Både Johan Olsson och Anders Södergren fanns med i täten under stora delar av det 30 kilometer långa loppet.
Men ut på det näst sista varvet i fristil, där Olsson inte håller samma klass som Södergren, kom ett avgörande skede.
Anders Södergren satte in det ryck som i slutändan sprängde fältet och ledde till silver, samtidigt agerade Johan Olsson svensk hejaklack.

"KÖR, KÖR, KÖR!"

- Jag tänkte gå ut till vänster på insidan alldeles ut ur stadion, men då såg jag ett par skidor som kommer, jag kollar vem det är och ser att det är Anders. Då bara viker jag in och ropar till honom: "KÖR, KÖR, KÖR!". Om det hade varit någon annan hade jag kapat honom rätt in i staketet..., säger Johan Olsson och skrattar.
Anders Södergren tackar för hjälpen.
- Han var jäkligt sjysst vid varvningen och ut på tredje varvet. Jag hamnade ganska långt bak på andra varvet och tappade mycket position. Men så tryckte jag en rejäl rökare ut i första backen på tredje varvet och var upp på tredjeplats rätt snabbt. Där hjälpte Johan mig lite att skicka fram mig.

"Han är värd det"

Johan, hur mycket kan du glädja dig åt Anders silvermedalj?
- Man blir jäkligt glad. Speciellt när det är Anders. Han är så värd det här efter alla femteplatser där han har blivit nedspurtad. I dag visade han att man kan ta medalj genom att köra också, och att det inte bara är de där jäkla blodiglarna i ryggen på folk som vinner. Det var riktigt imponerande av Anders.
Vad gör ni i kväll?
- Spelar tv-spel. haha. Vi har inte så mycket annat att göra.
Slår du Anders där då?
- Ja, där spöar jag honom jämt.