Eftermiddagspass på Öis-gården. Billaster med bollsugna knattar avlöser varandra.

Samtidigt lattjar A-laget loss i solskenet. Efter tvåmål med två tillslag avrundas passet med fot-volleyboll. Två mot två, max en studs, inget nät, matcher om tre minuter.

Lagpappa David Leinar gormar med jämna mellanrum om bollar som minsann var utanför linjen, poäng som borde strykas. På ett hörn hålls prestigeduell mellan två av Öis unga stjärnskott.

Jakob Lindström, 19, teamar upp med Christofer Bengtsson mot Emil Karlsson och 20-årige Oskar Wallén.

Harmoniskt - trots poängförlust

Lindström/Bengtsson vinner till slut.

Men trots att det är dagen efter poängtapp (2-2 mot Trollhättan) hängs det inte läpp. Snarare uppsluppet, harmoniskt, snudd på lättsamt.

- I dag var det lite så. Och det kan det väl få vara ibland dagen efter match, tycker tränaren Hasse Prytz.

Snacka om kontrast mot hur det såg ut på samma gräsplan hösten 2010.

Då spelade laget i superettan, men aktiebolagets skuldberg hängde som åskmoln över Alvaro Santos, Marcus Allbäck och de andra rutinerade stjärnorna.

Och det märktes på planen.

"Att få chansen som ung är viktigt"

När det åskat färdigt hade Öis konkat och blivit förening igen, inte företag. Och flyttats ner i division 1 södra. Spelarkontrakt slutade gälla och laget tvingades satsa på egna, unga, billiga spelare snarare än att köpa kvalitet.

Den satsningen bär frukt nu.

- Framöver kommer vi att jobba på att få fram de unga killarna härifrån. Och ingen är gladare än jag att så många har tagit klivet, säger Hasse Prytz.

Öis har kört över det mesta i söderettan, bara en förlust. Jakob Lindström, till klubben som 14-åring, är redan tongivande på mittfältet.

- Hasse gav mig verkligen chansen att spela in mig. Då pratar jag inte om en match utan tre, fyra. Att få känna det som ung spelare är väldigt viktigt, säger han.

Oskar Wallén har också prickat formtoppen. Anfallaren leder interna skytteligan på tolv mål - tre kvar till den kaxiga, egna målsättningen.

- Är det någon som ska ställa krav på mig är det jag. Bättre att sikta högt och ...

- ... falla hårt, glirar Hasse Prytz.

- Precis. Nej, men i år har det mesta stämt. Jag hade en tuff vår men fick fortsätta ändå. Det känns som att alla unga får förtroende här, säger Oskar Wallén.

Även om den nyss avslutade träningen var i lättsammaste laget återkommer Hasse Prytz hela tiden till sitt mantra: det är blod, svett och tårar som gäller för Öis-ynglingarna. Göra det där jobbet som "kanske inte alltid är så jävla kul".

- Det handlar om att ta rätt på det man fått. Vi har sett hur många killar och tjejer som helst med stor talang, som inte varit beredda att göra jobbet, säger han.

Prytz och Carlzon återförenade

I somras tog Kent Carlzon över som sportchef. Samma Carlzon var på 80-talet juniortränare i Öis - där fick han se en viss Hans Prytz flyttas upp i a-truppen. Och spela hem klubbens tolfte, och senaste, SM-guld 1985.

Nu är duon återförenad och jobbar tillsammans för att lyfta fram lovande juniorer. Cirkeln sluts.

- Så länge jag och Prytz är i klubben kommer vi aldrig försöka nå framgång på något annat sätt än att förädla egna produkter, säger Kent Carlzon och beskriver ett Örgryte som tillfrisknat, präglas av "kostnadsmedvetenhet", som han uttrycker det.

- Det är en oerhört härlig plattform att stå på för framtiden. Men om det börjar gå bra måste vi påminna varandra om vad det är som tagit oss dit. Då är det förhoppningsvis de unga spelarna.

Det gäller att ha fötterna på jorden?

- Precis. Vi får aldrig glömma att vi en gång hade ett annat läge.