Det är den tiden på året.
Det är den tid på året när det börjar blåsa snålt, när det luktar mycket och mustigt - och kanske höst - om gräsplanerna, när man tar fram en tio år gammal långrock av Yohji Yamamoto från källarförrådet och bestämmer sig för att den håller en vinter till, när liemannen går genom de allsvenska spelartrupperna i form av förslitningsskador, gula och röda kort och avstängningar och när striden skärps i toppen.
Det är den tiden på året.
Men det är inte mycket till toppstrid.
Kalmar FF är precis som jamrockhippiesarna Grateful Dead för hundra år sen: lång startsträcka, men när de väl kom igång fanns det ingenting som kunde stoppa dem, och man kunde skönja briljans i även de mest långrandiga passagerna.
Kalmar FF imponerade inte alls på Söderstadion i går: spelet var trevande, osäkert, kanske ringrostigt efter ett två veckor långt uppehåll.
Kalmar FF imponerade stort på Söderstadion i går: det är de lag som vinner trots att de spelar dåligt som till slut kan olla bucklan en blöt natt på Statt.
Eller som tränaren Nanne Bergstrand sa efteråt:
- När vi kommer hem till Kalmar säger folk att nu hade ni flyt igen, eftersom Elfsborg tappade poäng i Sundsvall. Men vinner man sina matcher får man flyt.
Helt rätt.
Vinner man sina matcher kan ingen röra en.
Kalmar slog Hammarby med 2- 1, men Elfsborg fick bara 0- 0 mot Sundsvall och det skiljer nu sju poäng mellan de två topplagen.
Men det är en chimär.
Elfsborg har en match mindre spelad och möter Malmö FF hemma på Borås arena på onsdag, efter den matchen är avståndet mellan topplagen bara fyra poäng.
MFF är så dåligt nu - så bottenlöst uselt! - att Lühr, jag och Hasse Eskilsson lätt hade spelat 2- 2 mot dem, om vi fick spela på konstgräs och med flygande målvakt.
Kalmar har gjort 55 mål!
Ingen kan anklaga matchen på Söderstadion igår för att krylla av underhållningsvärde, det var tvärtom en väldigt medioker och tråkig match att titta på.
Men tre poäng är tre poäng och det finns ett visst nöje i att se hur ett lag som Kalmar kan behålla sin topplacering och sitt guldgrepp trots att två så viktiga spelare som Henrik Rydström och Rasmus Elm var borta på grund av avstängningar.
Grunden heter trygghet.
Man kan spalta upp Kalmars färdigheter ganska enkelt:
Fasta situationer.
Båda målen kom efter fasta situationer i går.
Fysik.
Båda målen kom på andrabollen efter fasta situationer, och kraftfulla Kalmarspelare sprang ofta förbi ganska tunna och passiva hammarbyare.
Teknik.
Det finns en blandning av kraft, vilja, styrka och ren elegans som är spännande att titta på. Den senaste brassen, Daniel Sobralense, gjorde precis som han ville - och alltid väldigt snyggt och snabbt - i första halvleken. Men det är inget fel på en inhemsk Viktor Elm heller.
Målgörare.
Kalmar har gjort 55 mål i år. 55! Patrik Ingelsten är målkungen, 15 mål, men det finns hur många målgörare som helst och Kalmar kan göra mål på hur många sätt som helst - de har till och med gjort fler mål sen stjärnan César Santín stack. När Ingelsten var osynlig i går slog Sobralense och Stefan Larsson till.
Som Tony Tiger, Hammarbys tränare, sa:
- Jag vet inte om folk fattar hur jävla svårt det är att göra så många mål som Kalmar.
Men det viktigaste av allt: Kalmar har ett eget spel, det är det som kallas trygghet.
Även om det blev lite lite stressigt på slutet i går, när Hammarby tryckte på, kunde man se hur enkelt och rutinerat Kalmarspelarna höll i bollen, slog ut den, nickade till synes i blindo, men de vet att dit de nickar finns eller kommer en lagkamrat.
Man ska kanske nämna målvakten också: Petter Wastå gjorde åtminstone två högklassiga räddningar på skott från Charlie Davies och Olof Guterstam.
Mår bra av hårda matcher
Kalmarklacken i hörnet stod kvar rätt länge efter matchen och skanderade:
"KROSSA FEYENOORD! KROSSA FEYENOORD!"
- Vi har bara roliga matcher nu, sa Nanne.
De flesta lag med bortskämda stjärnor hade säkert pustat och darrat, men nu ska Kalmar möta Feyenoord borta i Rotterdam på torsdag, IFK Göteborg i cupfinal hemma i Kalmar på söndag, Helsingborg borta den 24 september och - i en ren seriefinal - Elfsborg hemma den 28 september och ett returmöte mot Feyenoord den 2 oktober, också det på bortaplan, Kalmar måste spela på Borås arena.
Där Tony Tiger i går pratade om att Hammarby mått bra under uppehållet för VM-kvalmatcherna (men...eh, ni förlorade, Tony...) sa Nanne Bergstrand tvärtom: Kalmar mår bra av många och hårda matcher. Det är dessutom både stimulerande, viktigt och nyttigt att komma ut i Europa och möta lag med annat spel, annan taktik, snabbare bollbehandling och elakare rutin än att bara mala på i allsvenskan.
Jag håller verkligen med Nanne Bergstrand.
Jag till och med håller tummarna.
När jag gick från Söderstadion efter matchen sprang en ensam råtta förbi mig utanför Globen. Det var lite udda: en gnagare i Bajen-land.
