Vi vande oss vid att kenyaner vann all löpning som krävde mer än sprintmuskler. Sedan vande vi oss vi att buga för den evigt leende, och så vackert springande, Haile Gebreselassie.

Ändå hade vi inte sett något än.

Inte förrän han kom. Kenenisa Bekele.

Det spelade ingen roll hur loppen lades upp - en skadefri Bekele vann allt. Hård farthållning - inga problem. Långsamt och taktiskt - ännu lättare. Den vansinniga farten med ett varv kvar kändes dödsdömd, och ändå hade han alltid minst ett par växlar kvar.

Kenenisa Bekele vann 10 000 meter vid OS i Aten 2004 och han gjorde det överlägset! Landsmannen Sileshi Sihine var drygt fyra sekunder efter. Bäste kenyan, Boniface Kiprop, kom fyra, slagen med 38 sekunder!

Hicham El Guerrouj blev dock för svår på 5 000 meter, några dagar senare. I sin sista stora final lyckades marockanen betvinga den fantastiska Bekele.

Men Bekele kom tillbaka och i Peking 2008 tog han guld på både 5 000 och 10 000 meter - vilket bara ­Hannes ­Kolehmainen, Emil Zatopek, ­Vladimir Kuts, Lasse Virén och Miruts Yifter lyckats med tidigare.

Och 5 000-metersloppet gjorde han i stort sett på egen hand, för att i slutet bara rinna ifrån de övriga.

Bekele är nog inte klar än. Kanske tänker han i sommar göra det som bara Virén lyckats med tidigare - "double double".

Ett är i varje fall säkert - ingen springer vackrare än Kenenisa Bekele.

Petter Jennervall