På våra stora hemmarinkar har svenska spelare fostrats i puckkontroll och teknikträning. Det är absolut vårt bästa vapen i OS när vi nu närmar oss de viktiga matcherna.
I vår svenska hockeymodell har vi också fostrat vår solidariska lagkänsla och att alla ska vara med.
I den svenska ledarandan har Bengt-Åke, som så många gånger tidigare, coachat våra Tre Kronor hittills i OS-turneringen. Alla ska vara med, alla ska spela powerplay, alla ska trivas och ingen kan känna sig missnöjd. Hej och hå vad vi trivs och har roligt.
Bristen på tempo i spelet och frekvensen i aktionerna är vår största svaghet i OS.
Valet av Jonas Gustavsson i målet mot Vitryssland hade jag också gjort. Vi måste ha med flera målvakter i turneringen. Gustavssons matchoträning den senaste tiden i Toronto får inte lämnas orörd om han av någon anledning ska spela viktiga matcher framöver. Samtidigt kan Henke känna sig nöjd med inledningen, säga att han gärna spelar alla matcher och sitta och småputtra med Lehman och Wikegård i tv-studion.
Daniel Alfredsson och Nicklas Bäckström var Sveriges bästa spelare. Där har Bengt-Åke hittat helt rätt i uttagningen. Däremot var Loui Eriksson helt osynlig i går som tredje länk. Det bekymrar en aning.

Alfredsson har skjutit 17 skott på två matcher.
Mattias Weinhandl har skjutit fyra skott bredvid puckplottrarna Sedin. Tvillingarna måste få med Weinhandl bättre i spelet. Det bekymrar en aning.
Henrik Zetterberg är magnefik. Foppa sliter fortfarande med tempot, trots en temposvag match. Här måste Johan Franzén in i stället för Hörnqvist. Annars bekymrar det mig en aning.
Vår fjärdekedja gjorde det bra. Förstod sina roller i spelet. Fredrik Modin hade bra puckkontroll och täckte pucken bra mot stora vitryska backar. Det gläder en aning.
Våra backar fyllde på bättre i anfallsspelet mot Vitryssland än i premiären. I första delen av matchen. Sedan blev det soloåkningar där både Henrik Tallinder och Tobias Enström tappade pucken djupt nere i anfallszonen med kontringar som följd. Inte bra.
Bästa backar var Nicklas Kronwall, Magnus Johansson och Douglas Murray. Kronwall är en härlig tacklare, Magnus Johansson spelar med omdöme och Murray har bra fokus och pondus.

Jag har spelat säkert femton landskamper mot Vitryssland med det norska landslaget. Vitryssland har erfarna spelare som spelar i huvudsak i KHL eller NHL. De är storväxta, bra med klubborna och har en spel- stil och ett individuellt uppträdande som är annorlunda än vad våra spelare är vana vid. De är oberäkneliga. De älskar anfallsspel. Men är hopplösa i egen zon. Men har en toppmålvakt i Andrei Mezin.
När Sverige spelar i dieselfart passar det Vitryssland perfekt.
Därför är det inte överraskande att matchbilden och resultatet blev som det blev i går.
Mot Finland får vi det första riktiga testet på vilken kapacitet Tre Kronor har i OS. Mot ett Finland som numera har en psykologisk plusstatistik i landskamperna de senaste åren. Tre Kronor tänker inte så mycket på det. Men det gör Finland.