SVENSKA MEDALJER I PARALYMPICS
Sverige har säkrat elva medaljer hittills i Paralympics i London:
Guld: Anna-Carin Ahlquist, bordtennis, Maja Reichard, 100 meter bröstsim, Jonas Jacobsson, 50 meter frigevär helmatch, Stefan Olsson/Peter Vikström, rullstolstennis.
Guld eller silver: Anna-Carin Ahlquist/Ingela Lundbäck, bordtennis (final på lördagen).
Silver: Jonas Jacobsson, 10 meter luftgevär liggande, Anders Olsson, 400 meter frisim.
Brons: Josefin Abrahamsson, bordtennis, Ingela Lundbäck, bordtennis, Emil Andersson, bordtennis, Damlandslaget, goalball.
Drömmen om ett Paralympicsguld blev sann – tack vare ny drömtennis från Stefan Olsson och Peter Vikström. Svenskarna har aldrig varit bättre än nu.
– Inte i närheten. Det är helt osannolikt att vi vinner det här, säger Vikström.
– Felfritt hela tiden, från första boll till sista boll. Helt sjukt, säger Olsson.
Stefan Olsson och Peter Vikström har den senaste veckan fått rullstolstennis att se ut som en enkel sport.
Inte för att det är det.
Utan för att svenskarna har spelat så fantastiskt bra på banorna i Eton Manor.
De har läst spelet fenomenalt, varierat perfekt mellan Olssons baslinjespel och Vikströms volleyspel, och med slagen hittat vinklar man knappt trodde fanns.
Inte en setförlust
När Olsson, 25, och Vikström, 35, kom in på centercourten inför fredagskvällens final hade de inte förlorat ett set på hela turneringen.
En seger saknades för att förverkliga drömmen, och ta det där guldet som har varit den stora drivkraften sedan finalförlusten i förra Paralympics.
Så vad gjorde svenskarna – darrade inför den stora uppgiften?
Inte ett dugg.
I stället spelade Falubon Olsson och Pitebon Vikström så där bra rullstolstennis som bara de kan göra just nu. Första set, 6–1 mot fransmännen Frederic Cattaneo/Nicolas Peifer, var över på mindre än en halvtimme.
Andra set blev lite tuffare, men med betoning på lite. 6–2 satte punkt för en briljant genomförd turnering, där paren seedade etta, trea och fyra alla har fått stryk av de sjätteseedade svenskarna.
– Det är helt fantastiskt det vi har gjort här, säger Olsson.
Båda svenskarna åkte ut tidigare än väntat i singelspelet i London. En stor besvikelse då, men kanske också en av förklaringarna till storspelet i dubbelturneringen.
– Det kan vara ganska tufft ju längre man kommer in i turneringen, att spela två matcher samma dag, säger Vikström.
"Nyckel till framgången"
Han hyllar också parets sätt att hela tiden peppa varandra under matcherna.
– Det är en nyckel till den här framgången. Jag känner att gör jag ett par skitmissar så kommer han (Stefan) och bara säger "kom igen".
Kanske var det dubbelparets sista chans att spela hem ett paralympiskt guld tillsammans. Peter Vikström ska bli pappa i vinter, och är 39 år 2016. Paralympics i Rio de Janerio sätter han ett stort frågetecken för.
Men Olsson tänker inte låta Vikström sluta alltför enkelt:
– Jag får väl försöka övertyga gammelgubben.
