Stämningen var magisk när Lisa Nordén anlände till segerfesten i går kväll. Hon hoppade upp på ett bord på en pub vid Hyde Park, drog upp sina föräldrar och inledde ett kort tal:

"En stor skål till en helt fantastisk hejarklack. Jag vet att det saknades några tusendelar men den här väger tungt", sa 27-åringen och lyfte upp sin medalj.

Runt bordet stod ett 30-tal vänner och hyllade sin silvermedaljör. Många hade tårar i ögonen.

– Jag trodde aldrig att jag skulle få uppleva en sådan här dag, det är "once in a lifetime", säger vännen Annika Langeen.

Tidigare på dagen hade Lisa Nordén pressat sin kropp till det yttersta - fällt bröstet framåt - och så när tagit ett guld.

Men resan började långt tidigare än så.

Som liten drömde Lisa Nordén om att bli en framgångsrik hästtjej. Hon spenderade timtal i stallet och siktade högt.

– Lisa ville tävla på hög nivå, men förstod att det inte var möjligt som ensamstående mamma att sätta upp det batteriet med hästar, berättar mamma Kerstin.

Sporten blev för dyr

Verkligenheten kom i kapp under Lisas tonår. Sporten blev för dyr och drömmarna gick i kras.

Beslutet var tufft men Lisa Nordén laddade snabbt om. Hon började satsa på sin triatlon och hade förutsättningar att nå långt.

– När Lisa hade hästarna låg stallet en mil ifrån hennes hem, men hon kunde springa dit, rida ett par hästar och springa hem igen. Det var Lisa, redan då var hon otroligt målmedveten, säger Annika Langeen.

När Lisas mamma Kerstin fyllde 40 år cyklade de båda till Italien. På vägen hem såg de en affisch för Åhus triatlon. Lisa bestämde sig för att ställa upp och ge tävlandet en chans. Skåningen cyklade i mål på en vanlig damcykel och fick blodad tand enligt Kerstin Nordén:

– När hon insåg att hon hade potential i triatlon kände hon att det här kunde hon göra av egen kraft, utan att vara beroende av andras hjälp.

Efter loppet fick Lisa en riktig racercykel av sin mamma.

– Jag kunde köpa den tack vare morfar som lånade mig pengar.

– Men Lisa vetat värdet i saker och har alltid gjort sig förtjänt av det, hon har egentligen aldrig bett om det. Hon har aldrig fått något gratis, säger Kerstin.

"Då tog det fart"

Efter att Lisa tog studenten flyttade hon med sin mamma till Australien. Kerstin hade fått jobb som barnmorska och 18-åriga Lisa följde med. Hon satsade heltid på sin idrott och fick dubbelt igen:

– Det var då det tog fart. Vi kom som två ufon men hade tur att komma till rätt klubb. De tog oerhört väl hand om oss och såg vilken talang Lisa var, säger Kerstin.

– Det var starten på karriären, hade jag inte kommit dit tror jag inte att jag hade stått där jag står i dag, säger Lisa.

Vägen till framgång har dock varit plågsam. Muskler har värkt, skarpsår svidit och blod sprutat. Skador avlöste varandra inför OS och Lisa Nordén var knäckt.

– Berg- och dalbana är fel ord, konstant uppförsbacke är mer rättvisande. Så fort jag kommit tillbaka och ikapp från en skada har det varit något annat som hänt. Det har varit frustrerande att inte kunna göra det jobbet som krävs.

"Järnvilja"

Lisas kropp har tagit mycket stryk. Men att ge upp har aldrig varit aktuellt:

– Lisa är nummer ett på att bita ihop, ta ut sig och plåga sig. Hon bara går och går och går tills det kommer en vägg, Jesper Sjökvist, träningsrådgivare på SOK.

– Det är en järnvilja hon har, säger mormor Mary Nordén.

Vännen och långdistanslöparen Tove Wiklund berättar om en målmedvetenhet olik något annat. Om en träningsmängd på 25 till 30 timmar per veckan och en vilja av stål.

– Hon är en av få personer som jag känner som sätter upp ett mål och aldrig viker av från det. Hon har en förmåga att pressa kroppen till det yttersta, säger Tove Wiklund och fortsätter berätta:

– I en av hennes första tävlingar hade hon glasögon. Hon frågade en av funktionären om de kunde räcka henne glasögonen efter simningen och det har jag aldrig hört talas om. Det kändes absurt att hon skulle hinna det, men ändå vann hon.

I går hann hon så när om schweiziskan Nicola Spirig. Lisa Nordén grämde sig något - men för mamma Kerstin spelade det ingen roll:

– Hon har slitit och bott sunkigt, frusit och haft dåligt med pengar. Jag kan inte tänka mig annat än att hon nu är massivt lyckligt över att ha tagit en olympisk medalj.