamiljen var på din match -92". Tyskarna tycker att det är kul, skrattar Waldner som bara förlorade ett enda set under hela turneringen, i kvartsfinalen mot Jörg Rosskopf, Tyskland.

- Så ohotad som jag var, att jag bara tappade ett set. Det var nästan som på VM (1997) när jag inte tappade ett enda. Att ha gjort det och spelat felfritt i båda de största turneringarna, det är sånt man drömmer om, säger Waldner.

Den löjligt meriterade bordtennislegendaren spelade OS-final även år 2000 i Sydney, men föll mot Kong Linghui, Kina.

Var det snöpligt med silver i Sydney?

- Inte eftersom jag hade guldet innan. Hade det varit som med Jörgen som inte tagit medalj hade det känts jobbigare. Men man kan inte gå felfri genom allt.

Som uträknad 38-åring nådde Waldner sedan hela vägen till semifinal i sitt senaste OS, i Aten 2004.

- Det är nästan... det är nästan i klass med -92. Det var så jäkla roligt. Jag tror att jag hade stora delar av svenska folket bakom mig då. En sådan grej med någon som har vunnit tidigare och sedan kommer tillbaka är ganska kul. Det gillar jag också i andra idrotter, säger Waldner.