Annie Seel Foto: Cornelia NordströmAnnie Seel Foto: Cornelia Nordström
Annie Seel Foto: Cornelia Nordström

Annie Seel: "Jag har sovit tre dygn i bilen"

Publicerad

En förare lider av svår höjdsjuka och har bott i en tryckkammare.

Alla fordon låses in nattetid - och utan möjlighet till service - under maratonsträckorna.

Minst 65 personer har mist livet under åren. Välkomna till Dakarrallyt - tävlingen som inte liknar något annat och är en av världens farligaste.

För Annie Seel tog äventyret slut i går, mitt i världens största saltöken.

- Vilken mardröm jag haft. Det var inte så här jag hade tänkt mig avsluta det här rallyt, hälsade hon i går kväll. Det nya året var bara inne på sin andra dag när Dakarrallyt växlade upp på nytt, och satte full fart mot målet i argentinska Rosario 16 januari.

47-åriga Annie Seel ställde sig på startlinjen för sjunde gången, som vanligt som ensam svensk, och detta är andra tillfället hon bytt ut motorcykeln mot en bil.

- Dakarrallyt är en tävling som fascinerar. Det handlar om att orka mentalt och fysiskt och hela vägen. Det är väldigt få som klarar att få ihop alla bitarna, sa Seel inför tävlingen.

Något hon fick erfara under sitt första Dakarrally 2002. Dag fyra sladdade hon omkull, bröt handleden och drabbades av feber.

- Det var ett rent helvete, en skräckfärd som bara pågick. I två veckor körde jag med en bruten handled. Sedan gick kopplingen sönder. Jag blev tvungen att sova i en sandstorm, som övergick till regn. Jag grät hela natten och kan inte fatta att jag tog mig i mål. Den tävlingen gjorde mig till en person som aldrig ger upp, till den jag är i dag.

Stannade mitt i natten

Även i år slutade rallyt trist för Annie Seel.

Under den sjätte etappen runt Salar Uyuni, världens största saltöken, kollapsade hennes bil fullständigt.

- Det var ett elfel som knäckte oss. Vi mekade oss fram i mil efter mil, men till slut stannade bilen helt mitt i natten i kolmörker. Vi är fast mitt i ingenstans. Det är inga medtävlare någonstans i närheten, alla har gått i mål och gått vidare till nästa etapp, förklarar hon.

Sovit tre dygn i bilen

Hon berättar att de sitter fast på en grusväg i den sydvästra delen av Salar Uyuni som ligger i södra Bolivia, nära gränsen till Chile.

- Serviceteamet är på väg med en lokal kille som guide. De har 380 kilometer att köra, så vi måste vänta några timmar.

- Jag har sovit tre dygn i bilen och legat och spytt bredvid den på grund av den höga höjden (4 000 meter över havet).

Flyttade från Afrika

2009 flyttade Dakarrallyt från Afrika till Sydamerika.

Orsak: Det instabila säkerhetsläget, som ledde till fara för liv och lem för förarna.

Fråga bara Tina Thörner som i början av 2000-talet i Mauretanien blev tillfångatagen, och fick en AK4 mot tinningen.

- Några män från en cell, vi hade ingen aning vilka de tillhörde, mer eller mindre kidnappade mig och Colin McRae. Visst vill man ha spänning, men kanske inte just av den typen, säger Thörner.

Varför vill man utsätta sig för allt detta?

- När det gäller de 20 första platserna åker du med livet som insats. Efter plats 20 kan du tuffa på rätt bra. Du bromsar när du inte ser. Du kanske är en timme efter under etapperna, men bryr dig inte. Då kan du sätta dig på kvällen runt en lägereld och ljuga tillsammans med andra likasinnade.

Så förarna är glada över att vara i Sydamerika och gasa runt på vägar i Bolivia och Argentina - "rena söndagskörningen jämfört med Afrika med övervakning och vettiga övernattningsmöjligheter", som Seel uttrycker det.

Utmanar om segern igen

Och så var det den höjdsjuke föraren som valt att förbereda sig för årets rally genom att bo i en tryckkammare: Nasser Al Attiyah, förra årets segrare.

Etapper på mer än 4 000 meters höjd höll på att knäcka honom.

- Jag var väldigt sjuk under de tre dagarna i Bolivia. Jag klarade att ta mig igenom det, men det var allt annat än enkelt, säger Al Attiyah till Motorsporttotal.

Räddningen blev den tryckkammare hemma i Doha, Qatar, som han flyttade in i under hela november.

Resultatet har inte låtit vänta på sig.

Al Attiyah ligger just nu fyra i Dakarrallyts bilklass.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag