LIVSNJUTARE. Nu för tiden gör Kenny Bräck det han tycker är roligt - som till exempel att åka till Petersfield och hjälpa bilteamet Lanzante att ställa in bilar. Foto: PATRIK LUNDIN Foto: Patrik Lundin 2014
LIVSNJUTARE. Nu för tiden gör Kenny Bräck det han tycker är roligt - som till exempel att åka till Petersfield och hjälpa bilteamet Lanzante att ställa in bilar. Foto: PATRIK LUNDIN Foto: Patrik Lundin 2014

Bräck: "Hade hellre kört ihjäl mig då än..."

Publicerad

PETERSFIELD. Han påminns om kraschen varje dag han kliver upp ur sängen, när kroppen rör sig som en robot.

Men trots att motorkarriären var nära att kosta honom livet ångrar Kenny Bräck inget.

- Jag hade hellre kört ihjäl mig då än att inte ha fått köra alls, säger Bräck.

Det är svårt att veta om man är framme, så litet är Petersfield.

En lång gata - sedan inget mer. Men det är vackert, väldigt vackert, i den lilla byn en dryg timmes bilfärd söder om London. Typiska engelska hus, rött tegel, vita knutar och välskötta trädgårdar som svämmar över av blommor.

Ett stenkast från huvudgatan ligger något som ser ut som en enkel affärslokal, med ett enda mindre skyltfönster och utanför några få parkeringsrutor.

Men det här är ingen affär man handlar i, om man nu inte kan sälla sig till skaran mångmiljonärer.

För i den lilla affärslokalen och det bakomliggande garaget finns bilar som tillsammans har ett värde långt över en miljard kronor.

- Bara den där GT40:n är nog värd drygt en miljon kronor, säger Kenny och pekar på en djuphavsblå och välpolerad bil en bit bort i lokalen.

Det är här han spenderar en del av sin vardag nu för tiden, Kenny Bräck, 48, som körde sitt sista riktiga racinglopp 2005.

Familjen Bräck har bott i England i fem år och huset i det exklusiva området Cookham Dean utanför London är precis färdigbyggt.

- Det har tagit sin tid men nu är det äntligen klart, gäststugor, garage, allt. Det känns bra, vi trivs i England.

Vad gör du nu för tiden?

- Sådant jag tycker är roligt. Jag åker hit till Petersfield och hjälper Lanzante (bilteamet som håller till i lokalen där vi ses) med att ställa in bilar. Och så kör jag en del tävlingar åt dem, med sådana här klassiska bilar.

- Goodwood Revival är den största, 160 000-170 000 människor kommer på tävlingen och "classic cars" från hela världen skeppas dit. Bilar som kan vara värda 200-300 miljoner kronor styck.

Vilka äger de här svindyra bilarna?

- Folk som har ett stort bilintresse, det är som konst, något man samlar på. Skillnaden är väl att bilarna går att använda.

Så vilka är de här ägarna, är det några man känner till?

- Trummisen i Pink Floyd, Nick Mason, har en bil och brukar vara med och köra på Goodwood. Och Rowan Atkinson.

Så du tävlar mot "Mr Bean" nu för tiden, det kan inte vara mycket till motstånd?

- Haha jo, men han är faktiskt rätt bra, och jag är inte lika bra längre. Men det är klart att det är lite olika förutsättningar.

Äger du någon tävlingsbil?

- Nej, mitt konstverk i det här är att ställa in bilen. Det är det jag tycker är roligt. Jag är inte intresserad av bilar.

Saknar du det riktiga tävlandet, att köra indycar?

- Nej, jag tyckte det var ganska skönt att sluta. De första fyra åren körde jag inte en meter. Jag var perfektionist och när jag tävlade gick hela dygnet åt till att äta rätt, meditera, gå på gym, ja allt kretsade kring tävlandet och att alla detaljer skulle vara perfekta.

Du måste ha tjänat enorma pengar under din karriär i USA, hur mycket drog du in egentligen?

- Jag vet inte riktigt, jag tjänade väl runt hundra miljoner om året.

Vad har du gjort med alla pengar?

- Under tiden jag tävlade gjorde jag egentligen ingenting, då hann jag inte. Nu efteråt har jag investerat en del med hjälp av en mentor, eller snarare förvaltat.

- Men jag är ingen materialist. Jag går inte och köper Rolex-klockor och jag har inga fina bilar eller båtar, det intresserar mig inte. Jag har några fina gitarrer men det är för att jag tycker att det är kul.

I oktober 2003 inträffade olyckan på Texas Motor Speedway som var nära att kosta dig livet, hur ofta tänker du på kraschen?

- Jag vet inte riktigt, den finns ju alltid med mig. Men jag har nog aldrig tänkt på det ur ett negativt perspektiv, man gör det man gör i livet.

- Och jag hade hellre kört ihjäl mig då än att inte ha fått köra alls.

Menar du det på riktigt?

- Ja, jag gjorde det jag tyckte om då. Och jag brukar säga det till folk nu också: Om jag dör i morgon gör det ingenting för jag har gjort det jag har velat göra.

Din fru var gravid när du kraschade, ändå säger du så om döden.

- Jag tror att vi människor alltid klarar oss på något vis. Det hade så klart varit tufft för min fru men det hade gått ändå, det vet jag. Jag var beredd att ge mitt liv för racingen.

Hur mycket märker du av skadorna i dag?

- Varje gång jag går upp ur sängen. De första tio stegen ser jag ut som någon slags mekanisk robot innan ledvätskorna kommer i gång. Men jag har inga kroniska smärtor, vilket är skönt. Det kanske kommer men då får jag ta det då.

Tror du på Gud?

- Ja, jag tror att det finns andlighet och jag tror på Gud även om jag kanske inte är Guds bästa barn i alla lägen.

Jag har läst i en intervju att du inte tror att kvinnor kan bli lika bra racerförare som män, är det så?

- Alla människor har olika förutsättningar. Rent fysiskt är män starkare men sedan beror det på vilken motorsport det handlar om. Och i framtiden kanske bilarna är så tekniskt utvecklade att den mänskliga fysiken inte spelar någon roll.

Hur många seriösa erbjudanden om att köra formel 1 fick du under din karriär?

- Två riktiga.

Varför blev det inget?

- För att det inte fanns ordentliga möjligheter att vara konkurrenskraftig. Jag fick ett avtal men det var för dåligt så jag sa upp det. Jag vill kunna vinna om jag ska köra annars kan jag lika gärna köra i en annan serie.

Så vad tycker du om Marcus Ericssons F1-satsning?

- Alla gör sin grej så jag kan egentligen inte säga något, det är ju upp till honom. Men det klart att det är kul att vi har en svensk i formel 1.

Men du hade inte gjort samma val, eller?

- Det kanske jag inte hade gjort men man måste göra det man känner är rätt i hjärtat.

Följer du hans karriär?

- Nej, det kan jag inte säga. Jag brukar snabbspola något F1-lopp någon gång ibland, mer intresserad än så är jag inte.

Vad betyder det för svensk motorsport att vi har en svensk F1-förare?

- Jag vet inte. Jag tror att det skulle betyda mer om vi hade någon som var konkurrenskraftig.

Tack för att du hjälper oss att rätta fel!

Även om vi alltid försöker skriva så korrekta artiklar som möjligt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din felrapport. Rapportera vad i artikeln som inte stämmer i formuläret nedan. Det kan handla om stavfel, bildfel, syftningsfel eller faktafel.

Var gärna så tydlig som möjligt angående vad felet gäller. Tack för din hjälp!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattsonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Och om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att mejla till rattelse@expressen.se eller ringa vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för få en pressetisk prövning. Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Och om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att mejla till rattelse@expressen.se eller ringa vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida