Karol Krizan känns som en tungviktsboxare på dekis.
En gång i tiden var han störst och bäst.
Nu verkar han ha svårt att fatta läget.
Om man i en tidningsintervju säger:
- Jag har sagt åt min agent att jag vill flytta härifrån nu.
Och:
- Jag gör allt jag kan, men jag kan inte vinna matcherna helt själv. Jag kan inte göra mål och jag kan inte stoppa alla puckar. Jag är inte Gud.
Och:
- Vi hjälper inte varandra ute på banan. Det är hårt arbete som krävs men ingen täcker skott, ingen tacklar. Problemet ligger hos de äldre killarna.
Ja, då borde man väl fatta att man gör sig omöjlig "på jobbet".
Utmärkt journalistiskt arbete av SPORT-Expressens Gustav Tägtström var samtidigt ett idrottsligt självmord - i alla fall för Karol Krizan i Ö-vik.
Jag har svårt att minnas ett tyngre fall.
Och det jag då påminns om är boxning, sporten med flest olyckliga slut.
Hur någon som har varit så bra och så stor och så populär plötsligt kan bli så dålig, illojal och till slut så omöjlig att han får sparken.
Nej, det är inte lätt att förstå.
Guldåret 2007 var Krizan en av världens bästa hockeymålvakter.
Jodå, jag står för den meningen.
Då var han ta mig tusan det närmaste Gud det går att komma i hockeymundering.
Efter guldet skrev jag: "Det finns ingen bättre målvakt i svensk hockey. Att han inte spelar i NHL är tjänstefel - av 30 NHL-lag."
Niklas Sundström, som spelat tio säsonger i NHL, sa att Krizan var en av de bästa målvakter han sett. En annan gammal NHL-spelare, Mattias Timander, lät som en uppspelt supporter när han pratade om en räddning Krizan gjort på en träning: " Den grymmaste jag någonsin sett".
Nu är Karol Krizan arbetslös.
Helt rätt av Modo.
Även om laget naturligtvis måste hitta en ny målvakt.
Jag har länge känt mig tveksam till Michal Zajkowski, en ung talang som verkat bekväm med att vara andremålvakt.
Ska han bära Modo nu?
Knappast, va.
Ska Modo vara med i guldstriden i vår måste laget ha en ny målvakt.
Och säga vad man vill om Krizan - han var verkligen ingen som snackade, och Tomas Pettersson gjorde en gång en klassisk krönika med en fåordig målvakt som i princip fick ur sig att han gillade att sova.
Efter förluster pratade han inte med någon alls.
Men de största och bästa är ofta de sämsta förlorarna, Peter Forsberg och Henrik Lundqvist håller också Krizan-klass efter förlustmatcher.
Och i sina bästa stunder var Krizan som sagt en världsmålvakt som vann matcher för sitt lag en gång i veckan.
Känns värt att påminna om ännu en gång, särskilt en dag som denna då det handlar om allt annat än superlativer för en gammal mästare.
