ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
Foto: TV4.
Foto: TV4.

"Man ska ju helst ha hundra Youtube-klipp"

ANNONS:
Läs mer om

Han har förts till sjukhus i ambulans, blivit attackerad av hockeysupportrar och fixat jobb åt Peppe Eng.

Dessutom har han varit på besök i ditt vardagsrum i över 30 år.

Men till skillnad från många andra i tv-branschen försöker TV4:s kommentator Robert Perlskog behålla lugnet - i alla lägen.

– Det första man gör när man kommer hem till någon är inte att lägga upp fötterna på bordet och skrika och gapa. Man håller låg profil och är lyhörd, säger han.

Robert Perlskog kommer in på cafét vid Medborgarplatsen i Stockholm och går fram för att beställa.

Sedan tar han fram en sittdyna och lägger på sin stol innan han sätter sig och börjar prata.

Prata kan han.

Det är nämligen hans jobb.

I över 30 år har svenska folket fått ta del av Perlskogs röst i radio och tv.

Men som kommentator är det inte bara stämbanden som tar stryk.

– När man sitter ensam på ett hotellrum i Belgrad så händer det att man tänker "vad fan gör jag här? Var är mina vänner och min familj?" Det är världens ensammaste jobb. Jag tänker inte kommentera i all evighet, säger han.

Det är så?

– Jaja. Jag ser det som ett jobb och det är rätt så slitsamt. Exempelvis har jag skaffat mig kronisk prostatit efter att ha suttit på kalla plaststolar på Championship-matcher i England. Det kostar på. Tittar du på folk som har arbetat i den här branschen är det många som inte blir så gamla. Det har funnits dagar då jag tänkt att jag ska ta busskort i stället. Då slipper jag läsa om mig själv i tidningen och då slipper jag ha ångest över att jag har gjort ett dåligt jobb. Du kan ju själv tänka dig anspänningen som finns när man gör en VM-final i fotboll. Missar man vem som gjorde målet i en VM-final kan man ju lägga ner.

"Ska helst ha Youtube-klipp"

Mannen som sitter framför mig är en av Sveriges främsta kommentatorer.

Under sina dryga 30 år på Sveriges Radio och TV4 har han kommenterat sex olika fotbollsligor.

Lägg därtill fem VM-slutspel, fyra EM-slutspel, tre hockey-VM och 25 handbollsmästerskap.

Bland mycket annat.

Men trots alla stora och dramatiska ögonblick är det lugnet och distansen som utmärker Robert Perlskog.

– Vi är ju gäster i folks vardagsrum. Det första man gör när man kommer hem till någon är inte att lägga upp fötterna på bordet och skrika och gapa. Man håller låg profil och är lyhörd. Det försöker jag leva efter. Men om man ska få utmärkelser i den branschen jag är verksam i ska man helst ha hundra Youtube-klipp. Och hur får man det? Jo, man höjer rösten. Jag gick visserligen "bananas" när Zlatan cyklade in 4–2 mot England, men det var det värsta jag sett så det står jag för.

"Mycket insmickrande"

Ja, det var ganska ovanligt för att vara Robert Perlskog. Det händer inte ofta att du skriker så mycket.

– Nej, och det ska inte vara ofta heller. Det är som att ropa på vargen. Vissa ropar på vargen vid vartenda elitseriemål, men man måste balansera. Det finns ju till och med kommentatorer som har förberett vad de ska göra om det och det händer och då blir det ju aldrig bra. Allra bäst blir det om det är spontant, men då vill det till att man har läst ett antal böcker och har förmågan att uttrycka sig. En som är duktig på det - och som dessutom har massa Youtube-klipp - är min gode vän Lasse Granqvist. Men han har ju nått en nivå att oavsett vad han säger så får han beröm.

– Efter Zlatans mål mot England är det ganska symtomatiskt att Expressen la ut Granqvists referat på nätet, men inte mitt och Jens Fjellströms trots att det inte var något större fel på det. Tycker jag. Granqvists referat var okej, men i det fallet var vi uppe på samma höjder. Lite så är det. Han har nått en nivå och gjort så mycket bra att han har blivit folkkär.

Det här med att du håller dig lugn när andra skriker - tror du att folk retar sig på det?

– Det är mycket insmickrande i kommentatorsyrket i dag. Det är "Curva Nord" hit och "Curva Sud" dit. Det går att flörta med det där, men jag försöker göra tv för den breda publiken. Jag tror att det finns de som tycker att det är rätt skönt att ha en balanserad människa i vardagsrummet som inte höjer rösten hela tiden.

Gick in i väggen

Robert Perlskog föddes 1955 och växte upp i en arbetarfamilj i stadsdelen Rågsved.

Sedan dag ett har han slagits ur underläge - något som vid ett tillfälle gav allvarliga konsekvenser.

– De böcker vi hade hemma följde med bokhyllan som garnering. Ingen hade läst dem. Jag minns hur jag skämdes när jag en gång sa "bullentin" i stället för "bulletin" i en sändning på radion. Eftersom jag hade bildningsluckor överkompenserade jag genom att verkligen försöka bli bäst. "Jag ska visa dem", tänkte jag och det slutade på Huddinge sjukhus. 1989 gick jag rakt in i väggen. Jag satt i studion och det droppade näsblod på mitt manuspapper, men jag gav mig inte och gick ner till gymmet. Sedan tuppade jag av och fick åka ambulans till sjukhuset. Jag trodde att jag hade fått en infarkt. Sedan fick jag panikångest och det tog ett halvår att komma tillbaka från det. Kroppen sa ifrån, jag ville för mycket, säger han.

"Känner Claes bättre än min fru"

Ett tag efter den händelsen hörde TV4 av sig.

Perlskog blev kanalens stora kommentatorsnamn och rekommenderade dessutom Peppe Eng som programledare.

Sedan dess har duon varit två av TV4:s största profiler.

Men trots rutinen släpper inte nervositeten inför stora matcher.

– Jag är skitnervös, men det tror jag att alla är. Inför en viktig match måste pennorna ligga på ett visst sätt, jag måste dricka en kaffe vid en viss tidpunkt och så vidare. Anspänningen före kan vara för jävlig. Men när jag gör handboll med Claes är jag faktiskt helt trygg.

"Claes" är handbollsexperten Claes Hellgren.

När dam-EM inleds i början av december gör firma Perlskog/Hellgren sin 26:e turnering tillsammans.

– Jag känner Claes nästan bättre än min egen fru. Det är en fantastisk människa och en av mina bästa vänner i dag.

Ni kan bita ifrån mot varandra och käfta lite under matcherna - tror du det är därför som ni har blivit så populära?

– Vi är trygga med varandra. Det finns ingen prestige. Han har lärt mig handboll och jag har lärt honom media. Kanske har vi blivit lite folkliga.

Men du har fått en hel del kritik också. Vad säger du om det?

– Man klarar sig inte helskinnad, men jag upplever det inte som att jag har fått så jättemycket kritik. Däremot är klimatet hårdare i dag. Det var mycket roligare att vara kommentator för 15 år sedan före nätet. Jag har varit med om flera saker, framför allt i hockeyn. Bland annat har jag blivit attackerad av supportrar i Karlstad.

Verbalt då eller?

– Ja, men även fysiskt. Det har varit någon knytnäve i magen och så. Sånt händer. Förr var det otänkbart, då var folk glada att man kom ut och kommenterade deras lags matcher. Jag har full respekt för människor som är engagerade i sina lag och skulle aldrig tala illa om fans. Men det har blivit mycket hårdare. Samtidigt ska jag ha kritik om jag har gjort ett dåligt jobb. Jag tycker att det är dålig respekt att inte göra förberedelserna ordentligt.

Aldrig nöjd

Robert Perlskog tittar på klockan och konstaterar att han snart måste hem och avlösa sin fru som tar hand om parets förkylde son.

Familjen har gett kommentatorn ett annat perspektiv på jobbet - men en stor del av prestationsångesten finns fortfarande kvar.

– Jag är fortfarande inte nöjd med en enda sändning som jag har gjort. Jag sitter bara och ältar den där eventuella lilla missen.

Är inte det jobbigt?

– Skojar du? Jag har blivit bättre på det, men backar jag bandet 10-15 år så tömde jag mig helt och hållet. Jag gav allt. I dag är jag bättre på att hushålla med det där och det märkliga är att det har blivit bättre resultat.

"Kommer inte bli bäst"

Varför tror du att just du har lyckats som kommentator?

– För att jag hade en fantastisk mentor i Tommy Engstrand på Radiosporten. Han var på mig som en hök med klyschor och språk. Sedan är det nog det där "underdogperspektivet". Jag fick för mig att jag skulle bli bäst. Det har jag insett att jag inte kommer att bli, men det var en bra drivkraft. Dessutom är jag lidelsefullt intresserad av hantverket - "Hur gör man?", "Hur kommenterar man?". Det intresserar mig mer än idrotten i sig. Och så älskar jag själva refererandet. Jag har tempot i mig och tycker att det jag håller på med är väldigt roligt.

När du säger att du inte kommer att bli bäst - är det ditt dåliga självförtroende som talar då? Du tillhör väl ändå de främsta i kommentators-Sverige.

– Nej, det dåliga självförtroendet tog mig rakt in i väggen. Då får man jobba med det och det har jag gjort. Det tog 20 år att hitta självförtroendet, men det har jag i dag. Men jag är inte dummare än att jag inser att det finns fler än jag som har talang för det här och som faktiskt gör det bättre. Men jag är absolut inte bitter. Jag är stolt över det mesta som jag gjort. Jag tävlar inte längre, den läxan var för hård. Den var för jobbig. I dag är jag nöjd med om det flyter på, om jag håller en bra nivå och om jag får respekt för det jag gör. Jag försöker göra ett gott hantverk och jag har aldrig varit en bättre hantverkare än i dag. Det är jag stolt över, säger Robert Perlskog.

 

TRE STARKA MINNEN FRÅN KARRIÄREN

 

1) Mitt första sommar-OS 1988.

Mats Strandberg hade gjort boxningen i hundra miljoner år och var rätt bra på det, men inför OS 1988 ville han göra bordtennisen i stället. Då blev boxningen över och jag fick den. Svensk amatörboxning var ingenting på 80-talet. Jag åkte ut till Bosön där boxarna hade sitt läger, men var helt ensam journalist på pressträffen. Ingen trodde på boxarna. Då såg jag en tanig jävel som hette George Cramne (numera Scott) för första gången. "Han blir bra" sa förbundskaptenen "Leffe" Carlsson. Och i hans andra OS-match vann han på knockout och den gjorde jag direkt i svensk radio. Sammanlagt vann han fem matcher inför finalen och tog sedan silver. Allt hände i den där boxningsturneringen, men inget finns sparat. En svensk boxare går till OS-final för första gången sedan Ingemar Johansson 1952 och det finns inte i radioarkivet - det är egentligen otroligt. Men det är ett av de största ögonblicken för mig.

 

2) EM-finalen i handboll 2002.

Det var oförglömligt på hemmaplan. De fantastiska slutsekunderna, tre miljoner tv-tittare och fullt i Globen. Och så var det den sista matchen för det gamla gänget. Dessutom gjorde jag och Claes ett skapligt jobb. Det kändes att det var ett stort ögonblick, man var del av en bit idrottshistoria. Jag brukar få höra att jag i referatet säger "bara inte Staffan skjuter", vilket han gör och gör mål i slutsekunderna. Bengt Johansson ville alltid att man skulle spela in på linjen i de situationerna så att man - om man missade skottet - i alla fall skulle få straffkast. Men Staffan gjorde mål och sedan avgjorde Ljubomir Vranjes i förlängningen. Jag ryser fortfarande när jag tänker på det. Då hade jag ändå gjort VM-finalen i Egypten 1999, men jag har inte alls samma känsla för det guldet. Det som hände i Globen 2002 var stort.

 

3) VM-finalen 2006 mellan Italien och Frankrike i Berlin där precis allting hände.

Marco Materazzi såg till att det blev straff för Frankrike, en straff som Zinedine Zidane chippade in via ribban. Materazzi kvitterade sedan innan Zidane skallade Materazzi och blev utvisad - trots att Frankrike ägde finalen fram tills dess. Italien vann så småningom genom att Fabio Grosso slog in den avgörande straffen. Det var mycket Materazzi och mycket Zidane, men framför allt var det upplevelsen av att få göra en VM-final. Jag var förberedd till tänderna och hade kontroll på allt utom straffskyttarna då. Men i den matchen kände jag att jag hade full koll. Den finalen kan jag stå för till 100 procent. Det var fantastiskt. Det var idrottshistoria och det är det fina med det här jobbet, man får vara med och vara delaktig i det.

Mejla Skriv ut
Rätta text- och faktafel
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
SPELGUIDE: INFÖR V86/ONSDAG
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
Senaste nytt
SILLY SEASON - SENASTE NYTT
ANNONS:
Senaste nytt
ANNONS:
Senaste nytt
MRMADHAWK
TRAVBLOGGEN
TRAV
SPEL & TIPS
ANNONS:
ANNONS:

Rapportera textfel

Tack för att du hjälper oss att rätta fel. Även om vi alltid försöker skriva så korrekta artiklar som möjligt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din felrapport. Rapportera vad i artikeln som inte stämmer i formuläret nedan. Det kan handla om stavfel, bildfel, syftningsfel eller faktafel. Var gärna så tydlig som möjligt angående vad felet gäller. Tack för din hjälp!

Felaktigt mejl
Du måste fylla i en kommentar:
Ajax loader