Det är mörka moln över himlen.

SPORT-Expressen sitter i en hamn, uppe på taket på en husbåt, och bara väntar.

Adressen kom i ett sms för en timme sen.

Det är här vi ska träffa en av världens största idrottsstjärnor för en enskild intervju inför OS i London – som i dag bara är fem dagar bort.

Till slut kommer en svart skåpbil.

Den stannar vid kajen och bakdörren öppnas. Usain Bolt kliver ut – tätt följd av tre säkerhetsvakter.

Världens snabbaste man går ner på bryggan, fram till båten och hoppar ombord.

Efter ett snabbt toalettbesök är han redo för vår intervju.

Men Bolt tittar tveksamt på solstolen som SPORT-Expressen har rullat fram för honom.

– Är den här verkligen säker?, säger Bolt och trycker tillden med sin jättelika hand.

Jag tror det. Testa.

– Testa?! (haha). Om den inte är säker, så måste du säga till.

Superstjärnan från Jamaica tar inga risker i uppladdningen inför OS.

Till slut sätter sig Bolt ändå ner i solstolen.

"Mer fokuserad"

Vi sitter bara en meter ifrån varandra och man slås direkt av hur stor han är rent fysiskt. 195 centimeter lång och 92 kilo tung – men det känns nästan som det dubbla.

Med sin mörka röst berättar han om äventyret som ligger framför hans fötter.

– Jag är väldigt fokuserad. Jag har en plan när jag kliver in i OS. Jag ska jobba på den, det är mitt fokus. Allting handlar om att bli en legend – det är med det fokuset jag kliver in i OS, säger Bolt.

Är du ute efter revansch, med tanke på vad som hände på VM i fjol?

– (Haha) Nej. Man kan inte säga revansch. Jag kommer bara dit mer fokuserad den här gången, för att se till att det som hände i VM inte händer i OS. För mig var det nästan bra att det hände i VM och inte i ett OS. Det hade varit ännu lite tuffare eftersom OS, för mig, är den största scenen och det är där jag vill göra mig själv till en legend. Jag är väldigt fokuserad och redo för det här.

Tjuvstarten i Daegu blev den första riktiga smällen för Usain Bolt på den internationella scenen.

SPORT-Expressens bild på en knäckt Bolt är redan klassisk.

Men han tog sig igenom allt, tränade hårt på starterna och gjorde riktigt fina tider i början av sommaren: 9,76 i Rom och 9,79 i Oslo. Det är en bra bit ifrån hans världsrekord på 9,58 – men fortfarande tillräckligt för att vinna överlägset.

Då kom nästa smäll.

Bolt förlorade mot landsmannen James Blake på OS-uttagningarna i Jamaica – både på 100 och 200 meter. Resultaten skakade om friidrottsvärlden inför OS i London. Och många ställde sig frågan: Är ett tronskifte på väg?

Men faktum är att Usain Bolts allra tuffaste tid kom långt dessförinnan, under tonåren hemma på Jamaica. 

Valde bort cricket

Bolt växte upp i staden Sherwood Content, i Trelawny, ett område i nordvästra Jamaica.

Det är en lugn plats och han formades efter det. Bolt brukade spela cricket, fotboll och basket vid gården där han bodde – och det framgick tidigt att han var snabb.

I skolan hölls det springtävlingar. Redan som tolvåring knäckte han de andra på 100 meter.

I de tidiga tonåren höll Bolt mest på med vanliga sporter, men till slut sa cricket-coachen till honom att börja med friidrott i stället.

Det skulle komma att bli ett lyckat drag.

Vägen till toppen var dock inte spikrak – även om ryktet om hans talang snabbt spred sig över världen.

Hans första tränare, Pablo McNeil, tyckte att Bolt många gånger var för oseriös – det blev lite väl många "practical jokes". Dessutom spökade nerverna till och från. Vid JVM 2002 hemma på Jamaica – där Carolina Klüft fick sitt genombrott – var han så nervös att han råkade sätta på sig spikskorna på fel fot.

Men värst var skadorna.

Från 2004 till 2006 hade Bolt problem – och han led.

– Jag var skadad mest hela tiden och omställningen från junior till senior blev tuff för mig. Det blev ett brutalt uppvaknande. Jag fick styrk i varenda lopp och det gjorde mig less, säger Bolt.

"Ibland är det tufft"

Räddningen blev hans nya coach, den legendariske Glen Mills.

– Han förklarade allting för mig. Ute på löparbanan så har alla talang, utan tvekan. Det handlar bara om vem som förvaltar talangen på bästa sätt. Den som tränar hårdast och utvecklar talangen bäst – den vinner. För mig var det skakigt i början, men coachen hjälpte mig verkligen. Det tog tre år för mig att hitta rätt.

Under samma tid var Sverige extremt framgångsrikt inomfriidrotten.

Sen, i takt med att Bolt tagit över världen, så har de blågula hjältarna försvunnit en efter en. Och några nya namn har ännu interiktigt klivit fram i världstoppen.

När SPORT-Expressen frågar honom om svensk friidrotts fall ser han plötsligt allvarlig ut.

– Enligt mig handlar det bara om motivationen hos de aktiva. Ibland måste man påminna aktiva om att om du jobbar tillräckligt hårt så kan du komma vart som helst, säger Bolt, som menar att Sveriges gamla stjärnor borde utnyttjas mer.

– Andra aktiva, tidigare aktiva som varit på toppnivå, måste gå runt och uppmuntra folk att fortsätta jobba hårt och behålla sitt fokus –för det är tufft där ute! Ibland kan man bli skadad tre säsonger i rad, men den fjärde eller femte säsongen kan vara just din säsong. Ibland är det tufft, men det tar tid och kräver fokus.

Skräcken: Spindlar

När man ser Bolt tävla framstår han nästan som omänsklig.

Han kommer till galorna med skyhöga förväntningar. Trots det är han hur avslappnad som helst inför loppen. Han umgås med sina vänner, äter "chicken nuggets" (hans favoritmat i Europa) och försöker bara må så bra som möjligt.

Väl inne på tävlingsarenan bjuder han publiken och tv-tittarna på show hela vägen fram till startskottet – för att sen, alltsomoftast, vinna hur enkelt som helst.

Men i själva verket är Usain Bolt ganska mänsklig.

Han är dålig på att laga mat, skäms för sina tår (men gillar sina överarmar) och förra året grät han till en film.

Bolts stora skräck är spindlar – han vågar knappt ens åka till Afrika.

Han tycker också det är lite obehagligt att åldras, eftersom han alltid varit ung och snabb.

Populärare än premiärministern

Usain Bolt trivs som allra bäst hemma på Jamaica.

Han bor nu i huvudstaden Kingston, tillsammans med lillebror Sadiki och bästa kompisen "NJ".

Där finns både en gigantisk tv och en pool, men han sitter helst ute i trädgården under träden. Det påminner honom om Sherwood Content och Trelawny.

I huset finns bara en regel: Väck inte Bolt på morgonen.

– Jag är ingen morgonperson. Jag går upp när jag känner för det – vid tolv-ett, kanske...

Vi har hört att i Jamaica är du, faktiskt, mer populär än premiärministern. Är det sant?

– (Haha) Ja, jag skulle tro det. Jag är en populär person i Jamaica. Folket älskar mig och jag älskar dem. De är fantastiska människor och de är mina fans. Jag bara njuter av att vara med hela tiden, det är underbart.

Hur skulle du beskriva ditt liv där? Kan du gå runt på gatorna, eller blir det för mycket fans?

– Ibland, det beror på var jag går. Om jag kommer till folktäta platser, där det är mer hektiskt, då hälsar folk och pratar med mig och så. Men de är inte så "star struck" i Jamaica. Jag vet inte...jag tror folket är så. Vi försöker låtsas som att vi inte bryr oss, men vi gör det, ibland. Men det är roligt, jag trivs verkligen och jag blir inte så stressad i Jamaica.

"Jag brukade köpa mycket bilar" 

Pengar, hur viktigt är det för dig?

– Pengar är nyckeln för allting i livet. Det är det som jag jobbar hårt för, för att se till att jag kan se efter mig själv och att mina barn kan leva gott, när jag bestämmer mig för att skaffa familj. För mig är det väldigt viktigt och jag jobbar hårt för att tjäna så mycket jag kan, medan jag kan.

Hur spenderar du pengarna? Köper du något?

– Jag brukade köpa mycket bilar (haha), men jag slutade med det. Jag spenderar inte mina pengar på mycket. Jag köper inte massa kläder. Jag skulle säga...bilar, lite kläder...prylar! Det lägger jag mina pengar på. Så fort det kommer ut någon ny pryl så vill jag ha den.

Efter din karriär, har du tänkt någonting på vad du vill hålla på med?

– Helt klart någon sorts affärsverksamhet. Jag tror att nyckeln för mig är att se till att mitt arv efter friidrotten är bra. Mitt varumärke, som är "to the world – Usain Bolt"...jag hoppas att verkligen kunna tjäna pengar på det, och att jag i slutändan kan sälja kläder och sånt. Förhoppningsvis kan jag ha några restauranger med mitt namn. Jag vill bara marknadsföra mig själv på rätt sätt, så att jag kan fortsätta tjäna pengar efter friidrottskarriären.

Ska du sälja "chicken nuggets"?

– (Haha) Nej, jag tror att det är reserverat för McDonald's...