För tolv år sedan gick Eric Moussambani, nu 34, en stenhård kamp mot 100 meter vatten i OS-simhallen i Sydney. Ekvatorialguineanen kastade sig i bassängen, simmade – eller kanske rättare sagt sprattlade – sig fram 100 meter i fristil, innan han gick i mål på tiden 1,52,72. Till publikens stora jubel.

– Det var jag mot simbassängen, säger Moussambani.

– Jag brydde mig inte om något annat. Jag ville bara ta mig i mål. När jag åkte till Australien var det första gången jag såg en olympisk simbassäng. Jag var rädd för storleken, säger han.

Moussambani berättar nu, i en intervju med CNN, om vägen till Sydney. Allt började med en radioannons.

Ekvatorialguinea hade fått ett "wildcard", ett frikort, till att delta i OS-simningen. Landets olympiska kommitté gick nu ut i radion och sökte simmare.

Tolv meter lång bassäng

Moussambani åkte dit. Ingen annan dök upp.

– Vi var på det enda hotellet som hade en bassäng, en tolv meter lång pool. De sa åt mig att hoppa i och frågade om jag kunde simma.

Det kunde Moussambani, som fick en biljett till OS i Sydney. "Fortsätt träna", sa de till honom. Moussambani poängterade att han varken hade någon att träna med, eller någon fullstor bassäng att träna i. Det spelade ingen roll – han skulle åka till Sydney ändå.

Väl i Sydney fick han chansen att lära sig av de bästa. Moussambani tränade samtidigt som amerikanerna, och började studera deras rörelser.

– Jag gick till bassängen och tittade på dem, hur de tränade och hur de dök, för jag hade ingen aning. Jag kopierade dem. Jag var tvungen att veta hur man dök, hur man rörde på benen och vad man gjorde med händerna.

"Jag kunde inte ens andas"

Några dagar senare var det dags för hans lopp i hundra meter fristil. Han skulle egentligen simma mot två andra deltagare, en från Niger och en från Tadzjikistan. Båda tjuvstartade och diskvalificerades. Moussambani stod ensam kvar.

Startskottet gick, han dök i – och började simma. Första längden gick hyfsat. Den andra blev en kamp för livet.

– Jag kunde inte röra benen. Det kändes som att jag inte rörde mig framåt. Publiken sjöng, de skrek "go go go go!", så jag gjorde mitt bästa för att ta mig i mål. När jag gjorde det var jag helt utmattad. Så jag gick in i omklädningsrummet, kollapsade på golvet och låg där. Jag kunde inte ens andas.

Därefter väntade stor uppståndelse. Alla medier ville prata med honom, folk sa att han var en stjärna. Vissa simmare gratulerade honom, andra gjorde sig lustiga.

Drömmen: Simma i OS igen

IOK fick kritik efteråt för att släppa in för dåliga idrottare. Nu har IOK skärpt kraven och Moussambani har inte fått åka på OS igen.

Men drömmen ger han inte upp. Han säger att han har simmat 100 meter på 55 sekunder och vill visa vad han går för:

– Jag har en dröm. Jag vill visa folk att jag har blivit bättre, att vi har simbassänger i mitt land nu och att jag kan simma 100 meter.

– Jag är förbundskapten för landet nu men jag har frågat min olympiska kommitté om jag får simma i nästa OS.