I dag drar damernas konståkning igång i OS - som vanligt sist ut.
I dag drar damernas konståkning igång i OS - som vanligt sist ut.

Linna Johansson: Brudarna som blivit vinter-OS varumärke

Publicerad
Uppdaterad
Så är det dags för brudarna, traditionsenligt sist ut i konståkningsprogrammet.
Bara det i sig är anmärkningsvärt. Hur ofta bjussas vi inte på en brudfinal ungefär som en liten förrätt bara för att avsluta med den stora tunga uppgörelsen herrar emellan?
Ja, som i tennisens grand slam-turneringar, eller femmilen på söndag.
Skrämmande? Damkronornas succé i OS fick Peter Jihde och Niklas Wikegård att stämma upp i sång. Något som upprör SPORT-Expressens krönikör Linna Johansson.

Vad är det då

med damernas konståkning som gör att den förtjänat denna för damidrotten ovanliga position? Vad är det som gör att den överhuvudtaget blivit ett varumärke för vinter-OS, minst lika framgångsrikt som ishockeyn? Ett stycke Foppa, ett stycke Michelle Kwan, så har det varit rätt länge nu. Jag vet inte. Jag tycker det är obegripligt. För det finns knappt nån mer stillastående damidrott än damernas konståkningen just nu. I DN häromdagen skrev Birgit Munkhammar att Irina Slutskayas åkning länge varit outhärdligt hurtig, folkdans, idel leenden och så vidare. Jag håller med henne om det. Det värsta är att Slutskaya ändå är en välbehövlig paus i en uppsättning program fyllda med totalt likartade uttryck. Det kan vara i brist på en verklig stjärna att inspireras av, det kan vara något annat.
  • Till exempel att det betalar sig för bra.

    Jag talar om flygskär

    intill förbannelse, en koreografi med rörelser man skulle kunna kalla ljuva, bräckliga, lite uptempo och sen ett musikstycke som faller ut något som kräver ännu fler flygskär. Sarah Hughes framträdande från Salt Lake City kan ha varit det mest meningslösa vinnar-åket någonsin. Och att det blev just hon som utsågs att hålla tal om antiterror och de många döda, är en bra illustration till hur damernas konståkning kidnappats som något som helst ska representera något större än själva sporten, något diplomatiskt, något vackert.

    När jag tänker

    på vilka namn som brukar dyka upp när damernas konståkningshistoria ska sammanfattas, Katarina Witt, Nancy Kerrigan, Michelle Kwan, slår det mig att det aldrig är de eller var de som pressade hoppningen till nya nivåer. Utan att det endast är en viss sorts konståkare, som aldrig inkluderade aggressivitet eller rejält drama i sina program. I kväll kommer jag att heja på Sasha Cohen för att hon är en av de få nutida åkarna som gör det, som väcker en annan uppsättning skridskodrottningar till liv: Surya Bonaly, Midori Ito och Tonya Harding.
  • Ja just det, Tonya Harding. Visste ni att hon var en av de första kvinnliga konst-åkarna att sätta en trippel axel? Ett hopp som dagens åkare fortfarande gärna undviker?

    Medan jag fortsätter

    att vänta på att damkonståkningen ska ta sig ur det konforma finns alltid isdansen där som en trygg famn, en garanterat stor upplevelse. Jag har aldrig sett en enda dålig isdans-tävling. Jag har sett isdans som fått mig att gråta. Jag har sett isdans i svackor också, tristare säsonger, ett tema som fått lite för stort genomslag. Men jag har aldrig blivit uttråkad och jag har alltid sett program som inkluderar sorg och glädje, drama, komik, sex, aggression, buskis. Gårdagens finaldans där Tatjana Navka och Roman Kostomarov till slut vann var bara ytterligare en sådan tävling. Duellen Janica Kostelic - Anja Pär-son. Okej, den har hittills inte riktigt gått som planerat. Men till och med när ingen av dem vinner är det en intern tävling som känns och syns mer än någon annan just nu. Oh nej, Fredrik. Jag brukar sällan tänka att utövare "förtjänar en medalj". Med Nyberg gjorde jag det.

    Tack för att du hjälper oss!

    Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

    Stort tack!

    Tack!

    Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

    En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

    Thomas MattssonAnsvarig utgivare

    Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

    Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

    Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

    "Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

    Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


    Vill du ha fler sportnyheter direkt i ditt dagliga flöde? Följ SportExpressen på Facebook, Twitter och Instagram.

    Till Expressens startsida

    Mest läst i dag